— I anledning af vårt yttrande för några dagar sedan att det i vårt minne inträffat, att hemman, som fallit i ödesmål och blifvit öfvergifna, måst på ett för kronan föga värdig! sätt emot nedsatt ränta utprånglas, har Svenska Tidningen uppmanat oss att uppgifva namnen på de hemman, som pi sednare tider, råkat i ödesmål. Sjelf har Svenska Tidningen medgifvit, att , hemman i Westergöthland år 1809 fallit i ödesmål. Vi skola uppgifva den sednaste, oss bekanta dylika händelse, som inträffade mot slutet af 1820-talet, då hemmanet Hjelmseryd i Halland öfvergafs och föll i ödesmål, hvaruti det förmodligen ännu befinner sig. Dessa begge exempel äro tillräckliga för att visa, det vi icke saknade anledning till berörde yttrande. Vi veta väl att, i samma mån jordbruket förbättras, måste ödesmålen blifva mer och mer sällsynta. Deremot finnas ännu i flera provinser en mängd hemman eller hemmansdelar i jordeböcker antecknade såsom skattevrak eller fallna i ödesmål, och frågor om deras återupptagande förekomma ganska ofta. Det är icke mer än några få år sedan landtmäteridirektören D. O. Lund och kommissionslandtmätaren O. Sandblom hos konungens befallningshafvande i Elfsborgs län gjorde ansökningar att få från ödesmål, emot frihetsårs åtnjutande, upptaga den förre icke mindre än sex hemman i Redevägs och den sednare sju hemman i Kinds härad. Då hemmanen en längre tid varit i ödesmål, utan att någon anmält sig vilja upptaga dem, måste detta förhållande i allmänhet utvisa, att skatterna varit för mycket betungande, ehuru andra orsaker äfven kunnat dertill föranleda. : Vi hoppas att Svenska tidningen finner sig CERN RENEE Rn EE