sökningen bifalles, efter årets förlopp lemnar
rum för ny ovisshet och nya trakasserier. Men
ej nog dermed, att öfverståthållareembetets
sednaste maktinkräktning mäste göra det o-
möjligt för hvar och en att inlåta sig på ella!
samhällsnyttiga spekulationer. Damokles-svär-;
det hänger öfver alla deras hufvud, som re-
dan ega ett dylikt etablissement, en. svafvel-
sticksfabrik eller hvad annat som helst... De
ega icke mer någon trygghet för sin borger-
liga existens. I morgon kommer öfverståt-
häållareembetet och gör en ny lag, enligt hvil-
ken tillståndet att utöfva deras näring kan;
dem fråntagas och öfverlemnas åt personer,
som bättre förstått att ställa sig in hos veder-
börande, eller också hela handteringen under-
tryckas.
Såsom Stockholms stads styrelse går till
väga kan hvarje konungens befaliningshaf-
vande i landsorten göra efter, och förr än vi
veta af det; kunna vi hafva hela det fransyska
prefektväsendet organiseradt inom formen af
vår nuvarande länsstyrelse... Det blir då en
skön ersättning för den lila fribet i närin-
garne, som vanns genom den strängare skrå-
författniagens - upphäfvande. Ohejdadt god-
tycke i stället för pedantisk men dock bestämd
läg. Vi uppmana hvarje tänkande läsare, och
i synnerhet den liberala tidnaingspressen i lands-
orten, att besinna hvarthän den öppnade ba-
nan leder. I andra länder har vanan vid sjelf-
styrelse i det enskilda bildat en skyddsmur
mot despotismen, som är oöfve -uglig för
sjelfva militärmakten. Hos oss har man mång-
faldiga elementer till kommune2l frihet, endast
man ville göra sig mödan att begagna dem.
Vi föreställa oss, att den aktningsvärda kor-
poration, som kallas Stockholms stads femtio
äldste, skulle, om den ville, i så beskaffade
frågor som denna gifva sin protest med långt
större eftertryck än justitieombudsmannens
vanmäktiga påminnelser.
fara hvad Stockholms borgerskap tänker om
den nya omnibuslagen. Denna korporation är
den naturliga representanten af Stockholms in- r
dustriidkande - befolkning. Den behöfver ej
frukta att yttra sig. Vi tro, att den åtmin-
stone 1 detta fall skall hafva den allmänna
rösten på sin sida. Må andan för medbor-
gerlig ordning och rätt framkalla en högljudd
och allvarlig protest, hvarhelst det skall falia
maktlustan in att lägga bojor på den enskilda
friheten. Det har visat sig, att vi under när-
varande ömständigheter hafva föga att upp-
ifrån hoppas, hvad verkliga framsteg i. poli-
tisk frihet eller industriell utveckling, beträf-n
far; Lika godt; derpå är man nu en gång
beredd. Men måtte man. ej genom en tafatt!?
släpphändthet gifva ifrån sig sådana laghga
rättigheter, som tillhört oss sedan långt för-
flutna tider, och från hvilkas åtnjutande en-
dast en rysk sjelfherrskare eller en turkisk
pascha med en ukas eller firman kan utesluta
sina lydiga och tjenstvilliga slafvar.
esse
NO
FSL
— Vi ha några påminnelser. att framställa
mot Svenska Tidningen : angående skatteför-
enklingsfrågan.
Sedan nämmnde tidning uppgifvit attrikets
ständer önskat att landsorten skulle i berörde
fråga höras, men vi upplyst, att så icke var
förhållandef, utan att beslutet om provingmö-
tena uteslutande måste tillskrifvas regeringen.
så har samma tidning, under medgifvande att
ständerna väl icke 1 bestämda ordalag begärt
landsortens hörande, påstått att det vore up-
penbart att detta hörande icke kunde vara
annat än enligt med ständernas önskan. Till
stöd för denna advokatyr anföres, att efter
det Kongl. Maj:t i proposition rörande denna
fråga till ständerna förklarat sig vilja efter det
nödiga upplysningar blifvit inhemtade samt
vederbörande embetsmyndigheter med underdåni-
ga utlåtanden inkommit, til ständerna aflåta
ytterligare proposition, så hade dessa sednare,
1 sitt svar härå, jemte bifall till hvad angå-
eride grundräntornas förenkling blifvit före-
slaget, anhållit att nödiga föreskrifter måtte
vederbörande meddelas, ledande dertill, att de
för ändamålet erforderliga förberedande åtgär-
der må så fortskyndas, att rikets ständer, vid
början af deras nästa sammanträde, kunna få
emottaga den :proposition för frågans slutliga
afgörande, som: Kongl. Maj:t förklarat sig vilja
till dem, aflåtan.
Till vederbörande räknar nu Svenska Tid-
ningen -räntegifvarne och således är det stän-!
dernas önskan att de:skola höras... Men den-
na tolkning af. ordet vederbörande är. alltför
orimlig; ty om den kunde antagas borde, ialla
dylika fall samtliga, för hvilka.en lag skule stif-
tas, i primörförsamlingar höras. Hvad återstod
då för representationen? . Mam kan väl tyckaatt
det är-;liberalt att remittera ärendena. till.pri-
märförsamlingar; .men om meningen: blott är
att skaffa sig en opinionsyttring, hvarmed man
sedan kan. imponera. på. representationeny så
får saken ett annat utseende, helst .om: man
genom :särskilda cirkulärer m. m. söker, att!
begränsa och leda. primärförsamlingarnes om-
dömesirilici.
Louis Napoleons styrelseåtgärder äroi detta
fall ganska lärorika.
Med samma skäl, som regeringen här, för
att uppfylla :ständernas önskan: om svederbö-
randes .hörandep,, funnit sig föranlåten att höra
alla räntegifvarne i riket, blir regeringen, om
fråga uppstår. att lagstifta t. ex: för handtver-
kerierna, nödsakad att remittera lagförslaget till
alla. handtverkares. yttrande, 0. 5. Vs
Det går således icke:an att skylla på stän-
derna, för denna remiss,..och ej heller komma
de att påtaga sig de fel, som vid uppsättnin-
gen af remissen; egt rum, eller de besynner-
ligheter .som. förekomma i finansministerns cir-
kulärbref.
I afseende på Svenska Tidningens för nå-
gra dagar sedan gjorda försök att vederlägga!
de af oss, för längre. tid tillbaka framställda
anmärkningar emot den formella behandlingen
af skatteförenklingsfrågan vid: provinsmötena
i Linköping . och Wenersborg, torde svi böra
påminna vår yrkesbroder derom, att vår re-
PR 0 Ao pt CN NR KA rr
pe fken kund met nn (Nr
Låtom oss få er-l.
d
la
-
C
I
-—
5 fu RJ AR Ft BR
N
h
je
ie
k
fc
-
or nn SS pr
er
tg RN UT UI TS AR RO
-— VV
Fey