STOCKHOLM, den 18 Mars.
Gårdagens Posttidning har ändtligen gifvit
allmänheten officiel underrättelse angående till-
sättandet af kommittgen för städernas industri-
idkande invånares beskattning. Hvarföre denna
underrättelse icke blifvit meddelad förr än i
sår, oaktadt Kongl. Maj:t redan 14 dagar
förut eller den 3 i denna månad afgjort detta
irende, känna vi ej; men troligtvis ha några
särskilda underhandlingar efteråt kommit att
ega rum med en eller flere af de kommitte-
rade, så att offentliggörandet deraf berott.
Såsom förut är berättadt har grefve G.La-
oerbjelke blifvit ordförande i kommitteen. Le-
damöterne äro: kammarrättsrådet C. L. Kin-
mansson , advokatfiskalen C: M. Rydqvist,
kamereraren i kammarkollegii archivkontor C:
Sandberg och borgmästaren i Arboga OC. J:
Stolpe. — Till: kommitteens sekreterare har
Kongl. Maj:t förordnat kanslister i ecklesia-
stikdepartementets expedition G. Höglund.
Med anledning af rikets ständers anhållan
samt Kongl. Maj:ts nu gifna förordnande vär
det kommittgens åliggande: att undersöka och
utreda alla de förhållanden, hvilka böra läg-
gas till grund för en rigtig beskattning af stä-
dernas industriädkande invånare, deras egendom
och den af dem idkade handel eller annan
rörelse, äfvensom att:afgifva utlåtande öfver
sättet att bringa städernas beskattning till ett
jemförligt förhållande med landets.
Ministeren har således haft det oskattbara
nöjet att till verkställighet befordra en af det
konservativa partiets älsklingsplaner vid sista
riksdag. Man hade nemligen funnit, att så
länge bondeståndet vid riksdagarne höll till-
sammans med borgareståndet, kunde icke nå-
ora segrar med säkerhet vinnas emot den li-
berala delen af representationen; och som bon-
deståndets liberala riktning och opposition
emot det rådande systemet i allmänhet hem-
tade sin starkaste näring från allmogens yr-
kande på billigare skatteutgifter, var det en
lätt gjord upptäckt, att om man kunde gifva
dessa yrkanden någon förhoppning om fram-
gång derigenom, att städernas invånare kunde
påläggas en högre skatt och skatterna. deref-
ter minskas för landet, skulle allmogens sym-
patier för borgareståndets politiska äsigter till-
intetgöras, båda dessa stånd komma i en min-
dre vänskaplig ställning till. hvarandra, samt
slutligen bönderna vinnas för den opinion
som representerades af riddarhusets och pre-
steståndets majoriteter.
Så uppfattades äfven denna fråga vid riks-
dagen.
Dessutom ville man imponera på borger-
skapet, för att få det medgörligare.
Deraf kan man förklara, att klassprincipen
lades till grund för utredande af frågan om
en rättvis fördelning af skattebördorna. Ty
huru är det väl i sjelfva verket möjligt att
ippgöra någon säker kalkyl öfver de serskilda
belopp, hvarmed industrien i städerna och in-