FE Svenska Tidningen har i sin sista uppsats be-
tviflat att hemman kunnat falla i ödesmål,
och förmodar att sådant möjligen endast in-
träffat med något norrländskt nybygge; men
vi kunna försäkra att flera hemman i sydli-
gare provinser, såsom t. ex. Westergöthland.
icke förmått utgöra sina utskylder, utan till-
fallit-kronan, som, sedan räntorna blifvit ned-
satta, antagit nya åboer. I anseende till allt-
för höga skatter har dessutom förmedling ofta
sökts å skattehemman samt dessa dervid öf-
vergått till krononatur. Egaren har således
här för att njuta befrielse från en Oörättvis
skatt måst afsäga sig sin eganderätt.
Man måste medgifva, att den ministeriella
tidningens åsigter i skatteväsendet kunna täfla
med dess ovanliga uppfattning af bankinrätt-
ningarne, Vi endast anmärka den egenheten,
att då tidningen, i fråga om grundskatter,
icke det minsta fruktar skuldsättning samt til)
och med skuldens inteckning, har den för öf-
rigt en sådan panisk förskräckelse förlån, at:
den nästan är färdig att dekretera alla ban-
kers och. låneinrättningars afskaffande, blot:
för att bindra nationens skuldsättning.
Innan vi lenina vår yrkesbroders äsigt om
grundskatternas natur afintecknad skuld, anst
vi för en skyldighet att upplysa honom om
ett par farliga omständigheter, som kunna in-
träffa till följd af hans betraktelsesätt.
Den ena är, att som en intecknad skuld
måste förnyas för att vara gällande, så måste
väl detta äfven ega rum för grundskatteskul-
den. Om derföre rikets ständer, som äro den
enda behöriga auktoriteten för en dylik för-
nyelseåtgärd, likasom den enda som i allmän-
mänhet pröfvar och afgör skattefrågorna, skulle
vägra förnyelsen; hur går det då med det
dyrbara arfvet?
Den andra betänkligheten förefinnes derut-
innan, att då grundskatterna blott äro en in-
tecknad skuld, måste gäldenärerna hafva rätt
att infria den, hvarefter äfven de kunna säga:
Vi och våra efterkommande äro befriade från
skatten; det är ett dyrbart arf och våra efter-
kommande äro desto mera berättigade dertill,
som vi derför ha erlagt kontant löseskillingx.
Månne de nuvarande innehafvarne af det dyr-
bara arfvet kunna i allmänhet säga detsamma?
— I filialbanksfrågan har nu Svenska Tid-
ningen meddelat den förklaring, att de blif-
vande: kongl: resolutionerna icke kommiv ati
innefatta. några skäl hvarföre regeringen afsla-
git fastställelse af reglementet för en bank
samt beträffande de flesta andras reglementer
icke för närvarande meddelat stadfästelse; och
säger den ministeriella tidningen, att, så vidt
den känner, brukas det icke heller att rege-
ringen i sådana handlingar meddelar skäl för
sina åtgöranden. Skälen kunna, enligt sam-
ma tidning, sendast sökas i de bestämmelser,
som de stadfästade bolagsreglementena inne-
hållax.
Beträffande de två banker, som i nåder er-
hållit fastställelse å sina reglementen, kan
man visserligen säga, att skälen för regerin-
gens bifall finnas i destadfästade bolags-
reglementena; men detta kan ej gälla för den
bank, som fått afslag, och ännu mindre för
dem som fått uppskof. I afseende på den
förra skulle mean väl kunna, vid genomgående
af det ingifna förslaget till reglemente, gissa
på några stadganden, som möjligen föranledt
afslaget, men vidkommande de sednare eller
de banker som få åtnöja sig med uppskof af
frågan, är det omöjligt att i deras reglemen-
ten uppsöka skälen till detta uppskof.
Då nationen genom rikets ständer beslutat
att filialbanker få inrättas med understöd från
riksbanken samt derför bestämt vilkoren, så
strider det emot Sveriges konstitutionela rätt,
att regeringen, som enligt grundlagen icke
erhållit någon rättighet att blanda sig i för-
valtningen af bankens angelägenheter, skall
genom maktspråk och enligt sitt blotta godtycke
afgöra, 1 hvad mån rikets ständers beslut om
filialbankerna skall gå i verkställighet eller
icke. S
Vi vilja derföre i det längsta betvifla, att
Svenska Tidningen i detta fall erhållit riktigt
besked; -nien om så skulle vara förhållandet.
skola vi icke underlåta att öfver finansmini-
sterns beteende meddela den belysning, som
det i så fall förtjenar.
a
— P,. T. meddelar, att statsrådet v. Hohen-
hausen den 17 dennes erhållit afekoed från Ön