Eleonore gret högljudt i sin stora sorg. Då
kom Nest åter och sade:
Moder, jag hade orätt, du gjorde ditt bä-
sta, Jag vet ej huru det kommer sig, att
jag-är så hård och kall. Jag önskar att jag
hade dött, medan jag ännu var en flicka med
ett varmt och vekt bjerta.n
Säg ej så, mitt barn, Gud har pålagt dig
en svär pröfning och ditt hjertas hårdhet skall
blott vara en tid, Gud skall uppmjuka ditt
bjerta, haf blott tålamod: Jag förstår nog
huru det är, min stackars Nest, och räknar ej
med dig. Och hurudant det än är, tro icke
att du bedröfvar mig; det skulle ju stinga dig
i hjertat, då jag en gång är bortgången, och
jag är icke bedröfvad — för det mesta äro
vi ju rätt glada, tycker jag.
Från denna dag slöto sig moder och dotter
närmare imill hvarandra. Men desså sötg-
fulla brådstörtande händelser påskyndade Eleb-
nöresi död. Hon dolde det ej för sig sjelfsrej
heller bad hon Gud, gåsom hon för några må-
nader sedan gjort, att få lefva för sitt bariig
skull, ty kon hade sett, att-detvej stod i her-
nes förmåga att trösta det arma blödande
hjertat; Hennes böner syntes henne stundom
som hade de förblifvit ohörda, och åter en
annan gång förebrådde hon sig sådana tarfkar.
I denna del af Wales finnas många metNö-
distpredikanter. Bland dem var en gammal
man, vid namn David Hugher, som åtnjöt
stort. anseende -och vördnad, emedan han per.
gonligen varit förbunden med den. store Jobn
Wesley. -Han-bade varit kapten på ett—far-
tyg från Caernarorm; hade bandlat på Medel-
hafvet och sett många mirkvärdiga ting. I
dessa tidigare dagar (för att använda hans
egna ord) Hade han lefvat utan Gud i verl-
den, och gick en gång till en sammankomst,
blott i afsigt att smäda John Wesley, men
greps dervid djupt-af den silfverhårige patri-