STOCKHOLM, den 15 April
Svenska Tidningen, som tyckes hafva
för afsigt att företrädesvis skydda två af stats-
departementerna, nemligen finans- och ecklesia-
stikärendenas, från alla obehöriga agitationer,
innehåller i sitt sista nummer icke mindre än
tre artiklar om religionsfriheten, hvaraf två
insända, För den tredje har rum blifvit be-
gärdt. I den första lägges mycken vigt derpå,
att staten och kyrkan skall väl se till att det
är något verkligt godt, som de okallade lä-
rarne utbjuda åt sina åhörare, innan de tillåta
dem fritt och obehindradt få hushålla med
andras samvetsfrid och andliga upplysning,
efter behag och godtycke, äfvensom en an-
tydning gifves, att den husliga andakten inom
familjerna endast må tillåtas, så länge man vet,
att den väl och rigtigt utöfvas. Vi önska att
den nya ecklesiastikministerns, utan tvifvel
stora uppfinningsförmåga må förslå att i detta
fall uttänka de behöfliga kontrollerna som i
sådant fall äfven för ordinerade prestmän (vi
pjainns om Almqvist) torde vara lika påkal-
ade af behofvet. I andra uppsatsen framhål-
les den omständigheten, att Luther, hvars
tankar i afseende på statskyrkans olämplighet
vi en gång anfört, med uttryckligt tillkännagif-
vande att vi ej gingo så långt som han, och
för ingen del yrka på statskyrkans afskaffande,
under sednare åren ändrat öfvertygelse och
skarpt uttalat sig emot sektväsendet. I detta
fall bedja vi att få hänvisa insänd -2a till ett
på svenska ofördröjligen utkomruude arbete
af Rudelbach, om den evangeliska kyrkoför-
fattningens ursprung, hvari denna fråga bättre
utredes än vi skulle kunna göra det. Möjli-
gen torde vi också få tillfälle att meddela en
skrift af den store reformatorn från hans sista
dagar, hvari han uttrycker sin ånger öfver att
en gång hafva gifvit efter för furstarnes till-
vällande af makten i andliga ting. Iafseende
på den tredje bedja vi blott få erinra att det
af apostlarne inrättade läroembetet, hvarom
ingen läsare af N. T. gerna kan vara i okun-
nighet, hade särdeles ringa likhet med det stats-
kyrkliga presterskapet, och dess anda synes
oss långt mera öfverensstämma med det lai-
ska läroembetet inom den fria skottska kyr-
kan, som är så illa anskrifven hos våra orto-
doxa prelatvänner,
NN skeneemee