velat sagt, att ju icke nera föreftinnas. Tvärtom veta de förväl, att flera äro, som väl förtjenade uppmärksamhet, men de tro dessa vara de mest framstående och att hvar och en utan vidare aftal än aftalet med sig sjelf, att troget verka inom sitt kall, kan bidraga till deras undanrödjande. Det är äfven orsaken till deras frimodiga framläggande för hvars och ens blickar, och vi äro öfvertygade, att hvar och en skall skänka dem den uppmärksamhet, som de verkligen förtjena och derigenom medverka till det vigtiga ändamäl, hvarför de blifvit uttalade. För att nu från församlingen afvända tiggeriet, hafva kommitterade ansett sin pligt derpå gå ut, ati framlägga ett förslag, hvarigenom behofvet af mat och kläder skulle beredas de behöfsande. Kommitterade hafva dä tänkt sig att, förutan den redan i församlingen varande spisinrättningen, tvenne på skiljda orter, t. ex. vid Packartorget och Nya Vägen, borde anläggas, vid hvilka de behöfvande egde rättighet att tvenne gånger om dagen inställa sig, antingen för att derstädes äta eller derifrän hemta sin föda. Särskildt kostnadsförslag för dessa skall framläggas för nämnden. Dessa matinrättningar skulle omedelbarligen stå under nämndens uppsigt, på så sätt, att en ordBHingsman vid hvardera inrättningen dervid dagligen vore närvarande och vakade öfver utdelningen, annoterade de besökandas antal och de hemtade portionerna, tillsäge födans beskaftenhet m. m. Tiden för hvarje ordningsmans tillsyn bestämmes till en vecka; utsträcktes detta äliggande äfven till suppleanterne, så tillfölle detta besvär hvarje ordningsman 2:ne veckor på äret, och denna tid kunde äfven minskas derigenom att hvarje ordinarie ordningsman valde 2:ne suppleanter i stället för en, såsom nu förhällandet är. Hvarje lördag, då ombytet af dessa tillsyningsmän borde ske, sammanträdde fyra ledamöter af nämnden under ordförande eller vice ordförande i ordningsnämnden och utdelade kläder till de fattiga, hvilka under veckans lopp af vederbörande ordningsman dertill blifvit anmälde, blott med det fästade förbehåll, att den fattige då sjelf inställer sig inför detta utskott. Särskildt kostnadsförslag för kläder skall af kommitterade framläggas. Nämnden är för öfrigt säkerligen icke okunnig om, att församlingen redan för skolbarn, till ett icke ringa antal, eger tillgäng till kläder. Till mats erhållande behöfdes deremo icke annat än ordningsmans betyg, hvilket dock vid den första nästkommande lördag granskades af utskottet och utbyttes emot polett. Vid hvarje plenum inom ordningsnämnden framlades till granskning journalen från matinrättningarne och förteckning på de utdelade kläderna. Hela administrationen torde säledes, i händelse matinrättningarne öfverlemnades på entreprenad, inskränkas till en sekreterare emot ett skäligt arfvode. Hvad penningars anskaffande till detta angär, så har det synts nämnden säkrast, att direkte vädja till gifmildheten. Kommitterade ha sig bekant, att på flera orter utrikes, hvarest dylika inrättningar för de fattiga finnas, hvarje lördag vaktmästare kringgå med sina fattigpåsar och hvar och en gifver efter hvad honom för godt synes till inrättningarnes uppehäll. Säkerligen är det få medlemmar ibland de bättre lottade inom församlingen, som, om den sammanräknade hvad den under ärets lopp utkastade i spridda gäfvor, icke skulle finna det utgöra en liten nätt summa. Kommitt. skulle för sin del vara nöjde med hälften af totalsummornas belopp. Vi föreslå derföre nämnden, att hvardera ordningsmannen inom sitt distrikt ibland de bättre lottade presenterade en anteckningslista för frivillig gåfva, räknad från den 1 nästk. Oktober för ett ärs tid. Dessutom kunde andra listor, dels på pastorsexpeditionen, dels hos andra framläggas till frivillig teckning. Gifmildheten tro vi på detta sätt, bättre än hittills, skulle finna ett ädelt gagn af sin gäfva. Med skäl kunde man sedan hoppas att slippa se tiggaren för sina dörrar, att frukta brottslingen, eller, om man funne den der, egde man full visshet att man ickelk utöfvade kärlekslöshet i och med detsamma som man afviste honom. Kommitterade kunna äfven uttala det glädjefulla löfte polismyndigheten redan lemnat, att i detta fall lemna all den handräckning, som stär i dess makt, dels för att utestänga andra församlingars fattige, dels för att understödja ordningsnämnden inom församlingen. Af största vigt anse kommitterade vara, attlistorna voro inlemnade med fullbordad teckning före April månads utgång, och göra sig den förhoppning, att ingen af nämndens medlemmar skall spara möda och flit att påskynda detsamma. Ehuru dessa inkomster torde blifva de enda säkra, smickra sig dock kommitterade med det hopp, att, i den män arbetet gick framåt, det äfven skulle vinna det förtroende, att de enskilda, spridda gäfvor, som dels från föreningar, dels från enskilde utdelas, skulle blifva lemnade till bidrag för detta ändamäl. Öfvertygade äro också kommitterade, att hvarje ledamot inom nämnden skulle sätta en ära uti att nämnden mätte vinna detta förtroende och se dess möda bekrönt med en ädel framgång. Det har icke undfsllit kommitterades ögon, att ännu saknas tvenne saker till nödens fullkomliga afhjelpande — bostäder och arbete. Kommitterade vilja likväl fästa uppmärksamheten dervid, att men niskans bästa skatt är hennes egen omtanka. Den är ofta nedtryckt af hungern och trasorna, och vi vete dessutom, att menniskan ofta är nog full af svaghet att hon mången gäng nekar den trasige det arbete hon deremot lemnar ät den, som har hela kläder. Vi tro oss således redan härutinnnn gjort ett framsteg, dä vi klädt ooh mättat liggaren. Bostäder anse vi hafva skaffat, när arbetsförtjenst är anskaffad. Det blifver visserligen den största delen af tiggare, hos hvilken den egna omtankan sent vaknar, kanske vaknar den hos en del aldrig. För dem vete vi intet bättre än tvångsarbetshus och vi hafva med glädje funnit, att stadsnämnden redan derpå varit betänkt Det finnes åter en annan del, hos hvilken väl den egna omtankan vaknat, men det oaktadt saknar arbote, Vi anse dock denna del mindre, och kunna alltid antaga, att han förvärfvar sig någon, om är ringa, inkomst. Vi tro, att så småningom äfven källe till arbete för dem kan finnas. En kär och dyrbar pligt är det redan för hvarje enskild at möta dem j deras bekymmer och kärare och dyrbarare den pligten att föda och kläda dem. Hvad angär bostäder för dessa arma husvilla, hvilkas antal vi dock, säsom reJan nämndt är, tro böra minskas genom de första ätgärderna, nödgas vi hänvisa dem dels till församlingens försörjningshus, dock med rättighet för dettal. ökade antal att, hvad föda och kläder beträffar, hälla gig till ordningsnämnden, dels till hushyresmedel: undfående hos fattigvärden, i likhet med hvad som hittills skett. Felst hade kommitterade redan i sammanhang med detta förslag velat framlägga ett förslag till bostäder och arbete för den omtänksamme vanlottade, men ansäg sig för detta nu böra låta fråsan hvila, för attom möjligt genomdrifva detta första. Oss har slutligen icke heller undfallit den bristande gjälavården. Vi få i detta fall hoppas, att den niti ske pastor församlingen är lycklig nog att ega, skall med sina embetsbröder egna all omtanka och allt de! arbete, som stär i dess makt, Redan har deita vig: tiga arende varit ett miöäl för Rikets Ständers behjertande och ärendets behandling hvilar hos Hans Maj:t. Vi hafva säledes allt hopp ätt tre, det omsider det redan i församlingen befintliga presterskaret skall genom förbättrade lönevilkor göras fulit användbara i sitt vigtiga kall, likasom -att-genom deras bemödanden och trägnare besök de nu sofvande skola skakat epp till bättre vetande och till ett rätt användande at de ädlare krafter de af Skaparen undfingo. Stockholm den 12 Mars 1852. C. Hallberg, Oråförande i ordningsnämnden. n-WT TI! 35 DOM GG RR Xr forfn ören 5 IN ro hr AVP NN AR pm VD TAS NN ee AA QR Fn a MA S. P. Geihe, Joh. Herm. Höglund, krigshofrättsräd. handlande. A. W. Brummer, Casper Tham, månen P, Ad; ; Q.4 IT