1 afseende på det ämne hvarmed vi för närvarande sysselsätta oss, är det af intresse att veta, det en ganska betydlig, jag kan till och med säga den hufvudsakligaste delen af de operationer, som tillhöra pro vinsbankernas yttre affärsförhällanden, ske genom vexlar, på det sätt som jag vill försöka att sä kort och så klart som möjligt beskrifva, I vissa delar af landet, och förnämligast i äkerbruksdistrikterna, öfverstiga depositionerna, d. v. s. det disponibla kapital, som finnes samladt hos bankiererna från deras kommittenter i orten, betydligt den efterfrägan på förskotter och. diskonteringar af betydligare beskaftenhet, som göras hos bankerna af deras öfriga klienter på samma ort. Det finnes säledes i dessa distrikter ett öfverskott af disponibelt kapital, som öfverstiger dessa distrikters behof, och om provinsbankieren icke kan finna nägon annan utväg att placera detta öfverskott, så är det klart att han icke kan med fördel belasta sig dermed, och, i alla händelser, att han, i brist af utvägar att använda det, icke kan derföre betala nägon ränta. I vissa andra delar af landet, och särdeles i de städer och distrikter som äro kända för sina manufakturer, sina bergverk och sin handel, äro de lokala kontanta depositionerna af disponibelt kapital otillräckliga för att tillfredsställa den lokala. efterfrågan på förskotter och diskonteringar. Följaktligen är olägenheten här alldeles motsatt den, hvilken vi antydde såsom rädande i äkerbruksdistrikterna. Genom hvilka medel skola nu dessa särskilda orters ömsesidiga behof på ett lätt, fullständigt och fördelaktigt sätt tillfredsställas? Genom ett mycket enkelt, men i sin enkelhet fullkomligt arrangement: Det finnes i London vissa penningemäklare en gros, kallade vexelagenter eller vexelmäklare (billbrokers), hvilka operera säsom depositionsbankierer för alla provinsbankirer och flertalet af Londons vanliga bankirer; likaledes insättas hos dem assuranskompsniernas löpande kapitaler, liksom i allmänhet de kapitaler som tillhöra sädana enskilda personer eller korporationer, hvilka disponera mer eller mindre betydliga summor. Dessa vexelagenter befinna sig äfreni ständiga förbindelser med köpmän, hvilkas vexlar de diskontera och hvilkas behof af penningar de ätaga nig att rikligen fylla. Läåtom oss nu tillse huru dessa vexelagenter leda sina operationer; B. är t. ex. bankir i Lincoln; han har i sin kassa en behällning af 50,000 utöfver hvad de lokala bebofven kräfva; det är äfvenvanligt att han har behof af vexlar på en viss uso och ett visst belopp för att tillfredsställa nägra af sina klienters behof, hvilka i sina handelsoperationer företrädesvis använda valutor af detta slag. Det är sannt att B. redan i sin portfölj kan hafva flera sädana vexlar af önskad dato och summa, och att han kan hafva mottagit dem af sina kunder på platsen, åt hvilka han i förskott under en eller annan form utbetalt beloppet. Dessa vexlar äro således helt och hället hans egendom, och lagligen taladt, finnes intet skäl hvarför hän icke genast kan sätta dem i cirkulation om han dertill finner läglighet. Men emot detta omedelbara återutgifvande finnas tvenne vigtiga och afgörande bankskäl: det första är, att detskulle vara ett tecken att banken befinner sig i förlägenhet, emedan den icke kan vänta tills dess vexlar förfallit; det andra skälet är, att ett dylikt förfaringssätt skule hafva till följd att aflägsna hans klienter, hvilkas transaktioner då vore yppade för konkurrenter, som arbeta i samma väg. YFöljaktligen böra de vexlar, som äro diskonterade i en ort, icke sättas i cirkulation på samma ort. Se här således genom hvilken utväg man reder sig ur svärigheten: Den 50,000 starka kassabebällningen skickas till en vexelagent i London med ordres att returnera vexlar till Lincoln för en motsvarande summa och af ett visst slag, med tillägg af det disconto enligt dagens kurs, som vexelagenten blir skyldig på transaktionen; ty man fär ej förbise att B. sänder 50,000 L i mynt, och att han i utbyte mottager 50,000 i vexlar, hvilkas förfallotid icke inträffar förr äv flera månader derefter. Med ett ord, bankiren i i Lincoln diskonterar vexlar för 50,000 ät vexelagenten i London, som icke underläter att till Lincoln skicka vexlar, som blifvit utgifna pä helt andre ställen, och af hvilka många till och med äro komna från utlandet, och utan tvifvel alla äro af sädan Datur, att köpmannen i Lincoln icke kunnat förutse det de skulle komma att passera genom hans händer. : Det är nu lätt att fatta, det denna transaktion mellan Lincoln och London uppfyller fyra syftemäl: 1:0 erhåller bankiren i Lincolu sina 50,000 :s kassabehällning placerad enligt dagens kurs; 2:o erhäller han i utbyte mot sina penningar en tillförlitlig bankgaranti, i form af goda vexlar på diverse summor och betalbara på bestämda och föga aflägsna tider; 3:0 vexelagenten i London mottager å sin sida en förstärkning af 50,000 i mynt, med hvilka han i sin tur kan ät köpmännen diskontera vexlar till ett lika belopp; 4:0o har slutligen Lincoln erhällit cirkulerande papper af ett dess behof fullt motsvarande slag, och helt och hället befriats frän olägenheten att för -medtäflare pä samma ort afslöja de lokala transaktionerna. (Slutet följer.)