KÄLLAN VID PEN-MORSE, UHARLes DICKENS; Bland hundrade resande som besöka och tillbringa en natt i Tre-Madoc, en stad i norra Wales, är kanhända icke en enda som uppsöker den närliggande byn, Pen-Morse. Den nya staden har dragit allas uppmärksamhet från den gamla byn, som likväl är värd att en stund tagas i ögnasigte. Jag tror knappast, att en enda ny bostad blifvit uppförd derstades under loppet af det sednare seklet, och mänget gammalt hus bär på sina grofva, af århundradens rök svärtade taksparrar ett ziffertal, som förflyttar oss tillbaka i 15:de århundradet. Jag tillbragte för flera år tillbaka en dag hos en derstides boende familj, som visade mig mycken och sann godhet, och då man önskade att ibehålla mig qvar ännu några timmar, biföll jag gerna, ehuru blott en af familjens medlemmar utan svårighet talade engelska. Efter theet gingo vi ut för attbesöka några af mitt färdfolks bekanta och jag erhöll då tillfälle, att se det inre af flera bland dessa gamla byggnader. Det var en höstafton, vi lemnade det klara gullgula solskenet utanför, då vi inträdde i husen hvarest allt var mörkt, utom närmast eldstaden, ty fönstren voro små och sutto dynpt in i de tjocka Väggarna. ett af dem bodde ett gammalt äkta par som välkomnade oss på sit lands dialekt och med patriarkalisk gästvänlighet bjödo oss hafrebröd och mjölk. Deras söner och döttrar voro bortgifta, de bodde allena; mannen. var pöstan blind och de sutto på ömse sidor om spiseln, så åldriga och så tysta (tills vikommo in och lafbröto tystnaden), att de blott