KÄLLAN VID PEN-MORSE,
UHARLes DICKENS;
Bland hundrade resande som besöka och
tillbringa en natt i Tre-Madoc, en stad i norra
Wales, är kanhända icke en enda som upp-
söker den närliggande byn, Pen-Morse. Den
nya staden har dragit allas uppmärksamhet från
den gamla byn, som likväl är värd att en
stund tagas i ögnasigte. Jag tror knappast,
att en enda ny bostad blifvit uppförd der-
stades under loppet af det sednare seklet,
och mänget gammalt hus bär på sina grofva,
af århundradens rök svärtade taksparrar ett
ziffertal, som förflyttar oss tillbaka i 15:de år-
hundradet.
Jag tillbragte för flera år tillbaka en dag
hos en derstides boende familj, som visade
mig mycken och sann godhet, och då man
önskade att ibehålla mig qvar ännu några
timmar, biföll jag gerna, ehuru blott en af
familjens medlemmar utan svårighet talade
engelska. Efter theet gingo vi ut för attbe-
söka några af mitt färdfolks bekanta och
jag erhöll då tillfälle, att se det inre
af flera bland dessa gamla byggnader.
Det var en höstafton, vi lemnade det klara
gullgula solskenet utanför, då vi inträdde i
husen hvarest allt var mörkt, utom närmast
eldstaden, ty fönstren voro små och sutto
dynpt in i de tjocka Väggarna.
ett af dem bodde ett gammalt äkta par
som välkomnade oss på sit lands dialekt och
med patriarkalisk gästvänlighet bjödo oss haf-
rebröd och mjölk. Deras söner och döttrar
voro bortgifta, de bodde allena; mannen. var
pöstan blind och de sutto på ömse sidor om
spiseln, så åldriga och så tysta (tills vikom-
mo in och lafbröto tystnaden), att de blott