Intrycket af Figaros musik skulle vi vilja likna vic
det, :som ingifves af en färd på en vacker insjö mec
sina grönskande stränder och sina kristallklara vägor
län glittrande i det klaraste solsken, än krusade af er
skalkaktig: zephyr, stundom genombrutna af en: och
annan :strömhvirfvel, utvisande rörelsen på djupet öct
med sitt snöhvita skum bestänkande den öfversälle
seglaren:
Vi erinra oss att vid den sista serien af Figarore-
presentationerna de sednare vida öfverträftfade den för-
sta i liflighet och jemnhet, och vi. vilja: tro att den
brist på dessa egenskaper, som emellanåt, isynnerhet
under de två första akterna, förrädde sig, icke hade
någon djupare grund än sist. Äfven tycktes lr ka-
pellmästaren Foroni mindre väl disponerad för aftonen.
Aftonens egentliga nyhet var m:ll Sällströms upp-
trädande i pagens rol. Vi hafva förut någorstädes,
dock ej i Aftonbladet, sökt framställa vär uppfattning
af Cherubino och då vi ännu bibehålla densamma
bedja vi få göra en liten rekapitulation deraf: Che-
rubino är icke den routinerade kurtisören, som gör
sin kur än tör den ena skönheten än för den andra;
han är ett lefvande uttryck af den nyss vaknade kärleks-
känslan; passionen är hos honom icke rätt medveten,
utan sväfvande och embryonisk, till älder emellan gosse
och yngling, skädar han allt omkring sig i ett magiskt
rosenskimmer, svärmande för och gerna dröjande hos
hvarje skön qvinna han möter. Det är med ett orå
en nyss ur puppan flygtad fjäril, som i salig berus-
ning sväfvar frän ros till ros, betagen af en aldrig
förr anad sällhet. Så har åtminstone Mozart och sä-
som han ensam förmädde det, i sina toner skildrat
Cherubino.
Det är ingen lätt roll den der pagens: den fordrar
dessutom mycken vana vid tiljan och dä det var den
andra egentliga roll hvari m:ll S. uppträdt kan man
icke så noga säga hvad hon deri en dag kan blifva,
men hvad man torde kunna utan förbastande pästä,
är att hon genom sin vackra och fylliga röst eger eti
gifvet företräde ibland de fem sednaste Cherubinos
representanter på vär scen. Hvad det dramatiska ut-
förandet angår, framträdde måhända flickan nog
mycket. M:IIS. var kanhända derigenom sä myc-
ket täckare och älskligare, men på samma gäng min-
dre sann. Fru Strandberg kom genom den : bland-
ning af yrhet, -svärmeri och glödande tränad, hon
nedlade i denna rol, efter vår tanke, närmast det
rätta. M:ll S. tycktes oss för öfrigt lyckligare i äter-
gifvandet af arian: Jag ej vet hvad det är som mig
plägar, än af den svärmiska romancen: Väsen som
lyden ömma begär. M:ll Bervald är en ganska in-
tagande Susanna och mäste efter vanligheten med hr
Walin gifva duetten i tredje akten dacapo. Till om-
byte skulle vi vilja föreslå, om ett dacpo just skall
vara, duetten emellan grefvinnan och Susanna i sam.
ma akt, som förr äfven var fallet, och som väl är en
af de skönaste perlorna i den rika samlingen. Hon
erhöll äfven lifligt bifall för sin aria i sista akten:
Kom älskade! - Ack skynda till mitt möte! hvarun-
der Susanna, hänförd af det herrliga naturskådespel
den inbrytande natten skänker, glömmer sin under
det föregående recitativet antagna rol af grefvinna,
helt, och hället öfverlemnande sig ät sin egen lyckliga
kärleks drömmerier.
Att äterge hvad Mozart i dessa toner nedlagt der-
till fordras icke: blott att sjunga rent, att sjunga vac:
kert: man mäste i sitt eget inre, om ej förnummity,
åtminstone anat det sköna deri.. Sjelfva den snill-
rika Jenny Linds sång gjorde här ej tillfyllest. Vi
skulle likväl kunna nämna en lyrisk skädespelerska,
som, efter vär uppfattning, utan att ega Jenny Linds
hvarken eldiga föredrag, starka röst eller öfverlägsna
konstfärdighet, likväl ätergaf denna samma Susannas
aria -— likasom Paminas och Zerlinas partier — med
den skära, etheriska, äkta mozartisza andan: det var
den unga, alltför tidigt ur lifvet och från konsten
bortgångna sängerskan Julia Widerberg.
M:lle Michal sjöng sin cavatina, som börjar andra
akten och som i sina toner troget skildrar en ädel
resignerad qvinnas sorg, på ett utmärkt sätt; hon in-
ger stora förhoppningar för framtiden, om hon blott
får gå sin rätta väg fram. För den längre och svå-
rare arian i tredje akten belönades hon med ett stor-
mande bifall och förtjenade det äfven. M:lle Ms har
gjort stora framsteg i sitt sätt att röra sig på scenen,
men ännu återstär ätskilligt så i gång som gestiku-
lation, vid hvilken sednare m:lle M. torde böra be-
möda sig om mera mjukhet och afrundning. - Hr
Walin sjöng sin stora aria i tredje akten: Skall jag
förgäfves brinna på ett ganska stätligt sätt och tyck-
tes rätt lifvad af sin roll; men: vi hemställa till hr
W., om icke grefve Almaviva borde iakttaga mera
värdighet och elegans, äfven under kurtisen för sin
frus kammarjungfru. Figaro är utan tvifvel hr Lund-
bergs bästa roll. Man tycker om att både se och
höra honom här; och den i ord och musik af lika
humor sprittande arian:
i Bedragna männers skaral,
Kan ni sä blinda vara,
sjöng han verkligen con amore.: Hos hr Strandberg?
som var en lyckligt maskerad Don Bazil, :stannar
man i särskild förbindelse derför att han förskaffar
Oss nöjet att få höra den, ofta förr af brist på lämp-
lig sångare hos oss uteslutna arian om äsnehuden —
lika sann till sin satir som genialisk till musiken.
När hr Uddman sjunger:
FHela Sevilla känner ju Bartholo,
bör han isynnerhet icke förgäta att antaga en hög-
vigtig ton och manör af spansk grandezza. Fru Bocks
spel som Marcellina få vi väl aldrig ersatt, derför
vilja vi ej tala om hennes säng. Hr Wennbom fö-
rekom oss som en nog nykter Antonio, och hans
stundom. säkra hållning stod måhända i nog stark
motsägelse mot det raglande inträdet. M:lle Norberg
fick tillfälle att i den pås de deux, af onämnd mä-
stare, man funnit för godt att låta följa på fandan-
gons, luftiga toner i tredje aktens final, visa ett nytt
prof-på den säkerhet och den sylfidiska lätthet, som
utmärka hennes dans. Hr Theodor sekunderade henne
berömligt:
Att döma af de allt emellan duggande. äpplåderna
och den glada sinnesstämningen hos publiken, tycktes
Figaro vara en kärkommen gäst. Det är bekant, att
ingen af Mozarts operor under kompositörens lifstid
gjorde sä stor lycka, som Figaro, och Mozart sjelf
kallade den sitt Lieblingsstick —t.
ko nan enn nd
RÄTTEGÅNGS: och POLISSAKER.
Sistlidne thorsdag förevar äter å rådstufvurättens
3:e afdelning ett från öfverstäthällareembetet för po-
lisärender remitteradt mål, angående dels arbetarne
vid Bergsunds gjuteri Carl Wredberg, Johan Alfred
Andersson, Gustaf Danielsson och Fredrik Bergman,
angifne att hafva, fredagen den 28 Nov. sistl. är, kl.
11 på aftonen. ä näringsidkaren Lars Maonus Räde-