dents. — Vi hade angifvit det såsom mål för vårt arbete att i vårt fådernesland successift förbereda den parlamentariska styrelseformen, och en temligen lång diskussion hade i ämnet föregått emellan oss och våra politiska vederdelomän. Vi kallade striden för ögonblicket ofruktbar, och detta har man förebrått oss, äfvensom Svenska Tidningen i dagens nummer ger en vink, att luften ej är gynnande för agitation och att vi derföre sky det obehagliga talämnet,. För våra läsare anse vi oss skyldige att förklara, hvarföre vi för en tid låtit detta diskussionsämne hvila. Vi trodde nemligen att, sedan vi i allmänhet uppställt vårt mål, frågan hade mindre praktiskt intresse för dagen och måste föregås af så många andra frågors lösning. Vi hade uti vår första artikel under förra året uttalat våra allmänna åsigter i representationsfrågan, utan att söka bringa denna fråga under diskussion för det närvarande, emedan vi ej sett något tecken till en sådan uppmärksamhet för dessa ämnen just nu å allmänhetens sida, hvarigenom denna diskussion skulle kunna blifva annat än en ofruktbar tidningstvist. Närmare fram emot riksdagen och under dess lopp anse vi vara rätta tiden att diskutera de stora frågorna, derföre att man då kan för dem påräkna större uppmärksamhet å allmänhetens sida: Vi hafva emellertid bemödat oss att efter förmåga: bidraga till främjandet af underordnade, men dock för utvecklingen af ett friare statsskick ganska vigtiga frågor, såsom näringsfrihet, skatteförenkling och dylika ämnen, som:hafva ett närmare intresse för dagen. Att på detta sätt följaoch; om vi kunna, underlätta en friare utveckling af våra kommunala och ekonomiska angelägenheter har synts oss vara en nyttig förberedelse för de allmänna och mera abstrakta politiska fråorna. Vår antagonist i Svenska Tidningeh kallar våra öppet uttalade sympatier för pParlamentarisk styrelse sen modig bekännelse, då samma regeringssätt nu råkat i största misskredit i Europas. Vi kunna ej erkänna det sednare päståendet i den mening författaren i Sv. T. gjort det. För det reäktionen hos de maktegande segrat, må than ej föreställa sig att natonerna samt och synnerligen tröttnat vid friheten, och äfven om detta vore händelsen, skulle de snart hemta lust och krafter att återtaga den. Vi må gerna erkänna att vi till en v:ss.grad äro idealister; vi tro på en utveckling till det bättre af mennjiskoslägtets. öden, äfven der motsatsen för en tid kan synas ega rum. . Hvem vill väl nu, på allvar neka att den stora franska revolutionen, med. alla sina förvillelser och fasor, likväl var en nödvändig och välgörande kris, för att bereda Europas nationer, för en högre utveckling? På samma sätt måste. vi äfven tro, att de sednare:revolutionerna betyda något för mensklighetens välfärd. Om vi visat mindre entusiasm för republiken i Frankrike, kunna vi dervid alldrig förmå oss tro att 1848 års rörelser skola sakna betydelse. och endast stå såsom en galenskap i historien. Denna hvälfning har bortsopat många hämmande medeitidsvanor och beredt utrymme för ett framskridande i flere afseenden. : Despotismen i Preussen och Österrike skall aldrig lyckas återtaga alla medgifvanden, : som Februarihändelserna i Frankrike aftvupgo den, och om äfven det förstnämnda landets regering lyckas att eludera besvurna lagar och utplåna alla spår af en sedan 40 år fordrad, och för fyra år sedan aftvungen konstitutionell författning, skall den dock icke kunna förinta hvad som skett till jemnandet af beskattningen och allas likaställande inför lagen. Vi må för öfrigt vara förvissade, att känslan af det en gång, om än aldrig så kort tid, utöfvade deltagandet ilagstiftningen qvarlemnat i folkens sinnen en frihetsdrift, som utan al fråga skall vakna med förnyad styrka, och desto verksammare ju kraftigare man för ögonblicket bemödar sig att undertrycka den. Gerna må Svenska Tidningen gyckla med vår xfatalism, eller vår kristliga undergifvenheto. Vi erkänna att vi hafva den svagheten att vilja. tro på en verldsregering öfver sjelfva furstarne, hvilken någongång vänder deras handPn TT