STOCEHOLM, den 21 April. Vi ha icke vid något föregående tillfälle sett Svenska Tidningen så bestämdt uppträdal: i egenskap af ministeriel sakförare som i dacl gens N:r angående filialbanks-reglensentena.l, Den har härvid afgifvit en verklig explikation om de synpunkter hvarifrån regeringen be-j traktat berörde fråga; men då denna explikation är mycket ofullständig och hållen i meral: sväfvande ordalag, så utreder den icke saken, utan synes endast hafva till ändamål att hosl allmänheten motverka det för ministeren obehagliga intryck, som första underrättelsen om beslutet rörande dessa reglementen åstadkomVäl säger nämnde tidning, att den på behörigt ställe, i sitt blad meddelar regeringens beslut i frågan, men oaktadt vi noga granskat tidningens alla delar, så att hvarken nbehörigar eller obehöriga ställen kunnat undgå vår uppmärksamhet, ha vi dock icke funnit någon närmare upplysning om ifrågavarande beslut än den torftiga uppgift som vi sjelfva för några dagar sedan lemnat, innefattande det hufvudsakligaste af regeringens decision i ämnet, men deremot icke de skäl och omständigheter, hvarpå den blifvit fotad. Dessa sednare, så affattade som de komma att inflyta i de blifvande nådiga resolutionerna, är det som egentligen intresserar; ty alla de ministeriella explikationer som på annan väg meddelas äro i sjelfva verket utan värde. Men oaktadt den ministeriella tidningen icke har meddelat dessa skäl, finner man af hans explikation att regeringen anser inrättandet af nya låneanstalter betänkligt under våra vacklande kreditförhållanden, helst erfarenheten synes ådagalägga, att allmänhetens klagan öfver penningebrist tilltager, ju mera tillgång finnes på penningar att lånan o. s. v., och att regeringen anser filialbankerna betänkliga, emedan de blifva nya låneanstalter. Regeringen vill således, för att befrämja landets välstånd, motarbeta penningelån, och för detta ändamål förhindrar den bankinrättningar, som dock ej åsyfta att, såsom föregående privatbanker, utsprida nya sedelmasgor, utan blott att biträda vid cirkulationen af de redan befintliga, så att de bättre än hittills kunna emotsvara allmänhetens behof. Är då den nuvarande finansministern okunnig derom, att penningecirkulationen uti ett land icke utan en talrik mängd banker kan med större fördel befrämjas ? När bankerne ej göras till sedelbanker, så blifva deju icke annat än samlingsställen för landets hopsparade kapitaler, från hvilka centralpunkter dessa sedermera ntgå under form af lån eller på -annat sätt, för att lifva rörelsen i landet. Kan en sådan cirkulation någonsin blifva skadlig? Vi få härvid förklara, att vår framställning häromdagen derom att filialbankerna icke måtte blifva nya lånekontor, som träda i de gamlas fotspår, icke var exakt, emedan filialbankerne, som ej fabricera sedlar, utan blott skola hopsamla dem som finnas, i sjelfva verket aldrig kunna komma att träda i de gamla lånekontorens fotspår, och var egentliga meningen med denna framställning blott att erinra, att de nya bankinrättningarnes utlåningssätt och operationer måtte göras så bankmessiga som möjligt samt att de, som härvid utmärkte sig, borde hafva företrädet hos hrr fullmäktige då ständernes anslag skulle utdelas Ch Att ingå I någon sumare undersökning af de utaf Svenska Tidningen vidrörde förhållanden, tjenar emellertid till ingenting förr än man fått regeringens egna resolutioner i ämnet. Vi blott anmärka, att om regeringens beslut är grundadt på de skäl som Svenska Tidningen i sin explikation omförmält, så är detta beslut stridande emot grundlagen. Rikets ständer ha förordnat om inrättande af filialbanker, dertill anslagit medel från deras bank samt noga bestämt alla de vilkor, som skola af filialbankerna iakttagas, för att erhålla del af detta anslag. Alla de filialbanker som uppfylla: dessa vilkor äro således berättigade att ingå i konkurrens om anslaget från banken, och om flere dylika banker samtidigt uppstå, ha, ständerna-uppdragit åt sina fullmäktige att efter sitt bepröfvande fördela medlen. Vid sådant. förhållande och då, i följd af 72 regeringsformen, regeringen icke har någon rätt att blanda sig i bankens angelägenheter, har regeringen ej heller någon annan rätt vid pröfningen af filialbankernes reglementen än att tillse att de uppfylla deaf ständerna utfästade vilkor samt för öfrigticke äro stridande emot lag och författningar. Huruvida bankerne. äro ändamålsenliga eller icke, ankommer icke på någon regeringens pröfning. Således kan regeringen härvid icke heller, såsom Svenska Tidningen antyder, taga i betraktande om det är mera angeläget för den ena eller andra orten att erhålla filialbamker, Denna pröfning tillkommer fullmäktige, då flera banker konkurrera om ständernas anslag. Ännu mindre kan regeringen förhindra de särskilda bolagen att ingå i denna konkurrens, derigenom att den ej slutligen pröfvar deras förslag till reglementen: på Regeringen kan och bör afslå den sökta oktrojen, om reglementen icke uppfylla de derför tydligen stadgade vilkor; men regeringen kan icke afslå dem af den orsak att de icke motsvara,. såsom. Svenska Tidningen yttrar, hvad--som ansetts vara Rikets Ständers afsigt med det af dem beviljade anslag. 2 Skulle regeringen få. en sådan tolkningsrätt öfver Ständernas afsigter med deras beslut i bankväsendet, så är det också slut med-Ständernas allena beslutande rätt i dessa ämnen. Regeringen är här endast en verkställare af Ständernas. beslut, och är ovilkorligen, enligt grundlagen, skyldig att befordra dem till verkoo ses