har väl icke så litet blifvit gjordt för prestbildningen
att man icke nu skulle kunna anse prestkandidaten vic
akademien få den underbyggnad, att han mä kunna
undergå, före sin prestvigning, examen i alla de styc-
ken, som en prestman nödvändiga äro till sitt embete:;
behöriga förrättandes. Vare denna examen presten:
egentliga embetsexamen i enlighet med kyrkolagen:
19 kap. 2 å.! — Det gifves säkert ingen, som kar
eller vill bestrida den sanningen, att alla prester, de
mä- kallas pastorer, komministrar eller adjunkter
hafva samma embete, ehuru man mäste medgifva, at
sätskilliga, för prestembetet tremmande göromäl, till
höra de förste, enligt särskilda föreskrifter. Hära
borde man ock lätt finna, att tillräckliga kunskape
äro lika nödvändiga för alla. Men hafva alla fö;
embetet tillräckliga kunskaper före inträdet i prest
embetet, hvarföre skola de dä nödgas förnya sin em
betsexamen? Är det för att blott äterkalla i minne
nägra torra lexor och döda glosor? Gagnar dett:
dem eller församlingarne? Eller är det derföre, at
presterna allena böra agera skolgossar ända intill der
tid, då de snart förlorat förmägan att sköta embetet!
Huru kommer det till, att andra embetsmän kunnc
sköta sina embeten utan att förnya embetsexamen:!
Har deras bildning deraf lidit? Nej! Den äldrigt
juristen eller läkaren fär tillgodonjuta sin större em
betsvana och erfarenhet, dä minnet icke är lika frisk
som under de förra är; men presten, endast preste
är dömd till skolgosse, icke för embetets skull, t
.embetsexamen kan icke den examen kallas, som af
lägges. sedan man 20 aå 30 är utöfvat embetet, utar
derföre, att vissa förordningar, som utgäfvos inna
man hunpvit bättre sörja för prestbildningen vid aka
deraierna, föreskrifva, att examen skall för befordran
efcer obestämd tid, förnyas — till ingens bätnad. —
Rättvisan fordrar nu, att åtminstone ändring göres
denna så kallade pastoralezamen, om den ännu skal
bibehållas. Den borde lämpligast böra förändras sä
att den först efter 5 ärs tjenstgöring får aflägga:
samt bör afläggas, innan nägon förordnas till v. pa
stor eller tillträder ordinarie presterlig beställning
Och bör då examen anställas blott i pastoraltheolog
och kyrkolagfarenhet. I de andra vetenskaperna ha;
examen a..ställts före prestvigningen vid embetsexa
men, och de betyg, som då blifvit afgifna, bifoga:
dem som blifva afgifna vid pastoralexamen och liggs
:gemensamt till grund för befordran på det sätt, som
är eller kan blifva föreskrifvet. Har nägon blifvi
till prestembetet admitterad med kunskaper, under
haltiga för befordran, hvilket man-icke-bör förmoda
sä bör icke nägot hinder finnas för honom att förny:
sin embetsexamen; för alla andra är ju detta öfver
flödigt? Att den nu föreskrifna disputationen öfver
lefvat sin tid erkännes säkert af alla, som vilja er
känna, att brister kunna finnas och böra afhjelpas
Skall presten nödvändigt, före pastoralexamen, viss
att han icke glömt det gamla romerska språket
-männe då en öfversättning från svenska till latin icke
bevisade något mer än disputationen — detta toms
lärdomsgyckel? Betyg öfver denna öfversättning
kunde ju äfven gifvas? Detta sammanslående, at
man. så må säga, af embetsexamen och pastoral-exa-
men för befordran är rättvist och skall verka fördel
aktigt på presternas bildning och måhända bana väg
för andra för presterna och församlingarne nödiga
reformer.
Man klagar öfver brist på prester. 60- å 70-äriga
bräckliga gubbar nödgas öfver sin förmåga bestrida
alla embetsförrättningar, emedan de icke kunna er-
hälla embetsbiträde (detta är åtminstone förhällandet
i Skara stift), och hvem undrar, att studerande yng-
lingar med större förmåga och bättre naturanlag icke
vilja blifva prester, då man hittills gjort sä litet för
presternas intellektuela och ekonomiska välbefinnande;
men ändras förhällandet i detta afseende, skola
skickliga prestkandidater icke komma ått saknas.
Prestman.