Vi börja då ändtligen att se en liten ljus-j: ning i åtskilliga saker som förut varit oss! dunkla, och det hemlighetsfulla töcken soml! omgifvit det närvarande systemet, är på godj. väg att skingras. Nu kan man:begripa till: fallo, hvilken omätlig vigt tillsättandet aik ekKlesiastikminister hade för vår mnärvarandel ställning, och huru rätt man gjorde i att taga sig grundlig tid för att utsöka rätta mannen.. Det är nemligen af hr Reuterdahl som vil, skola vänta de trängande financiella reformer-: na — tillvägabragta på andlig väg, ty vivetal: af Svenska Tidningen, att i detta fall soänd-: ligen mycket kan utan yttre biträde åstadkommas, Denna nya börda på eklesiastik-l. ministerns skuldror är så mycket mera befo-l: gad, som finansministern åtagit sig så mycket : af det rent andliga, såsom t. ex. då han medl! sina djupt allvariiga statsmannaåtgärder i frågan om filialbankerna för sin räkning öfverta-. git det kristliga värfvet att sätta en dam mot det öfverhandtagande förderfvet af den demo: raliserande skuldsättningen. E ; — Föjjande nrsMorning Chronicle, hemtade omdöme om den nyligen aflidne Österrikiska premierministern torde icke sakna intresse förj svenska läsare: Furst Felix Schwarzeabergs plötsliga död har från den europeiska skädebanan bortryckt en af de män, hvilkas personliga egenskaper och inflytande utöfvat den största inverkan på kontinentens politik sedan revolutionen 1848. Under det den preussiska reaktionsministern grefve Brandenburg ännu vacklade — under det Louis Napoleon ännu fegt smickrade ömsom ll. nationalförsamlingen, ömsom massan och armåen, upp: trädde den Österrikiska premierministern dristigt säsom kontrarevolutionens ledare. Om någon ära tillkommer dem som antingen bröto sin egen förbindelse eller förmädde sina suveräner att våldföra de. heligal: löften de i nödens stund gifvit ifrån sig, så förtjenar furst Schwarzenberg högt pris. Och de som anse det ursinnigaste politiska vingleri för ett mindre-ondt). än den minsta medgift för eller det obetydligaste när . mande till liberalismen, skola ej underläta ztt i denk bortgångne: statsmannen begräta en afgjord riddare för. enväldet och-en ärlig fiende till alla populära institationer. Desista månaderna af hans administration voro egnade ät äterinförandet af den despotism som hade föregått revolutionen liksom om det vore statskonstens högsta uppgift att gifva kraft och lif ät det system, under hvilket Metternich i trettio är missregerade Europa. Likväl måste Schwarzenberg gälla för en stor man, ätminstone i Österrike. Ehuru hans bana. icke räckte falla fyra är, lyckades han att rädda sitt land ur denl: förnedring hvari det hade tallit. Med hvarie provins i uppror, med en bankrutterad skattkammare, be lref han, ehuru tvungen att anlita interventionen af enl. högdragen bundsförsandt, att ät Österrike äterställa dessförra rang både i Tyskiand och Italien: han förödmjukade Preussen, säsom ingen utom Napoleon nägonsin förödmjnkat det; han tog i militärisk besittning legationen Bologna inom kyrkostaten äfvensom stor-. hertigdömet Toseana, på samma gäng som han utanl: svärdslag gjorde ända på kriget i Slesvig-Holstein. Österrikiska soldater voro samtidigt inqvarterade il Hamburg och Florens, och alla dessa militärdemonstrationer -egde rum på en tid, då man trodde att kejsardömets tillgångar voro i grund uttömda af fälttågen i Ungern och Italien, och att hela armåstyrkan behötdes att hälle de återeröfrade provinsernas afvogt sinnade befolkning i tygeln. Då Österrikes inflytande i Tyskland efter allt utseende var komplett undergräfdt, lyckades han.att återställa kejsardömets prestige, dess traditionella betydelse, och äterskänka det dess ledande inflytelse i Förbundets affärer. Genom sin fina diplomatik återtog han allt hvad som genom revolutionen gätt förloradt, I närvarande ögonblick är Österrike ostridigt mäktigare är då Metternich förde spiran, och medan revolutionen är alldeles qväfd i de italienska provinserna,stå de mindre furstarne på halfön mer än nägonsin under Österrikes välde. Detta är ostridigt en utomordentlig framgång, isynnerhet då vi betänke de stora svårigheter i trotts af hvilka den vanns. Ehuru vi medgifva att Österrikes motståndare begått hvarje möjligt misstag, — att den nationela saken i Itälien ruinerades af det republikanska partiet, och i Tyskland af konungen i Preussen — skulle ändock allt detta icke hafva räckt till att äterupprätta det kejserliga väldet. Ty Österrike steg inom l skrankorna utan nägon moralisk fördel på sin sida.., Mottagandet af Rysslands bjelp var alldeles nog attl. förstöra dess anseende hos det vestra Europa, ochl med undantag af dess triumf öfver en ojemnförligt underlägsen fiende i Italien, hade det ingen militärisk fråmgång att skryta öfver. Fälttäget i Ungernl: under Windischgrätz och Welden var en kedja afne-. derlag, ej heller kunde någon regering hemta nägon. styrka af segrar sädana som Haynaus, hvilka vunnosl. med ryskt biständ och fullföljdes med en bödels blodtörstiga grymhet. Och likväl, trots alla dessa missgynnande omständigheter, repade sig Wienerhofvet från sitt förfall, och inom mindre än ett är frän Ungerska krigets slut, föreskref furst Schwarzenberg lagar för tyska furstehusen. Man kan ej neka att han vid afslutandet af traktaten i Bregenz och i alla derpå följande mått ochl steg visade mycken händighet i att begagna omständigheterna. I en tid-af vild enthusiasm eller panisk fruktan hade hans motståndare förkastat de bestäendel fördragen och tid efter annan föreslagit åtskilliga utvägar till.en reform af förbundsförfattningen. Österrike hade i likhet med de, andra Förbundsstaterna samtyckt till förbundsdagens upphörande, men då den revolutionära rörelsens kraft var bruten, yrkade furst Schwarzenberg på den gamla författningens återstäl. lande. Ömsesidig afund hade gjort de tyska hofven! oeniga, de festa af dem föredrogo ett ätervändande till-det gamla systemet framför den ovissa utgången af nya-inrättningar. Den bortgängne ministern var ej sen att-begagna sig af denna sinnesstämning. Han värfvade på sin sida Bayern, Wiärtemberg och Saxenp emot Preussen, under det han förmädde Hannover att blifva neutralt. Preussen var klokt nog att gifva ef. ter; ty Berlinerhofvet häde inga utiändska allierade, och. dess. ömkliga dubbelspel bade alldeles. förstört dess. anseende i Tyskland: Kejsaren vann bataljen och smekte sina fallna bundsförvandters. stolthet med det högtidliga narrspelet af Dresdenerkonferenserna, hvårest furst Schwarzenberg såsom segerbjelte huldrikt mottog de stjernprydda tyska diplomaternas ödmjuka hyllning. Sitt egentliga mäl hade han vunnit. — förbundsdagen var återställd, och Österrike stod äter i spetsen. Ett sådant resultat visar utan tvifvel att dess upphofsman:ej var nägon vanlig menniska. Man beskyllde honom för rähet, skrytsamhet och öfvermod i sina underhändlingar med främmande mak-: ter; men det är omöjligt att förklara hans ovedersägliga framgång genom annat än den finhet hvarmed han uppfattat sina motständares fel och den ihärdighet hvarmed han genomförde sina egna planer. I sin inre administration hade han på längt när j ) icke lika framgång. Hans företrädare hade varit veka och vacklande, men de hade försökt att regera i öf