Landibruk Om Landtbrukshästar. Det är ett vigtigt och mycket omtvistadt ämne, som vi här vidröra, hvilket vi icke äro nog förmätna att tro oss kunna bestämdt afgöra. Vi inskränka oss derföre att meddela några materialier till slitande af en tvist, som i alla fall ej af theoretiska spekulationer, utan endast af den praktiska erfarenheten kan lösas, och vilja bifoga några få reflexioner rörande frågans rätta ståndpunkt. Vid flera af våra allmänna landtbruksmöten hafva frågor rörande uppdragandet af goda landtbrukshästar varit uppställda till diskussion, men vi kunna på intet sätt säga att de förda debatterna ledt till några bestämda resultater. Vid Örebro landtbruksmöte förevar Bland andra den frågan: Äro de egenskaper, som erfordras hos en för krigsbruk tjenlig hästrace, så olika med dem som fordras hos goda landtbrukshästar, att kronans stuterier, hvilka hufvudsakligen lära afse det förra ändamålet, icke på samma gång kunna befrämja det sednare?, Hr löjtnant Leyon hade, för besvarandet a! denna fråga, till mötet inlemnat en tryckt skrift under rubrik: Utkast till hästafvelssystem för Sverige, med afseende på den enskildta landihästafvelnn. De i denna skrift uppställda åsigter antogos till deras väsendtliga innehåll af Örebromötet, som genom detta antagande (om vi rätt minnas utan diskussion) visserligen kan sägas hafva afgifvit ett svar, eller åtminstone en opinionsyttring i denna fråga. Sådana opinionsyttringar hafva visserligen förr och ofta blifvit afgifne; om ej i ord, dock i handling. Dit räkna vi alla de föreningar till hästafvelns förbättring i flera delar af vårt land, hvilka nästan allmänt vidtagit den utvägen att anskaffa norska beskälare, för att genom deras användande förädla den inhemska afveln och sålunda tillvägabringa goda landtbrukshästar. — Både hr Leyons bok, och Örebro mötes. beslut, samt de omtalta s. k. hingstföreningarne innebära ostridigt det svar eller den opinionsyttring, att kronans stuterier samt de hingstar, som derifrån säljas, icke äro lämplige för landtbrukshästars produktion — ty annars hade man ej behöft anskaffa andra beskälare, hvilket då skulle hafva varit att gå öfver ån efter vatten... Men härvid är en märkvärdig sak att taga till protokolls: Om de privata föreningarnes nästan allmänna förfaringssätt att anskaffa norska hingstar till frambringande af landtbrukshästar, kan anses såsom en protest mot de hingstar af ädelt blod, som spridas från statens stuterier, så utgör Örebro landtbruksmötes beslut, att till landthästafvelns förbättring inköpa Percheronhästar från Frankrike, en lika kraftig, af en mängd landtbrukare från de flesta af södra och medlersta, Sveriges provinser enhälligt uttalad protest mot användandet af de norska, förut så mycket berömda hingstarne. Ty om dessa hade verkat hvad man af dem väntade, så hade man ej behöft föreslå inköp af Percherons från Frankrike. Att denna sednare protest icke varit utan skäl, tyckes ytterligare bevisas af det förhållande, att oaktadt Örebro län länge begagnat norska afveldjur till landtracens förbättrande, fanns dock-bland de lawdtbrukshästar som företeddes:tilltäflan, blott en (Coureur, tillhörig hr v. Hofsten) som kunde belönas, och denne ende var af dansk mor och norsk far! Sådana resultater hade de norska hingstarne här lemnats Deremot belönades, om vi rätt minnas, Å eller 5 kavallerioch vagnshästar, alla af mer eller mindre ädelt blod; Huruvida det deremot kan anses riktigt att belöna officersoch lyxhästar med medel anslagna till prisbelöningar för landtbruksdjur, derom kunna tankarne åtminstone vara delade, Sådan är för närvarande ställningen i vårt land i afseende på landthästafveln. Man tyckes ej vilja antaga att den kan grundas på beskälare från: kronansstuterier. De norska hingstarne hafva icke visat sig verka hvad man af dem väntade, och hbjelpen skall nu komma