EE ST 3 JEN AAMUASMLAREGURAVER Ve LTLWIGE IVICSLAT -UNGCET
tiden riddarhusfiskalstjensten.
— Stockholms prestsällskap har enligt, P.
T., med mycken liflighet diskuterat en vigtig
fråga. En ledamot (mag. Lundbergson) hade
föreslagit, att sällskapet måtte till samtliga ri-
kets prestsällskaper aflåta inbjudning att ge-
mensamt hos K. M:t anhålla om utlysande af
ett formligen konstitueradt, allmänligt och
fritt kyrkomöte, bestående af prester och lek-
män, valda, de förra af samt. rikets prester-
skap, de sednare af församlingarne på sätt
och 1 den ordning som K. M:t behagade fö-
reskrifva. Såsom inledning till öfverläggnin-
garne erbjöd sig motionären att framlemna
förslag till den skrifvelse, som borde aflåtas
och hvilken borde innehålla grunderna för
sammankallandet af ett kyrkomöte.
Vid öfverläggningens början syntes tankarne myc-
ket delade angående behöfligheten, möjligheten och
ändamälsenligheten af ett sä ovanligt steg. Starka
betänkligheter yttrades rörande: möjligheten af obe-
höriga inverkningar och inflytelser; de vid mötet upp-
trädande syftenas art och farlighet; det nuvarande
slägtets olämplighet att befatta sig med dylika frå-
gor; svenska kyrkans ställning och behof säsom stå-
ende i strid emot saken; Konungens rätt att utlysa
ett kyrkomöte såsom varande grundlagsvidrigt; säll-
skapets befogenhet att med dylika frägor sig befatta
för så vidt det gällde en inbjudning till petitione-
rande hos Konungen; olämpligheten att draga pre.
sterna frän sina vanliga embetsgöromäl; prestestän-
dets egenskap af fortgäende synod, medelst de stän-
digt återkommande riksdagarne; mötets utseende af
ett rabulistmöte inom kyrkan o. s. v. Under öfver-
läggningens fortgäng syntes äsigterna allt mer och
mer sammanjemkas. Att ett stort kyrkligt möte vore
nyttigt, behöfligt och önskvärdt, tycktes för det vida
öfvervägande flertalet af sällskapets ledamöter vara
alldeles afgjordt, för så vidt man kunde döma af de
uttalade äsigterna.
Beträffande äter mötets form och natur röjdes nå-
gon skiljaktighet. Benägenheten för ett fritt sam-
manträdande riksprestmöte, som, utan inblandning
frän Konungens sida och utan offentligt bemyndi-
gande, samlades blott till rädplägning öfver ätskilliga
vigtiga kyrkans angelägenheter, syntes vara påtaglig;
ehuru nägra få uttalade sig bestämdt emot mötet, i
hvilkendera af de antydda formerna det måtte upp-
träda. När öfverläggningarne började nalkas sitt slut,
androg motionären, under förklarande af sin öfver.
vägande benägenhet för ett genom Konungen sam-
mankalladt lagligen konstitueradt möte, de samtliga
skäl han anfört och fortfarande hade ait för sin del
i främsta rummet päyrka detta, utan att likväl, i
händelse af denna menings underlägsenhet inom säll-
skapet, vilja motsätta sig det större kyrkliga mötet,
sädant det af en annan sällskapets ledamot (br Wen-
ström) på anförda grunder och med antydd form blif-
vit föreslaget. Motionärens skäl voro följande:
1) Man undvek att gå en längre omväg. Det sjelf-
kallade mötet måste i alla händelser, om det skulle
medföra päräknadt gagn, föranleda ett lagligen kon-
puilmoradt kyrkomöte, som kunde utveckla erforderlig
raft.
2) Mötet fär laglig form, hvarigenom förebygges
ätminstone det onda, att de, som finna allt böra vara
sådant det är, och anse beqvämare att sitta i ro än
uppträda till strids för äsigter, kunde göra de vid
mötet uppträdande embetsbröderna anskrifna såsom
varande blott orostiftare.
3) Ingen af de fördelar, ett allmänligt och fritt
prestmöte lofvar medföra, gär förlorad genom mötets
lagliga fullmyndighet, hvaremot åtskilliga fördelar,
som ätfölja det offentliga kyrkomötet, gä förlorade
för det sjelfkallade mötet.
4) Genom Konungens deltagande fär man stark
medverkan. Man har icke blott hela regeringen för
sig, utan de inflytelserikaste kyrkliga myndigheterna.
Man vill icke gerna gå längre än det blir möjligt att
komma. Dessutom synes det böra bäde värna och
stärka, att man i så vigtiga angelägenheter hyser och
uttalar stort förtroende till regeringen.
5) Mötets framställningar och förslager blifva, åt-
minstone till stor del, Kohungens egna, hvilket äter
i väsendtlig män inverkar på riksdagen.
6) Mötet kan redan under sin tillvaro göra vigtiga
anordningar, sammansätta kommitteer, fördela-arbe-
ten, som fordrade en längre tid, emottaga kongl. för-
:slager, samräda med Konungen genom statsrädet,
handlägga ärenden, som vid det sjelfkallade mötet
knappast kunna upptagas till samtalsämnen, päräkna
understöd af oftenliga medel, lokaler m. m.
7) Genom mötets form af lagligen faststäldt kyrko-
möte undvikas, mera än genom det sjelfutskrifna mö-)
tet, de uttalade befsrade olägenheterna af pressens
för stora inflytelse, öfverläggningens afvikelser oci
.sädant mer.
8) Tiden för ett allmänligt kyrkomöte kan tilltagas.
vida längre än för det sjelfkallade prestmötet, som
på sin höjd kan räcka nägra få dagar
Härtill kan läggas att det lagligen ordnade mötet
kan och mäste enligt sin natur vara lika fritt och
-allmänligt, som det sjelfkallade, enär diskussionen vid
kyrkomötet stär hvarje frivillig ledamot lika öppen,
som för de valda ledamöterna, ehuru vid beslutens
fattande han ieke eger rösträtt.
Sedan öfverläggningen blifvit slutad, framställde
ordföranden till sällskapet den frågan: anser sällska-
pet sig, enligt stadgarne, befogadt att ätgärda den
af mag. Lundbergson väckta motionen. Med stor
pluralitet besvarades frägan med ja. Ordföranden
förklarade då att han för sin del icke kunde fram-
ställa proposition i denna riktning, utan uppmanade
Pluraliteten att inom sig välja en ordförande för till-
fället. Pluraliteten ansäg ordförandeskapet först böra
lemnas ät vice ordföranden, som befann sig ibland
dem, som röstat nej. Äfven han förklarade sig icke
kunna gifva proposition på mötet i nägondera formen.
Sällskapet åtskildes.
EE SSE
— Af en i Götheborgs Handelstidning införd revi-
sionsberättelse om räddningsinstitutet å Hisingön er-
far man, att för närvarande elfva gossar der värdas
och underhållas. År 1850 hystes blott sex. Hvar-
dera ansägs då pr medium i kostnader erfordra 382
rår rgs; men i är och för framtiden väntas betydlig
nedsättning i denna post. Stiftelsens fond var vid
början af 1850 rgs rdr 22,000, hvilken under året
ökades med mer än 5000 rdr, förnämligast genom en-
skild frikostiohet flaccarna AnndorGvican i emidea nh