Intrycket af Figaros musik skulle vi vilja likna vic det, :som ingifves af en färd på en vacker insjö mec sina grönskande stränder och sina kristallklara vägor län glittrande i det klaraste solsken, än krusade af er skalkaktig: zephyr, stundom genombrutna af en: och annan :strömhvirfvel, utvisande rörelsen på djupet öct med sitt snöhvita skum bestänkande den öfversälle seglaren: Vi erinra oss att vid den sista serien af Figarorepresentationerna de sednare vida öfverträftfade den första i liflighet och jemnhet, och vi. vilja: tro att den brist på dessa egenskaper, som emellanåt, isynnerhet under de två första akterna, förrädde sig, icke hade någon djupare grund än sist. Äfven tycktes lr kapellmästaren Foroni mindre väl disponerad för aftonen. Aftonens egentliga nyhet var m:ll Sällströms uppträdande i pagens rol. Vi hafva förut någorstädes, dock ej i Aftonbladet, sökt framställa vär uppfattning af Cherubino och då vi ännu bibehålla densamma bedja vi få göra en liten rekapitulation deraf: Cherubino är icke den routinerade kurtisören, som gör sin kur än tör den ena skönheten än för den andra; han är ett lefvande uttryck af den nyss vaknade kärlekskänslan; passionen är hos honom icke rätt medveten, utan sväfvande och embryonisk, till älder emellan gosse och yngling, skädar han allt omkring sig i ett magiskt rosenskimmer, svärmande för och gerna dröjande hos hvarje skön qvinna han möter. Det är med ett orå en nyss ur puppan flygtad fjäril, som i salig berusning sväfvar frän ros till ros, betagen af en aldrig förr anad sällhet. Så har åtminstone Mozart och säsom han ensam förmädde det, i sina toner skildrat Cherubino. Det är ingen lätt roll den der pagens: den fordrar dessutom mycken vana vid tiljan och dä det var den andra egentliga roll hvari m:ll S. uppträdt kan man icke så noga säga hvad hon deri en dag kan blifva, men hvad man torde kunna utan förbastande pästä, är att hon genom sin vackra och fylliga röst eger eti gifvet företräde ibland de fem sednaste Cherubinos representanter på vär scen. Hvad det dramatiska utförandet angår, framträdde måhända flickan nog mycket. M:IIS. var kanhända derigenom sä mycket täckare och älskligare, men på samma gäng mindre sann. Fru Strandberg kom genom den : blandning af yrhet, -svärmeri och glödande tränad, hon nedlade i denna rol, efter vår tanke, närmast det rätta. M:ll S. tycktes oss för öfrigt lyckligare i ätergifvandet af arian: Jag ej vet hvad det är som mig plägar, än af den svärmiska romancen: Väsen som lyden ömma begär. M:ll Bervald är en ganska intagande Susanna och mäste efter vanligheten med hr Walin gifva duetten i tredje akten dacapo. Till ombyte skulle vi vilja föreslå, om ett dacpo just skall vara, duetten emellan grefvinnan och Susanna i sam. ma akt, som förr äfven var fallet, och som väl är en af de skönaste perlorna i den rika samlingen. Hon erhöll äfven lifligt bifall för sin aria i sista akten: Kom älskade! Ack skynda till mitt möte! hvarunder Susanna, hänförd af det herrliga naturskådespel den inbrytande natten skänker, glömmer sin under det föregående recitativet antagna rol af grefvinna, helt, och hället öfverlemnande sig ät sin egen lyckliga kärleks drömmerier. Att äterge hvad Mozart i dessa toner nedlagt dertill fordras icke: blott att sjunga rent, att sjunga vac: kert: man mäste i sitt eget inre, om ej förnummity, åtminstone anat det sköna deri.. Sjelfva den snillrika Jenny Linds sång gjorde här ej tillfyllest. Vi skulle likväl kunna nämna en lyrisk skädespelerska, som, efter vär uppfattning, utan att ega Jenny Linds hvarken eldiga föredrag, starka röst eller öfverlägsna konstfärdighet, likväl ätergaf denna samma Susannas aria -— likasom Paminas och Zerlinas partier — med den skära, etheriska, äkta mozartisza andan: det var den unga, alltför tidigt ur lifvet och från konsten bortgångna sängerskan Julia Widerberg. M:lle Michal sjöng sin cavatina, som börjar andra akten och som i sina toner troget skildrar en ädel resignerad qvinnas sorg, på ett utmärkt sätt; hon inger stora förhoppningar för framtiden, om hon blott får gå sin rätta väg fram. För den längre och svårare arian i tredje akten belönades hon med ett stormande bifall och förtjenade det äfven. M:lle Ms har gjort stora framsteg i sitt sätt att röra sig på scenen, men ännu återstär ätskilligt så i gång som gestikulation, vid hvilken sednare m:lle M. torde böra bemöda sig om mera mjukhet och afrundning. Hr Walin sjöng sin stora aria i tredje akten: Skall jag förgäfves brinna på ett ganska stätligt sätt och tycktes rätt lifvad af sin roll; men: vi hemställa till hr W., om icke grefve Almaviva borde iakttaga mera värdighet och elegans, äfven under kurtisen för sin frus kammarjungfru. Figaro är utan tvifvel hr Lundbergs bästa roll. Man tycker om att både se och höra honom här; och den i ord och musik af lika humor sprittande arian: i Bedragna männers skaral, Kan ni sä blinda vara, sjöng han verkligen con amore.: Hos hr Strandberg? som var en lyckligt maskerad Don Bazil, :stannar man i särskild förbindelse derför att han förskaffar Oss nöjet att få höra den, ofta förr af brist på lämplig sångare hos oss uteslutna arian om äsnehuden — lika sann till sin satir som genialisk till musiken. När hr Uddman sjunger: FHela Sevilla känner ju Bartholo, bör han isynnerhet icke förgäta att antaga en högvigtig ton och manör af spansk grandezza. Fru Bocks spel som Marcellina få vi väl aldrig ersatt, derför vilja vi ej tala om hennes säng. Hr Wennbom förekom oss som en nog nykter Antonio, och hans stundom. säkra hållning stod måhända i nog stark motsägelse mot det raglande inträdet. M:lle Norberg fick tillfälle att i den pås de deux, af onämnd mästare, man funnit för godt att låta följa på fandangons, luftiga toner i tredje aktens final, visa ett nytt prof-på den säkerhet och den sylfidiska lätthet, som utmärka hennes dans. Hr Theodor sekunderade henne berömligt: Att döma af de allt emellan duggande. äpplåderna och den glada sinnesstämningen hos publiken, tycktes Figaro vara en kärkommen gäst. Det är bekant, att ingen af Mozarts operor under kompositörens lifstid gjorde sä stor lycka, som Figaro, och Mozart sjelf kallade den sitt Lieblingsstick —t. ko nan enn nd RÄTTEGÅNGS: och POLISSAKER. Sistlidne thorsdag förevar äter å rådstufvurättens 3:e afdelning ett från öfverstäthällareembetet för polisärender remitteradt mål, angående dels arbetarne vid Bergsunds gjuteri Carl Wredberg, Johan Alfred Andersson, Gustaf Danielsson och Fredrik Bergman, angifne att hafva, fredagen den 28 Nov. sistl. är, kl. 11 på aftonen. ä näringsidkaren Lars Maonus Räde