TR rt ar TO ET tr REN
cessionerna, de ståtliga templen och alla dessa
ceremonier, som ofullkomligt skyla likgiltighet
och tvifvel.
Hvad jag vid min afresa från Rom saknar,
är Sverige, än mera — Skandinavien. Likhe-l
ten i språk, karakter och seder, gemensaml
religion och (gemensamma historiska minnen
ha förenat de svenskar, norrmän och danskar,
som vistasi Rom, till en skandinavisk koloni —
en liten republik med sina egna former, pläg-
seder och traditioner.
Kärnan i denna stat består naturligtvis af
konstnärerna, som för längre eller kortare tid
äro här bosatta; men kring dem grupperar sig
en ofta ganska talrik population flottante af
resande akademici, konstvänner och andra,
hvilka deras lyckliga stjerna fört till Roms
klassiska jord. Styrelseformen är, som jag
nämnde, republikansk, dock med någon drag-
ning åt aristokrati — men denna aristokrati
är intelligensens, och ingen beklagar sig öfver
att män, sådana som professorerna Fogelberg
och Bissen, konstens nestorer, någongång göra
sina företrädesrättigheter gällande. Allmänna
angelägenheter afhandlas på Caf6 Africano vid
Roms Drottninggata, il Corso, berömd i kar-
nevalernas häfder. Hvarje skandinav har röst-
rätt — debatterna äro vanligen korta och mera
upplysande än vältaliga. Majoriteten utöfvar
ej något tyranni, och minoriteten respekteras
på ett exemplariskt sätt. Så, t. ex. då fråga
uppstod huruvida ett visst antal flaskor orvieto-
vin skulle tömmas på Palumbella eller Sabina,
och meningarne voro delade mellan de begge
berömda platserna, afgjordes saken så att man
ena dagen gick till Palumbella och den andra
till Sabina. Härvid visade sig ett eget sak-
förhållande: större delen af de omröstande
syntes mera belåten, än om hvars och ens
tanke ensam blifvit segrande.
Språket är hvarken svenska eller danska:
det utgör ett amalgama af begge — så bil-
dadt att hvar och en med bibehållande af sitt
modersmåls förnämsta egenheter riktar det
med ord ur syskonspråketo. En längre tid
stred danskarnes de med svenskarnes omvex-
lande herre och ni; numera tyckes det enklare
tilltalsordet du uttränga de andra.
Offentliga anstalter äro, utom nyssnämnde
caf, ett skandinaviskt bibliothek samt de större
ateliererna.
I dessa sednare mottaga konstnärerna med
förekommande bjertlighet alla landsmän, äfven
om de i artistiskt hänseende äro. oinvigda.
Jag kan aldrig glömma. de angenäma tim-
mar jag tillbragt i några af. mina landsmäns
arbetsrum. :Enenkel, osökt välvilja, en Tlä-
rorik konversation, fri från. allt affekterande
prål. med granna fraser och svårfattliga konst-
termer, rika anledningar till konstnjutning och
reflexion, har jag alltid funnit hos dem. Jag
kunde ej på ett mera grundligt sätt blifva ve-
derlagd, i de fördomar i allmänhet, med hvilka
jag kom till Rom; Jag hade föreställt mig
en yngre artist antingen sådan, som man fin-
ner dem i mängd uti de parisiska ateliererna,
extravagant i klädsel oah lefnadssätt, full af
konstnärshögmod, klädande paradoxa åsigter
i bizarra ord, eller-mera liknande romantiska
typen, svärmande för ett ouppnåeligt ideal,
sluten inom sin sjukliga fantasi och full-
komligt oduglig för det praktiska lifvet. Men
efter hvad jag hört, lära våra skandinaver här
vid lag på ett hedrande sätt vara utmärkta
bland den ofantliga mängd konstnärer af alla
nationer, som vistas här. De äro ett stilla
och anspråkslöst slägte och alls icke rumlare.
På Cafö Africano hör man sällan begäras nägra
spirituösa drycker: man dricker kaffe, th, limo-
nad eiler mjölk, doppar deruti ett par bröd;
och en eller annan för med sig i fickan ett
stycke ost eller medvurst, köpt i närmaste
hökarbod. De flesta hafva små tillgångar och
sysselsätta sig dagligen med lösandet af pro-
blemet att lefva för bästa möjliga pris. De
resande, som komma hit med späckade bör-
sar och mindre frugala vanor, få antaga den
här rådande seden eller söka en annan um-
gängeskrets.
Nu några ord särskildt om de svenska och
norska artisterna (danskarne äro så många
att de skulle erfordra minst ett helt bref för
518).
E rofessor Fogelberg, som någon tid varit
illamående, är nu återställd och har återtagit
-arbetet med sina Birger Jarl. Liksom de an-
dra fostren af Fogelbergs mejsel har detta en
;helt och hållet nordisk karakter. Professor
Fogelberg är i ordets hela bemärkelse ep
svensk skulptör och äfven den, som saknar
förmåga att bedöma hans storhet som konst-
när, måste dock med tacksamhet erkänna hans
konsts fosterländska riktning. — Molin der-
.emot tyckes söka sitt ideal helt och hället
inom den klassiska stilen. Man kan ej undgå
:att finna det hans genius är öfvervägande an-
tik, då man jemför hans David och ännu mera
hans Bacchant med den staty af konung Oscar,
å hvilken han för närvarande arbetar. Man
bör dock ej förbise svårigheterna i att idea-
lisera bilden af en ännu lefvande person, sär-
deles då dertill kommer att statyens storlek
-till höjd och bredd är betingad af den redan
sfärdiga nischen i Götheborgs börs. — På Mo-
ins atelier arbetar Middelton, en ung norr-
sman af ovanligt lofvande anlag och lfvad af
en sann konstnärlig eld. — En annan norr-
man, Hansen, har egen atelier och kompo-
nerar der lyckliga imitationer efter antikens
förebilder.
Den svenska målarkonsten representeras för
snärvararande af bistoriemålaren Blommer en-
sam. Men den bar ock i honom funnit en
så mycket värdigare representant, som han,
genomträngd af känsla för nordisk nationalitet
och fosterlandets traditioner, sträfvar att på
duken åskådliggöra gestalter ur våra häfder
och vår mythologi.
Nu arbetar han på en större tafla förestäl-
lande Freja sökande sin make. Hon har kom-
mit i alpernas region. wÄlskliga genier om-
ssväfva henne och bjelpa henne att styra det
Aekfulla spannet. . Tanktull, längtande, trofast!
blickar hon framåt i rymden — en herrliglr
1Lild af den äktenskapliga kärleken. 8
OM INH Mm — rt