FfinAN E 4 FR RE hoppas Jas det icke skall a anses förmätet å min då eller ovördsamt mot Washingtons minne, att un dersöka på hvad princip denna-stora statsman grun. (dade vår pligt af neutralitet, och huruvida han älade os3 denna politik såsom en absolut och evärldlig för. bindelse. — Pligten att iakttaga neutralitet (säge: Washington i sin afskedsadress) kan, utan vidard härledas frän den obligation, som rättvisa och mensk lighet pålägga hvarje nation i de fall der den är fr att handla med orubbadt bibehällande af vänskaplig? och fredliga förhällanden till andra nationer., Vår frihet i detta fall härflöt af den omstän. digheten, som urskuldade oss från att samverka med Frankrike, oaktadt vär alliance med detta land; och utöfvandet af rättvisa och mensklighet var på väl sida., De motiver af eget intresse, som föreskrifva: et sådant uppförande (säger Washington), kan jag bäs öfverlemna till eder egen reflexion och erfarenhet. Hos mig har det förherrskande motivet varit att vinnå tid för att ordna och bringa till mognad landets ännt nya institutioner, samt för att fortgå utan afbrott til) den grad af styrka och säkerhet, som är nödvändig för att gifva detsamma, menskligt tåladt, kraft at kommendera sin egen lycka. Jag vill icke inläta mig uti en sädan fråga, som det, huruvida ej mensklighet och rättvisa må i et! särskildt fall fordra, att vi gifva aktivt understöd ät nationer, lika svaga som vi voro under. revolutions: kriget — sedan vi en gäng utvecklat vår styrka till mognad. . Ej heller vill jag undersöka, huruvida vi) ej redan vunnit nog tid för att kunna, — alltid med en tillbörlig känsla af. beroende af-Försynens näd — kommendera: vår egen lycka,. Det är icke nödvän: digt att göra sädana frågor. Hvad som här begäres, är icke någon del af vära 50 millioner årlig revenyj ej heller användandet af vår armå eller flotta, uta helt enkelt utöfvandet af vär frihet att tala. Om vi icke äro nog starka att tala nu, när skola vi någon sin blifva det? Och on vi aldrigskola tala ut, hvar: före erhöllo vi någonsin nationliga lungor?a... I afseende på Kossuths person och offentliga hand! lingar vederlägger hr Seward de falska rykten, soni blifvit utspridda, och efter en häntydning på detäro: fulla sätt, hvarpå Kossuth blifvit emottagen af: kon: gressen, tillägger han: Friheten, M. H., underskat! tar ofta, och misstager sig nägon gäng på sina vän? ner; men tyranniet bedrar sig aldrig på sina fiender! Må den värde senatorn från Alabama (mr Clemens som yttrat sig emot Kossuth och emot någon protest) öfvertyga bedragaren Ludvig Napoleon, att Ludvig Kossuth icke är en man att frukta, eller den gamle; fine Metternich, att Ludvig Kossuth icke är en mai att hata! Tills detta sker mäste vi stå fast vid de omdöme, vi redan afgifvit.s