har väl icke så litet blifvit gjordt för prestbildningen att man icke nu skulle kunna anse prestkandidaten vic akademien få den underbyggnad, att han mä kunna undergå, före sin prestvigning, examen i alla de stycken, som en prestman nödvändiga äro till sitt embete:; behöriga förrättandes. Vare denna examen presten: egentliga embetsexamen i enlighet med kyrkolagen: 19 kap. 2 å.! — Det gifves säkert ingen, som kar eller vill bestrida den sanningen, att alla prester, de mäkallas pastorer, komministrar eller adjunkter hafva samma embete, ehuru man mäste medgifva, at sätskilliga, för prestembetet tremmande göromäl, till höra de förste, enligt särskilda föreskrifter. Hära borde man ock lätt finna, att tillräckliga kunskape äro lika nödvändiga för alla. Men hafva alla fö; embetet tillräckliga kunskaper före inträdet i prest embetet, hvarföre skola de dä nödgas förnya sin em betsexamen? Är det för att blott äterkalla i minne nägra torra lexor och döda glosor? Gagnar dett: dem eller församlingarne? Eller är det derföre, at presterna allena böra agera skolgossar ända intill der tid, då de snart förlorat förmägan att sköta embetet! Huru kommer det till, att andra embetsmän kunnc sköta sina embeten utan att förnya embetsexamen:! Har deras bildning deraf lidit? Nej! Den äldrigt juristen eller läkaren fär tillgodonjuta sin större em betsvana och erfarenhet, dä minnet icke är lika frisk som under de förra är; men presten, endast preste är dömd till skolgosse, icke för embetets skull, t .embetsexamen kan icke den examen kallas, som af lägges. sedan man 20 aå 30 är utöfvat embetet, utar derföre, att vissa förordningar, som utgäfvos inna man hunpvit bättre sörja för prestbildningen vid aka deraierna, föreskrifva, att examen skall för befordran efcer obestämd tid, förnyas — till ingens bätnad. — Rättvisan fordrar nu, att åtminstone ändring göres denna så kallade pastoralezamen, om den ännu skal bibehållas. Den borde lämpligast böra förändras sä att den först efter 5 ärs tjenstgöring får aflägga: samt bör afläggas, innan nägon förordnas till v. pa stor eller tillträder ordinarie presterlig beställning Och bör då examen anställas blott i pastoraltheolog och kyrkolagfarenhet. I de andra vetenskaperna ha; examen a..ställts före prestvigningen vid embetsexa men, och de betyg, som då blifvit afgifna, bifoga: dem som blifva afgifna vid pastoralexamen och liggs :gemensamt till grund för befordran på det sätt, som är eller kan blifva föreskrifvet. Har nägon blifvi till prestembetet admitterad med kunskaper, under haltiga för befordran, hvilket man-icke-bör förmoda sä bör icke nägot hinder finnas för honom att förny: sin embetsexamen; för alla andra är ju detta öfver flödigt? Att den nu föreskrifna disputationen öfver lefvat sin tid erkännes säkert af alla, som vilja er känna, att brister kunna finnas och böra afhjelpas Skall presten nödvändigt, före pastoralexamen, viss att han icke glömt det gamla romerska språket -männe då en öfversättning från svenska till latin icke bevisade något mer än disputationen — detta toms lärdomsgyckel? Betyg öfver denna öfversättning kunde ju äfven gifvas? Detta sammanslående, at man. så må säga, af embetsexamen och pastoral-examen för befordran är rättvist och skall verka fördel aktigt på presternas bildning och måhända bana väg för andra för presterna och församlingarne nödiga reformer. Man klagar öfver brist på prester. 60å 70-äriga bräckliga gubbar nödgas öfver sin förmåga bestrida alla embetsförrättningar, emedan de icke kunna erhälla embetsbiträde (detta är åtminstone förhällandet i Skara stift), och hvem undrar, att studerande ynglingar med större förmåga och bättre naturanlag icke vilja blifva prester, då man hittills gjort sä litet för presternas intellektuela och ekonomiska välbefinnande; men ändras förhällandet i detta afseende, skola skickliga prestkandidater icke komma ått saknas. Prestman.