togo sig den oskyldiga förströelsen att röka
en pipa. Uti det djupa nattmörkret utbredde
den lilla elden ur piphufvudena stundtals ett
svagt ljussken öfver fångarne.
Den unge löjtnanten återgick till Pelven.
Vägen, uppför hvilken kolonnen sedan några
minuter mödosamt klättrade, krökte sig vid
foten af en amfiteater af kullar betäckta med
täta buskar; till venster var den afskuren ge-
nom den allt brantare flodstranden.
Jag är ledsen, återtog Francis, i det han
kastade rundtomkring sig oroliga blickar, jag
är ledsen att jag ej följde andra sidan af ström-
men, såsom under vår hitmarech, ehuru den
förlängde vandringen. Den här vägen ser
vådlig ut. Berget här till höger ser hemskt
ut, som tillhörde det afgrunden, Och. dess-
utom, jag vet ej, men jag tycker det liksom
susar för mina öron; om det möjligen kan
vara forsens brusande eller vindens flägt, men
hör ni ej något ovanligt?
Förbjud fångarne att rökar, inföll Hervå
häftigt.
Francis vände sig om för att gifva denna
order; men innan han ännu hunnit taga ett
steg, hördes en tredubbel gevärssalva, som
med ett hastigt sken upplyste kullarne och
vägen; i samma ögonblick hördes ett skal-
lande rop från höjden som dominerade pas-
sagen, Tre af de soldater, som vaktade fån-
garne, hade fallit; Georg sträckte den fjerde
till marken med ett knytnäfveslag, och stör-
tade sig, med hufvudet lutadt framåt likt en
ursinnig tjur, åt kullen till, bröt sig Igenom
soldaternas leder och öppnade på detta sätt
en väg åt sina följeslagare, hvilka försvunno
hamn i häl efter honom, gynnade af mörkret
i småskogen. Ett nytt stormande skrik
hördes derpå, men bortdog. genast. Några
skott, aflossade i luften af de republikanska
soldaterne, hade intet resultat.