-- UR FE RE BTR 0 RR RR AR LS RE RAA OT NET KA
bjuder sig, derom kan knappast vara tu tal, helst
om man vet, att vid tillsvidare-befordringar mindre
följas. vanliga befordringsgrunder, än afseende göres
på andra förhällanden.: Så kan t. ex., då det ej an-
ses tjenligt att för obestämd tid förflytta en mera
meriterad sökande ifrän en till annan ort, vistandet
på en ort, der en tjenst blifvit ledig, utgöra förnäm-
ligaste grunden för en mindre meriterads tillsvidare-
avancement, hvilket man har exempel på sedermera
kommit att utsträckas till öfver tio är. Den på tills-
vidare-fot ställde tjenstemannen kan litväl ej vara
säker om en oqvald besittning af tjensten. Han kan
bvilken dag som helst få ordres till uppbrott, för att
lemna rum åt den förstnämnde, hvilken ock i sin
ordning gär och väntar på sin dom. Om likväl, un-
per afvaktan på denna, han hinner besluta sig till
att taga afsked från statens tjenst, eller han befor-
dras till anhan-verld; sä är sädant ej systemets fel.
Hvilken villervalla härigenom ästadkommes kan man
lätt föreställa sig. En tillvidare-geschworner förord-
nas att vara tillsvidare-bergmästare; en annan t.v.
eller e. o. tjensteman att t. v. sköta geschworner-
tjenst, o. s. v., till dess slutligen ingen rätt vet hvad
han egentligen: är eller hvar han skulle komma: att
stanna, i händelse af en slutuppgörelse. Den osäkra
ställningen och deraf följande bäde brist på tjenste-
män och farhåga hos dessa att, i händelse af inträf-
fande tjenstereglering och indragning af tjensten, på
en bana blifva stängde, gör att understandom samma
person förordnas och, för att hälla utsigterna öppna
ät flera häll, ätager sig att sköta 2 till 3 tjenster,
nemligen 1 eller 2 på kronans stat jemte tjenst på
jernkontorets of Å ena sidan vinnes väl härigenom
den tvetydiga fördelen, att man, med eller mot sin
vilja, får fresta sin förmåga i hvarjehanda; men ock-
så, ä andra sidan, kunna flera olikartade tjenster ej
väl på en gäng skötas af en p:rson, samt nära nog
betages han tillfälle att fallkomna sig i något visst
ämne, ät hvilket han annars -skulle velat och kunnat
företrädesvis vända: sin häg; hvilket förhällande på
bergsstaten är så mycket mindre tjenligt, som sär-
skild persons krafter tagas i anspråk för vinnande af
nödig insigt i hvarje gren af handteringen, om den
skall gå framät.
Genom nu ifrågavarande åtgärd undvikes visserli-
gen en del af dessa olägenheter. Derigenom före-
kommes ätminstone att någon äfventyrar sin framtida
välfärd med att börja sin bana som kanslist eller an-
dre markscheider. Hvad kanslisttjensten angär, så
är ock för göromålens jemna gäng mindre att befara,
emedan de qvarvarande kanslisterna nog. torde; till-
hällas att dermed taga bestyr, oaktadt det nådiga
brefvet ej omnämner att den disponibla kanslistlönen
skall tillfalla dem säsom ersättning för ökadt arbete
och mähända penninge-uppoffringar för skrifvare-bi-
träde m. m., enär de ej kunna päräkna biträde af
e. o. tjenstemän, hvilka lika litet härefter som på
sednast förflutna tio ären lära inställa sig till tjenst-
göring. Men de andre markscheidern förut tillhö-
rande göromälen kunna ej lika lätt kastas på andra
personer. Och blifver alltså frågan att undersöka,
huruvida: samma: göromäl : kunna undvaras och om
just för närvarande rätta tidpunkten är inne för tjen-
stens tillsvidare-indragning.
För dem af. Aftonbladets läsare, som tilläfventyrs
ej äga kännedom om en markscheiders göromål, med-
delas till: upplysning, att honom förnämligast åligger
att efter grufveägares, geschworners eller: bergmästa-
res reqvisitioner, eller ock på bergskollegii befallning;
der kollegium anser nödigt, uppmäta grufvor och der-
öfver upprätta kartor jemte beskrifningar, för hvarje
hvaraf ett exemplar lemnas till grufveägaren och ett
till kollegii markscheider-kontor, der båda markschei-
drarne, då de ej äro ute på mätningar, ordna befint-
lige kartor och handlingar, öfver dem föra register,
hälla dem allmänheten tillhanda, samt meddela de
upplysningar rörande grufvebushällningen, hvilka af
säväl de öfrige bergstjenstemännen som af den en-
skilde kunna äskas. :
Kartan bör vara en så mycket som möjligt trogen
afbild af grufvan, med alla dess schakt, gängar ochl
arbetsrum. Den deröfver upprättade -beskrifningen
bör närmare redogöra för skölars beskaffenhet, malm:
gångars och bergarters strykning, eller, med få ord,
upptaga allt, som i geologiskt och mineralogiskt hän-
seende kan förtjena afseende, och som vid grufve-l
brytningens anordnande kan vara nödigt att känna. tl
Karta öfver en större grufva är för den, som derstä-
des leder arbetet; lika behöflig som sjökort för ep
seglare, om han ej skall fara fram på mäfå, Nuär
att märka, att ett vid grufvebrytning begänget miss-
tag kan, utom förlust för tillfället, för evärdeliga ti-
der medföra menliga följder. : Se här hvad i företa-
let till. Handledning i Svenska Markscheideriet (tryckt i
Stockholm: 1802) derom förekommer: Om närvaran-
de förfarenhet uti grufvebyggnad och kunskap om
grufvors karterande varit lika äldrig med. svenska
bergverken, så torde många urgamla. grufvor ännu
haft bestånd, som, blifvit genom en oförsigtig brytning
af fall och stalp förstörde, hvarigenom, i synnerhet
vid de ädlare verken, de. fyndigaste malmbrott blifvit
så gömde, att man, i brist af. kartor och relationer
om den tidens arbetsrums belägenhet och. djup, ännu
mäste sakna ätkomsten af de dävarande ymniga till-
gängar, ehuru flere kostsamme försök på sina ställen
blifvit gjorde till deras uppsökande.
Redan i Gustaf II Adolfs tid gjordes början med
att söka förekomma vidare olägenheter i nämnde af-
seende. Befallning om alla grufvors afmätning gafs
nemligen redan 1628. Den första karta öfver Störa
Kopparberget är af 1629. Sedan har grufve-karte-
arbetet oafbrutet fortgätt, dervid till.en början endast
en markscheider var anställd; men redan 1658 för-!
ordnades till dennes biträde :ef markscheider-gesell
eller, som han sedermera kallats, andre markscheider:
Det är dennes befattning, som nu tillsvidare skulle
vara obehöflig: liksom grufve-karte-arbetet skulle vara
fullbordadt? .
Hvar och en mäste medgifva att hvarje bjelpreda,1
som stär till buds för den vigtiga !och äfvenfyrligal
grufvebrytningen, bör begagnas, emedan derpå beror
så mängas framtida ekonomiska väl, ja arbetarnes lif!
och lemmar. Ej allenast för grufvan, som brytes, är
kartan nödig; äfven vid upptagande af en gammalj
ödelagd-grufva är den af största vigt för bedömande
af sannolikbeterne af arbetets framgäng. Arbetet il
mängen god grufva kan at tilltällighet för längre tid
afstanna. För efterkommande är dä en tillförlitlig
karta med bessrifniog en stor skatt, — ja, nära nog
lika stor som värdet af all den malm, som kan kom:
ma att ur grufvan hemtas, emedan, utan den-anvis-
ning desse bandlingar gifva vid handen, företaget af
grufvans äterupptagande kanhända: ej skulle blifvit
vägadt. I omvändt förhållande skulle ganska färska
exempel kunna anföras; huruledes flere tusende riks-
daler fruktlöst blifvit använde på gamla grufvors upp-
tagande, hvilka arbeten aldrig nägonsin skulle blifvit
företagne, om man haft kännedom om grufvornes
riga: värde, hvarom nuturligtvis kartor och beskrif-
ningar skulle lemnat bästa underrättelser. Stora
summer hafva äfvenledes förgäfves blifvit bortkastade
och mycket arbete ändamälslöst nedlagdt, emedan
man, i brist af kartor, icke kunnat känna huru och
hvarest, för en vattenfylld, djup och vidlyftig grufvas
äterupptagande, pödige vatten- och berguppfordrings-
byggnader rätteligen bort anläggas.
Under en tid, då så mycket talas, skrifves och ut-
rättas för skogarnesvärd, är det oförklarligt att all-
männa uppmmärktämbeten sä litet blifvit fästad på
grufvehushällniogen, hvarpä beror hela bergshandte-
ringen, hvilken lemnar så värdefulla produkter bäde
för användande i om landet och för afsalu till
utlänningep. Huru ofta hör man ej upprepas
klagan öfver stegrade vedpriser och betänkligheterne
för våra efterkommande, i anseende till förfåders och
nu lefvandes misshusbällning med skogarne; Den en-
skilde och staten uppmanas att uppträda emot verk-
liga eller förmenta missbruk härutinnan, Hvarkenp
vxan eller en lössläppta fänvaden kunna dock anp-