återforo vi, erfarande i våra ben känningen af
den långa vägens mödor. Då vi foro tillbaka
hade den milda aftonen redan inbrutit. Öf-
verallt sutto innevånarne i fönstren eller på
balkongerna söndagsklädda, många till och
med i porten utåt gatan. Det var en ganska
angenäm syn. Alla toaletter voro lysande;
äfven de svarta lyste i bjerta och granna ko-
stymer. Alla sågo glada och förnöjda ut.
Detta är något som man endast får se under
en sådan himmel; och detta är så mycket be-
hagligare, som de under de andra dagarna
stänga in sig och tyckas undandraga sig all
yttre uppmärksamhet. En mängd ryttare var
ock i rörelse, dels galopperande fram på vä-
garne med frustande muläsnor och hästar, dels
hållande ätanföre fönstren till bekanta, med
hvilka en Konversation var inledd.
Fjerde och femte dagarne tillbragte jag på
en utflygt till vikens motsatta strand. Gående
ombord på en liten ångbåt, som i anseende
till sin tröga gång väl förtjente det af en be-
kant riksdagstalare begagnade klassiska ut-
trycket paddlande, styrde man förbi alla de
lummiga öarne i den stora viken, främst Il-
ha do Gubernador med många täcka villor
midt i bananas- och palmlundarne. Efter två
timmars resa kommo vi in i en liten flod,
som på begge sina låga, ofta öfversvämmade
stränder hade en tät mangrove-skog med sina
invecklade busksnår och sina lysande blå, hvita
och gula blommor. Ändteligen efter många
krökningar och en timmas förlopp hunno vi
den lilla byn eller köpingen Porto Estrello,
från hvilken den allmänna landsvägen förer
dels till kolonien Petropolis, dels till de öfre
bergstrakterna och grufdistrikterna. Här om-
fven af menniskor som ej kunde ett enda
ord annat än portugisiska, hade jag stor möda
att få ett drägligt logis och en neger till föl-
jeslagare och bärare af mina portörer. Det