är intet heligt; de synas sätta sak i att likna en viss
personlighet, som först förleder till synd och sedan
anklagar och förderfvar föremålen. för sitt eget verk.
Ingen hade kännt den utpekade beskedlige mannens
svaghet och undfallenhet för de katholska proselyt-
makarne och deras inflytelse genom hans katholska
fru, om de ej sjelfva förrädt, anklagat och nedfläckat
honom derför, sedan han mer än V,:dels sekel hvilat
i grafven. Detta är också ett ofog, som förtjenar
näpst, helst det till:saken icke hörer annorlunda än
som exempel. på huru farligt folk -hr Bernard och
hans sällskap äro, då de ej sky att anklaga de döda;
som redan ställts till ansvar för den högste Domaren.
4:0 Yrkar jag ansvar efter lag för min vederparts
oskickliga. beteende, att öfverfalla mig med otidighe-
ter för det jag väckt ett åtal, som stätt mig eller
hvilken svensk medborgare som helst fritt att väcka.
Är min angifvelse lös, så är det ju till fördel för
min vederpart ochtill skada för mig, helst! dä hän
mot mig vill utföra rekonventionstalan. Likväl tror
jag mig ej hafva brutit i bevisning eller befogenhet;
dä factum är bäde kändt; bevisligt och af dem; som
det rör, erkändt. Eller har nägon af de angifna ne-
kat för att de gått öfver? eller den som för andra
gängen döpt en person, som redan efter -Jesu bud
och hans iöstiftelse af dopet redån i vår församling
blifvit inympad i Christo? Och slutligen
5:0 Kan jag ej nog yttra min förundran öfver pa-
stor Bernards oförsynthet i att vilja intör em öf
verdomstol tillställa med en polemik om dogmer,
som han ej har rätt att tala med någon af sven-
ska kyrkans bekännare om, emedan de pjuta
skydd emot honom enligt 16 Regeringsformen,
som säger: att: Konungen skall skydda hvar och
en i utöfningen af sin religionsbekännelse. Oförsynt-
heten. har gätt öfver alla gränsor, då han ej blyges,
att inför detta vördnadsvärda forum vilja anfalla
sjelfva sin vederpart med sina omvändelseförsök. Jag
vet i sanning ej hur jag skall förstå. afsigten med
hans framställda frägor.- Det ena som det andra be-
höfver näpst och den tordrar jag i fosterlandets och
lagarnas namn, då jag yrkar ansvar ä honom och
hans värda hjelparinna v. Bogen, den der usurperar
frökenstiteln, enligt missgerningsbalkens 1 kap. 4
och 61 kap. 1 samma balk, och får jag. ;
6:0 än ytterligare anmäla, att religionsmålet med
katholikerna ligger i Consistorio färdigt till föredrag-
ning och torde förete så mänga nya faser af Ber-
nards och v. Bogens beteenden som proselytmakare,
att målen förtjente företagas i ett sammanhang, hvar-
före jag fortfar i mitt yrkande att religionsmälet, sä-
som det der grundlägger detta; må inväntas och
handläggas på samma division.
Advokatfiskalens memorial var af följande
innehåll:
Till följd af kongl. hofrättens beslut vid förhör d.
9 sistl. Februari, i mälet rörande f. d. fanjunkaren
Baijurs angifvelse mot pastoren Bernärd och fröken!
von Bogen för förbrytelse mot religionsförfattningar-.
na, samt efter det Buaijur, i enlighet med sitt då;
gjorda förbehåll, med en ytterligare skrift i Mälet:
inkommit, åligger det mig att derutinnan å advokat-
fiskalsembetets vägnar vidare yttrande nu afgifva. I.
Uti nämnde skrift har Baijur, jemte det han be-j
mött hvad de tilltalade hos kongl. hofrätten till sitt!.
försvår andragit, förnyat sin redan förut gjorde än-
bällan om ue med handläggningen af målet,
till dess vederbörande konsistorium slutligen yttrat
sig angående de personer, som skola genom de till-
talades medverkan hafva frän lutherska läran öfver-
gått till den Katolska. — Det härom anhängige ärendei
har emellertid icke något ovilkorligt sammanhang med!
förevarande mål; hvadan och då för öfrigt sistnämnde
af Baijur uppgifne personer redan äro i denna sak
körde, advokatfiskalsembetet anser sig icke kunna i
berörde anhållan instämma: likasom advökatfiskals-
embetet, för sin del icke finner för utredning af äta-
lade förhållandena erförderligt; att; på sätt Baijur
begärt, härvarande katolska församlings kyrkobok och
dopregister varda hos kongl. hofrätten företedde.
Beträffande. sjelfva saken och först de å svärander-
nes sida framställde anmärkningar derom, att åtalet
skulle vara öbehörigt såsom stridande mot gällande
grundlag, så vidt derigenom -full-religionsfrihet blif-
vit en hvar medgifven; så synes väl protokollen vid!
de öfverläggningar, som ä 1809 ärs riksdag, då nu)
varande regeringsform antogs, så väl hos ständerne
som i deras könstitutionsutskott ägde rum synnerligast
angäende regeringsförmens 2 och 16 45, fulleligen
idagalägga, att genom denna grundlag hvarje svensk
medborgare blifvit tillförsäkrad så väl rättighet att
ritt välja den religion, hvartill han vill sig bekänna,
som äfven skydd i utöfningen af samma religion, så
vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller
ullmän förargelse ästadkommer; men då den grundsats
hvilken man sälunda, i sammanhang med ett förbätt-)
radt statsskick, genom lag velat göra gällande, allt
sedermera icke blifvit tagen i helgd till vidare ut-
veckling af den samma, utan deremot lagstiftande
nakten sjelf vid flerfaldiga tillfällen, med fasthällan-;
le af äldre förordnanden i ämnet, i enlighet med
lesså, men icke i öfverensstämmelse med nyssnämn-!
le grundsats, stådgat ordningen inom vär Lutherska!
syrka och dess förhållande till bekännare af annan
religion, i följd hvaraf icke eller i lagskipningen, sä-
som utgängen af förut anhängiggjorde religionsmäl!
nogsamt visat, grundlagen nägonsin vunnit sädan till-j
lämpning, som hade, genom den, religionsfrihet blif-
rit fastställd i vidsträcktare måtto, än. tillförene egt)
rum, anser jag mig, vid dessa förhällanden och i
min egenskap af allmän åklagare, icke kunna med-
gifva, att åberopade grundlågsstadgandet, sådant det
au mera af bäde lagstiftande och lagskipande myn-
ligheterna blifvittill anda och mening uppfattadt, vidare
atgör hinder för åtal i enlighet med de äldre reli- ;
sionsförfattningar, mot hvilka svaranderne i detta
mäl förmenas hafva brutit, då de, enligt hvad an- ;
gifvet är, skola dels lockat eller förledt ätskillige ;
personer till affall från den rena evangeliska läran, i
dels ock låtit trenne i samma lära döpte barn inta- ;
J
j
j
z
f
FP YLES RAIN ONA sv RR ST ARDEN SITE STENEN 2 DRA FIRST WIPPO NE
RTR
gas i katolska församlingens skola.
Vid pröfning äter af de till följd häraf äts
förhållanden förekommer, hurusom kongl. kung
sen den 24:de Januari 1781, angående dä beviljad
religionsfrihet, uti ifrägavarande hänseende stadgar
ansvar endast för den af främmande religionsförvand-
er, som lockar till deltagande uti främmande an-
laktsöfning och affall frän den Lutherska läran, in-
alar nägon sin religions satser eller utsprider sina
egender. :
Ni har i detta mäl, i fråga om redan till mogen
ilder komne personers öfvergäng till katolska läran,:
annåt förhållande icke blifvit ädagalagdt, än det af de
tilltalade-uppgifna, eller att-sex qvinnor, tillhörande
Luthersk församling, på egen begäranoch efter er-
hallen erinran om päföljden af aftall frän deras
religion, af pastor Bernard - blifvit undervisade i ka-
jolskå kyrkans lära, samt, då de enträget önskat att
varda i nämnde Kyrka Upptagnes slutligen blifvit af
pastoren i katölska läran konfirmerade, för vinnande
af hvilket ändamäl fröken von Bogenh, i äfseende å
en af dessa qvinnor hos bemälte pastor fällt förböny
ifvensom, vidkommande angifvelsen om Lutherska
barns uppfostrande i katolska församlingens skola, af
handlingarne inhemtas, att tvä af barnen redan flere
år förr, än. pastor Bernard öfvertog vården af sam-
ma skola, varit der intagne samt att fadren till det
tredje barnet sjelf är katolik; och som icke på nägot
sätt är vordet styrkt, att pastor Bernard och frö-
ken von Bogen genom olofligt medel sökt för sin re-
ligion vinna förenämnde qvinnor, helst meddelande
af frivilligt begärd undervisning icke kan hänföras
till sädant intalande eller, lockande, som i anförda
författningen afses; samt det icke eller lärer kunna
föras bemälte pastor såsom, förbrytelse. till last, att
sedan barn, ehuru af Lutherska föräldrar, en länge
tid uti katolska Skolan Hjutit vård och undervisning,
samma barn, efter det pastoren sitt embete derstädes
tilltrådt, fått i skolan qvarstadnå, eller att han tillä-
CT IE. ENE JINPE INNE IA Fräjeke JL RE SITT li os OR