kännare ocm mananda Snatt, INCA ImMaAKUICUOS UMNRIJVIP,
gjorde sin religion till statens, och dä vore det slut
med bäde religions- och politisk frihet.
Lätom oss kasta en blick omkring oss i Europa.
Tillåter päfven religionsfrihet? Tillåtes den i Spa-
nien? Ryssland — finnes der väl egentlig religions-
fribet, då makten otillbörligt gynnar den törberrskande
grekiskt-katolska läran? Fär den t sk-katolska läran
vara oantastad i Tyskland? I hvilka händer har Frank
rike uteslutande lagt läroverkens angelägenheter? Om
säledes andra europeiska nationer beskylla Sserige för
intolerans, så tror jag de skåda grandet i sin broders,
men icke bjelken i sitt eget öga.
Lät äfven vara att ätskilliga utländska hof bitsändt
representanter af olika religionsbekävnare och att me
ningen dermed kunde vara att förmå oss emottaga
jesuiter och katoliker i vart sköte, sä böra vi akta
oss att bita på den kroken, för att icke blifva fjel-
lade af den infernaliska statskonst, som nästan ute-
slutande uppbäres af jesuiterna och andra obscuran-
tismens trogna verktyg. I
Jag medger gerna att svensken icke är fanatisk;
men jag vill dermed ieke hafva sagt att det katol-
ska proselytmakeriet gillas hos oss; ty den som yttrar
dylikt, mäste vara stockdöf för den allmänna rösten,
eller ock tala emot bättre vetande.
Så länge päfvemakten i det sydliga Europa trot-
sigt höjer sitt bufvud, mä dejonet i Norder, likasom
fordom, under Gustaf Adolfs dagar, beskydda den
Protestantiska kyrkan.
Vi hafve ej. velat vägra plats ät ofvänstående, men
vi mäste dervid erinra tvenne saker. Först har in-
sändaren säsom exempel för sin sats endast anfört sä
dana Europeiska länder, der den politiska fribeten är
mer eller mindre undertryckt. Vårt fädernesland har
ingen skyldighet att taga exempel på intolerans af
Ryssland eller Kyrkostaten. Vi vilja heldre citera
det vackra exempel på tolerans mot protestanter hvar.
med Sardinska regeringen föregätt de öofriga katolska
staterna. För det andra mäste vi erinra, att vi lika
litet omhulda katolicismen som nsgot särskildt -sepa-
ratistiskt parti inom vår egen bekännelse, och vi af-
sky jesuitismens stämplingar fullt ut lika sä mycket
som insändaren. Vi anse baptisten Nilssons och ka
toliken Nilssons landsförvisving vara lika stora skam-
fläckar för vär religiösa lagstiftning; vi ämna ej hel-
ler försvara eller ens urskulda sådana borgerliga oord-
ningar, som möjligen begäs under religionens täck-
mantel. -Deremot hafva vi den tillförsigt till Prote-
stantismens inneboende lifskraft, att den kan umbära
de skyddslagar hvarmed statsmakten omgärdat den-
samma, och de flesta protestantiska länders erfaren-
het har ovedersägligt bevisat att det sedliga och re-
ligiösa lifvet endast kan vinnas på tolerans och hu-
manitet i den kyrkliga lagstiftningen.
—— !
(Insändt.)
Då vid det sammanträde, hvartill hr doktor Pet-
tersson sistl. lördag hade kallat hufvudstadens skol-!
män, en af de närvarande lärarne framställde den
frågan, huruvida icke det redan är 1849 för nästföl-
jande är beslutade, men bäde 1850 och 1841 inställ-!
da, allmänna svenska läraremötet nu skulle komma ;
att hällas innevarande är, yttrade doktor Pettersson, i
att detta ieke kunde ske, dels emedan han sjelf skulle
komma att denna sommar resa bort, dels emedan det.
vore lämpligare att uppskjuta mötet till nästkom::;
mande är, då äfven riksdag inträftade, och då man:
dessutom borde kutina antaga, att den för närvarande:
innu ofullbordade skolregleringen skulle vara mera
fulländad. Som detta yttrande afätskilliga deltagare
läraremötet blifvit uppfattadt icke blott säsom ett
attryck af hr doktorns enskilda äsigt, utan säsom be-
tecknande ett redan af bestyrelsen för. läraremötet (i.
hvilken hr doktorn är ordförande) fattadt beslut om
mötets inställande äfven detta är, anhäller insända-
ren att få fästa uppmärksamheten på det förhastade
och oriktiga i en sädan uppfattning. ;
Insändaren anser tillräckligt att anföra en enda
omständighet säsom tillfyllest bevisande, att ett sä-
dant beslut af bestyrelsen omöjligen nu kan vara fat-
tadt. Denna omständighet är helt enkelt den, att
bestyrelsen ännu icke är bildad. Enligt de af det
allmänna däraremötet antagna stadgarne skall nemli- :
sen bestyrelsen utgöras af tvenne ordförande, en se-!
sreterare och en skattmästare. De bäda ordförande
itses af det föregående mötet, likasom äfvenledes
venne suppleanter för dem. Sekreterare och skatt- :
mästare utses deremot af de bädz ordförande. Vid:
nötet 1849 -ätervaldes hr statsrädet Genberg och dok-
or Pettersson till förste och andre ordföravde äfven för
let blifvande nya mötet. Dessa utsägo, sedan det:
första mötets sekreterare och skattmästare, rektor
Svedbom och lektor Rabe, hade undaubedt sig fort-
arandet af deras befattningar för det nya mötet, :
ektor Söderlind till sekreterare och dävarande semi-
varieföreständaren Schmidt till skattmästare, hvarige-
som--bestyrelsen för en tid blef fulltalig. Då hr:
Schmidt likväl inom kort såsom utnämnd kyrkoberde !
lyttade ifrän Stockbolm, upphörde han: i-och- med :
letsamma att vara ledamot af bestyrelsen, och ännu
var icke veterligen nägon fjerde ledamot blitvit i:
ans ställe af de erdförande Utsgdd. - Men så länge
letta icke skett, kan bestyrelsen euligt insändarens
isigt icke anses för beslutmessig, och bör aldraminst
kunna utan lärarnes hörande ytterligare tillmata sig j
h rättighet, som icke ens enligt stadgarne tillkom- I
ner bestyrelsen, den att efter bebag inställa eller
inpu längre uppskjuta sammavkallandet åf det redan
ir 1849 för det nästföljande äret beslutade nya mötet. I
insändaren tror sig således redan häruti hafva till!
ackligt skäl för den förmodan, att hr doktor Petters--!
on vid sammanträdet i gymnasium sistl. lördag en-
last uttryckt sin enskilda asigt och icke nägot af be- !
tyrelsen änpu fattadt beslut. SKR
Om de skäl, som hr doktorn. anförde för sin äsigt
;m olämpligheten af mötets hällande i är, kunde ät. !
killigt sägas. Ins. inskränker sig till den erivran,
tt ehuru stor förlust det utan tvifeel vore förlärare-
nötet att nödgas dervid sakna doktor Petterssons
upplysta och lifvande ordförandeskap, särdeles dä äf-
ren statsrädet Genberg längesedan lärer bafva afsagt !
ig all befattning med mötet eller dess -bestyrelse, j
1849 ärs möte likväl redan har sörjt för de ordinarie !
rdförandes ersättande genom suppleanter i händelse i
uf de förres förfall; dä mötet för detta ändamäl ut- !
äg doktor Wallin och lektor Rabe, och att stadgarne
lessutom bestämma, huruledes, om äfven suppleant
kulle afgä, de ordförande då ega att sjelfva utse en I
y i hans ställe. TInosändaren kan för sin del icke!
nose, att läraremötet har nägot med riksdagen att
kaffa, eller att dess sammankallande. skulle i nägon
nåt böra bero af den sednares sammanträde, om ej
nöjligen så till vida att bådas samtidiga inträftande!
ör tädvikas, Josändaren känner ej, hvad grund i
löktor Pettersson kan hafva för den förboppningen, ;
utt skolreförmen skulle vara mera fulländad nästa är, :
in den för härvarände kan anses vara; men han är
ifvertygad, att de fleste deltagarne iläraremötet skola i;
ika med honom anse, att lärarne och den offentliga 7
mdesvisningens vänner hafva ämnen och anledningar ,
10g till samräd, oberoende såväl af riksdagen som af
len mer eller mindre fulländade skolordningen och j
öperegleringen, och att de skäl, som tala för mötets
vällande i är, äro vida öfvervägande dem, som möj-
igen kunna anföras emot, J
Dä det emellertid redan lider på tiden, att en in-!
judning snart borde utfärdas, om mötet skall komma
ill. ständ före midsömmar, bör man hoppas, att det
j kan dröja länge, innan bestyrelsen gör sig full-
tändig och . fattar ett beslut, och att detta beslut:
öljaktligen snart blir offentliggjordt.
Deltagare i det första allmänna
svenska läraremötet.
(Iosändt.)
Till svar ä gjorda förfrågningar få underteck-
jade härmedelst äran tillkänvagifva, att statdrängs-
mkan Fredman jemte sina fem barn äro numera till
!elsan temligen äterställda, samt att deras mest tryc-
ande nöd är för ögonblicket afhulpev: Vär önskan