samt skördade rika alster af den ymniga växt-
ligheten.
Min sista utflygt gällde. Praya Grande, lig-
gande gent öfver Rio, på andra sidan om ör-
logshamnen. Det är egentligen en samling
af trenne städer, helt nya, såsom varande ut-
flyttningar från den stora staden, och med ett
gemensamt namn benämndt Nichtervhy. Denna
och hufvudstaden kallas med ett namn Rio
de Janeiro, men den förras egentliga och äldre
namn är San Sebastian. Man kommer dit
med ett från Rios hamnbrygga hvarje timma
afgående ångfartyg. Det är en lång och tem-
ligen bred rad af vackra, låga hvita hus, som
så vänligt sträcka sig mellan hamnen och en
vacker insjö. Flera goda hoteller och restau-
ranter gifvas till de besökandes beqvämlighet,
och från de omgifvande höjderna njuter man
en underbar utsigt öfver det midtemot lig-
gande Rio och Botafogo, bergen derofvan,
hamnen med sina tusendetals skepp och många
öar, hafvet och det närmaste landet.
Hvem skildrar dessa nejders natur, hvem
målar prakten och undren? Icke jag; ty der-
till behöfdes en penna, förd af större konst
och målande med vida mera saft och behag.
Rio omgifves på alla kanter af höga berg
eller kullar. På slätterna och höjderna växa
täta och talrika skogar, som på något afstånd
från staden äro verkliga urskogar. Dessa, här
i landet kallade jungfruliga skogar (Mato-
Virgem), derföre att de stå der ännu oröjda
och utan att hafva blifvit beröfvade den
jungfruliga skönhet och styrka, de hafva
från jordens första dagar, slå vandrarens
ögon med en häpnad, som sannerligen
skulle vara förkrossande, om ej deruti låge
så mycket af det behagligaste och skönaste,
som ett menskligt öga någonsin kan få skåda.
Jättestammar af väldiga dimensioner, breda
högt uppe i luften ut den än ljusa än dystert