hasttör reederam RONNA ÖR std RR
Då Hervå återsåg alla dessa förfädrens all-
varliga anleten, hans barndomsälders vörd-
nadsvirda vitinen, hans yckliga ärs husliga
beskyddare, fördes bans tankar ovillkorligt,
bittert tillbaka på det närvarandes sorger och
söndringar. Under det att det öfriga sällska-
pet, fördeldt i särskilda grupper, öfverlem-
nade sig åt den högljudda konversation som
vanligen följer på en god middag, drog Hervå
sig undan uti en fönsterfördjupning. Han
hade knappast bunnit dit, förr än han såg
Bellah tvunget och tankspridd leende närma
sig honom, under det hon i sin väg strödde
nägra ord här och der omkring sig; sedan,
förändrade hon både röst och utseende i samma
stund hon naikades Hervå
Hervå, hvarför har ni kommit hit?, sade
hon hastigt med låg röst.
Gud är mitt vittne,, svarade den unga
mannen, ,att jag skulle helle underkastat mig
den mest skymfliga död än sätta foten öfver
denna tröskel, om jag kunnat ana hvad jag
här skulle få se, hvad jag här skulle fi höra.
Ni talar gåtors, herr de Pelven, förklara
er? bad Beliah med detta höga lugn som var
så behagligt hos h:nne.
Jag vår för en timma sedan i furuskogen,
Belah.
Uti furuskogen?, upprepade fröken de Ker-
gant, i det hon med en klar och oskuldsfull
blick besvarade Hervås anklagande ögonkast.
Hennes fars röst, som kallade henne, afbröt
tvärt all vidare förklariog; den unga flickan
höjde lätt på axlarna, blickade- drömmande
mot, himlen och aflägsnade sig.
Då man förundrar sig öfver att en man med
godt omdöme kan så läta bedraga sig afden
qvinna han älskar, glömmer man vårt bjertas
naturliga böjelse ati fästa sig vid hoppet. Den
olyckliges framtidsblick är ofta full afillusio-
ner; han är en ifrig medbrottsling uti alla de