största förvirring; hvad skall det blifva af
er? s.. hvad vill ni? ... hvad skall jag säga
åt min far?
;Säg honom att jag kommit hit som spion;
belasta mig med hvad anklagelse som helst;
det qvittar mig lika: er mun kan hädanefter
ej vidare fläöcka någons rykte. Farvält,
Som Hervå utsagt dessa :ord undanstötte
han sakta den hand som krampaktigt fasthöll
hans, och aflägsnade sig med skyndsamma
steg, under det att den unga flickan alldeles
utom sig af förtvifian föll på knä vid stenen,
med sitt utslagna här och bröstet häfdt af
snyftningar, liknande en skyddsökande vid ett
af forntidens altaren. d
XL
Da syntes mig i drömmen, under en sorg-
t lig skepnad.
Jag fruktade an något ondt sku!lo hända
dig och jag har skyndat åt komma
LA FONTAINE, DE BÅDA VÄNNERNA.
Pelven skyndade bort och kom öfver en
utskärning i löpgrafven ut på den. äng, som
låg närmast trädgården, samt gick in-uti den
dystra allden genom grinden. vid hvilken hans
häst ännu stod bunden. Det stackars djuret,
bortglömdt under så många omvexlande sin-
nesrörelser, lät höra ett svagt gnäggande då
det igenkände sin herre, och utsträckte sitt
matta. hufvud för att erhålla en smeknping.
Det finnes visst ingen menniska, hvars lif ej
i knat en af dessa stunder, utmärkta af för-
räderi och otacksamhet, dä ett tillgifvenhets-
bevis från den mest underordnade varelse
genomträvger vår själ och låter oss ännu lif-
ligare känna tyngden af vår öfvergifpa belä-
genhet. — När vårt bjerta redan är fullt, be-
höfs det ej mycket för att det skall öfverväl-
digas af känslor. - Hervå mumlade några
orediga ord, och strök smekande med han-
den sin gamla följeslagare i så många faror