— I anledning af vårt yttrande för några
dagar sedan att det i vårt minne inträffat, att
hemman, som fallit i ödesmål och blifvit öf-
vergifna, måst på ett för kronan föga värdig!
sätt emot nedsatt ränta utprånglas, har Sven-
ska Tidningen uppmanat oss att uppgifva
namnen på de hemman, som pi sednare tider,
råkat i ödesmål. Sjelf har Svenska Tidningen
medgifvit, att , hemman i Westergöthland
år 1809 fallit i ödesmål. Vi skola uppgifva
den sednaste, oss bekanta dylika händelse,
som inträffade mot slutet af 1820-talet, då
hemmanet Hjelmseryd i Halland öfvergafs och
föll i ödesmål, hvaruti det förmodligen ännu
befinner sig. Dessa begge exempel äro till-
räckliga för att visa, det vi icke saknade an-
ledning till berörde yttrande. Vi veta väl att,
i samma mån jordbruket förbättras, måste
ödesmålen blifva mer och mer sällsynta. Der-
emot finnas ännu i flera provinser en mängd
hemman eller hemmansdelar i jordeböcker
antecknade såsom skattevrak eller fallna i
ödesmål, och frågor om deras återupptagande
förekomma ganska ofta. Det är icke mer än
några få år sedan landtmäteridirektören D. O.
Lund och kommissionslandtmätaren O. Sand-
blom hos konungens befallningshafvande i
Elfsborgs län gjorde ansökningar att få från
ödesmål, emot frihetsårs åtnjutande, upptaga
den förre icke mindre än sex hemman i Rede-
vägs och den sednare sju hemman i Kinds
härad. Då hemmanen en längre tid varit i
ödesmål, utan att någon anmält sig vilja upp-
taga dem, måste detta förhållande i allmänhet
utvisa, att skatterna varit för mycket betun-
gande, ehuru andra orsaker äfven kunnat der-
till föranleda. :
Vi hoppas att Svenska tidningen finner sig
CERN RENEE Rn EE