Mr Sewards .tal:i senaten i Washington
om non-interventions-principen, med af
seende på Ungern.
Man har på sednare tiden hört åtskilliga rykten
om huru Kossuths popularitet i Amerika skulle hafva
betydligen aftagit, om ej rentaf upphört... Det är
svärt att förena dessa rykten - med de alltjemnt in-
löpande berättelserna om de hyllningar, för hvilka
den berömde statsmannen och frihetsvännen fortfa-
rande utgör föremålet under sin eriksgata genom
staterna.
Förhållandet är, att det i Förenta Staterna finnes
ett ganska betydligt fredsparti quand måme. .Stöd-
jande sig på Washingtons bekanta afskedstal, uti
hvilket han räder Förenta Staterna att icke inblanda
sig i främmande länders inre angelägenheter, äger
detta parti en icke ringa styrka. Det är detta parti,
som genom Kossuths förmodade försök att vilja upp-
vigla amerikanarne till aktiv intervention för Ungerns
bästa, redan före hans ankomst till Amerika var stämdt
emot honom och sedermera blef det ännu meri följd
af några oförsigtiga eller mindre väl valda ord, som
Kossuth vid. ett tillfälle lät undfalla sig. Huru litet
Kossuth i sjelfva verket tänkt på någon beväpnad in-
tervention, har för öfrigt tillräckligt visat sig af de
tal, han höll under sitt vistande i England.
Den praktiska frågan, säsom den både uppfattas
af Kossuth och nyligen debatterats inom kongressen,
är den, huruvida Förenta Staterna böra afgifva mnå-
gon formlig protest emot Rysslands brytande af non-
interventionsprincipen genom sitt infall i Ungern är
1849. Med afseende härpå har m:r Seward — en
af de mest aktade moderata medlemmarne af sena-
ten i Washington, f. d. guvernöristaden New-York
— afgifvit ett yttrande, hvarutur vi meddela -följan-
de utdrag.
Efter en historisk framställning af Ungerns förhål-
landen och rättmätigheten aft det Ungerska frihetskri-
get, kommer m:r Seward till följande slutsatser,
hvilka han framlägger till senatens antagande:
1) Att Ungrarne, i utöfningen af rättigheter, som
enligt allmänna folkrätten tillhört dem, på ett lag-
ligt och högtidligt sätt sökt upprätthålla sitt natio-
nela oberoende, och af egen fri vilja upprättat en
styrelse, som de lyckligt försvarat mot alla i saken
lagligen intresserade parter,.
2) Att kejsaren i Ryssland, utan billig eller lag-
lig rätt, inföll i Ungern, och genom svek och be-
väpnad makt omstörtade det mnationela oberoende
och den politiska konstitution, som der blifvit eta-
blerade, och derigenom bragt detta land uti ställ-
ningen af en provins, styrd af en främmande och
absolut makt,. —-
3) Att ehuru Förenta Staterna, till följd af de
politiska relationernas nödvändighet, erkänna den
bestående ordningen i Ungern, så anse de likväl
icke med likgiltighet den usurpation och det våld,
hvarigenom densamma blifvit etablerad.
4) Att de må lagligen protestera mot detta väld
af denna usurpation, och mot hvarje ny beväpnad
intervention ar Ryssland; i ändamäl att upprätthälla
densamma emot Ungerska folkets önskan och vilja,
ifall denna blir uttryckt.s
I afseende på effekten af en sådan protest, som na-
torligtvis endast kan vara af moralisk natur, yttrar
han bland annat följande: Det är sannt, att vi en
gäng i 25 ärs tid talade till de krigförande makterna
i Europa genom: protester och remonstrationer till för-
svar af vära neutrala rättigheter, och försvarade dem
till. slut. genom. motstånd. emot. den: ena parten
och öppet krig emot den andra. . Men allt detta är
nu förändradt. Vär flagg var då en främling. på
hafven, vära principer voro då okända. Nu äro båda
delarne betraktade med aktning och affektion af de
europeiska folken. Och dessa folk äro äfven förän-
drade. De äro icke längre nedtryckte och utan bopp
om frihet; utan vänta tvärtom med otålighet derpä
och äro färdiga att sekundera vära uttryck af intresse
för deras sak. Engelsmännen betrakta oss icke utan
jalousi. Lät oss endast tala! Tror man att de skulle
tiga? Och om Förenta Staterna och Storbritannien
en gäng skulle tala, tror man att Ryssland, despotiskt
som det är, skulle trotsa dessa stora makter, under-
stödda som de skulle vara af en gemensam röst frän
hela kristendomen ?
Efter att vidare hafva upptagit till undersökning
frågan om Washingtons så ofta : åberopade yttrande,
hvilket, anmärker hr Seward, kabinetterna i Peters-
burg och Wien äro så angelägna att vi skola ställa
oss till efterrättelse, samt visat, huru man alldeles
obefogadt velat deraf draga den slutsats, att Förenta
Staterna skulle isolera sig och med likgiltighet be-
trakta alla andra länders politiska förhållande; äfven-
som huru man aldrig praktiskt iakttagit ett sädant
förhällande, utan tvärtom, alltifrån de äldsta tiderna
af staternas sjelfständighet, lifligt och varmt intresse-
rat sig för alla frihetsrörelser bäde i Amerika och
Europa, slutar ban med följande:
Här, M. H., är historien slut, Jag vill icke til-
lägga nägra fraser till den enkla framställningen af
fakta. Jag vill icke försöka att vidare utreda ett
ämne, som är så könfunderadt. genom bristen på en
rätt defihition af intervention, och genom försum-
melsen att skilja mellan intervention i eh nations
inre ängelägenheter och öpposition mot våldsgernin-
gar .af en starksfrämmande makt, som utan lagligt
skäl eller orsak anfaller en.svag, men tapper nation,
hvilken strider mot blott sin egen fiende. Jag. skall
icke påkalla senatens uppmärksamhet för nägra di-
stinktioner, mellan intercession, sollicitation. eller pro-
test äå ena sidan och väpnad intervention och konst-
iade allianser å den andra. Jag vill endast säga,
att antingen är den ifrägavarande protesten icke nå-
gon intervention, eller ock hafva vi icke gjort annat
An intervenerat i hvarje strid för frihet och mensk-
lighet i hela verlden, allt sedan vi blefvo en nation;
att om denna handling är oriktig, så hafva vi aldrig
handlat rätt. Om vi gilla: och erkänna vära före-
gängares handlingar, så kan denna icke med rättvisa
eller klokhet uraktlätas. Frågan är säledes icke hu-
ruvida vi skola gå ifrån vär traditionella politik, utan
huruvida vi skola stå fast vid densamma. . . .
Sedan jag försvarat mitt land och dess statsmän