FfinAN E 4 FR RE
hoppas Jas det icke skall a anses förmätet å min då
eller ovördsamt mot Washingtons minne, att un
dersöka på hvad princip denna-stora statsman grun.
(dade vår pligt af neutralitet, och huruvida han älade
os3 denna politik såsom en absolut och evärldlig för.
bindelse. — Pligten att iakttaga neutralitet (säge:
Washington i sin afskedsadress) kan, utan vidard
härledas frän den obligation, som rättvisa och mensk
lighet pålägga hvarje nation i de fall der den är fr
att handla med orubbadt bibehällande af vänskaplig?
och fredliga förhällanden till andra nationer.,
Vår frihet i detta fall härflöt af den omstän.
digheten, som urskuldade oss från att samverka med
Frankrike, oaktadt vär alliance med detta land; och
utöfvandet af rättvisa och mensklighet var på väl
sida.,
De motiver af eget intresse, som föreskrifva: et
sådant uppförande (säger Washington), kan jag bäs
öfverlemna till eder egen reflexion och erfarenhet.
Hos mig har det förherrskande motivet varit att vinnå
tid för att ordna och bringa till mognad landets ännt
nya institutioner, samt för att fortgå utan afbrott til)
den grad af styrka och säkerhet, som är nödvändig
för att gifva detsamma, menskligt tåladt, kraft at
kommendera sin egen lycka.
Jag vill icke inläta mig uti en sädan fråga, som
det, huruvida ej mensklighet och rättvisa må i et!
särskildt fall fordra, att vi gifva aktivt understöd ät
nationer, lika svaga som vi voro under. revolutions:
kriget — sedan vi en gäng utvecklat vår styrka till
mognad. . Ej heller vill jag undersöka, huruvida vi)
ej redan vunnit nog tid för att kunna, — alltid med
en tillbörlig känsla af. beroende af-Försynens näd —
kommendera: vår egen lycka,. Det är icke nödvän:
digt att göra sädana frågor. Hvad som här begäres,
är icke någon del af vära 50 millioner årlig revenyj
ej heller användandet af vår armå eller flotta, uta
helt enkelt utöfvandet af vär frihet att tala. Om vi
icke äro nog starka att tala nu, när skola vi någon
sin blifva det? Och on vi aldrigskola tala ut, hvar:
före erhöllo vi någonsin nationliga lungor?a...
I afseende på Kossuths person och offentliga hand!
lingar vederlägger hr Seward de falska rykten, soni
blifvit utspridda, och efter en häntydning på detäro:
fulla sätt, hvarpå Kossuth blifvit emottagen af: kon:
gressen, tillägger han: Friheten, M. H., underskat!
tar ofta, och misstager sig nägon gäng på sina vän?
ner; men tyranniet bedrar sig aldrig på sina fiender!
Må den värde senatorn från Alabama (mr Clemens
som yttrat sig emot Kossuth och emot någon protest)
öfvertyga bedragaren Ludvig Napoleon, att Ludvig
Kossuth icke är en man att frukta, eller den gamle;
fine Metternich, att Ludvig Kossuth icke är en mai
att hata! Tills detta sker mäste vi stå fast vid de
omdöme, vi redan afgifvit.s