öfverskrida gränsorna för pressens värdighet.
—Att insinuera, det ett antal af vårt sam-
bälles redligaste män i nödfall skjuter ifrån
ig allt ansvar för handbafvandet af de fatti-
ges sparpenniugary: oaktadt flera af dessa män
i trettiotvå års tid burit sitt vördnadsbjudande
uppdrag, — det öfverskrider ej pressens vär-
dighet! Att deklamera öfver denna tidnings
oblyghet., i det vi en gång yttrat att. vi
trodde hvar: man böra böra ansvar för hvad
han skrifver, ej för hvad han hetår; (se hr-Al-
grens sednare artikel) att kasta ut alla dessa
smutsiga invektiver mot den som vågat uttala
en sådan grundsats, — det ,öfverskrider ej
pressens värdighet! s
Det är sannt, att vi Kafva gladt oss åt Sv.
Tidningens löfte om tolerans för insändare af
olika politiska öfvertygelser. Vi haffa ej hit-
tills sett särdeles spår af denna tolerans: Om
det deremot bevisas, att-en insändare tvenne
särskilda gånger fått; utan minsta reservation
å redaktionens sida, begagna Svenska Tidnin-
gens spalter att anfalla en inrättning, som, med
sällspordt nit och oegennytta handhafd, burit
så välsignelserika frukter, om denne insän-
dare begagnar ej blott de mest sårande tillvi-
telser mot dem, som ej förtjena dem, utan
framställer dem med en råhet och ett öfver-
mod, som knappast skulle tolereras inom pres-
sens minst ädla områden: — om allt detta
icke kan förnekas, så anser sig Svenska Tid-
ningen likväl icke hafva öfverskridit pressens
värdighet.
Sv. Tidningen affordrar oss en förklaring
öfver vår mening med några punkter i vår si-
sta artikel öfver -detta ämne, hvilka den af-
tryckt i dagens nummer. Vi mena att det ej
hör till pressens värdighet att anställa sådana
meningsförhör sinsemellan; då vi tro att våra
ord ej äro alltför dunkla. Vi hafva blött ve-
lat framställa det betänkliga i att lemna xin-
sändarex tillfällen att opåtalt kasta skugga på
personer och inrättningar. Vi hafva sagt, att
mången derigenom kunde förledas till den före-
ställningen, att det måste vara mer än en tillfäl-
lighet, som gjort att rum blifvit lemnadt ej en
utan två gånger för dessa angrepp emot admini-
strationen af Stockholms stads sparbank; att en
sådan misstanke vore så mycket förlåtligare, då
centraliseringsbegäret i andra länder visat sig
icke försmå att inblanda sparbankernas fonder
uti statens kassor, Vi hafva velat visa; huru
lätt någon kunde falla på den tanken, att man
äfven här kunde hysa önskningar att indraga
ett betydligt kapital under offentlig förvaltning:
och att de hätska och förvillande framställ-
ningar, för hvilka Svenska Tidningen tvenne
gånger lemnat utrymme, möjligen afsåge att
genom dekrediterände af den närvarande för-
valtningen bereda allmänna omdömet för en
dylik åtgärd.
Vidare ansågo vi skäligt att visa skillna-
den i att upptaga afvikamde tankar i politiska
frågor och att befordra till offentligheten fak-
tiska uppgifter om personer och saker, som
man öppet förklarar att man sjelf ej. gillar el-
ler anser befogade. Slutligen skulle vi vilja
uttala vår öfvertygelse, att ett dylikt förfa-
ringssätt är temligen långt ifrån att upprätt-
kålla pressens värdighet, hvilken det måste
vara vårt gemensamma intresse att befästa och
försvara. 3å
Sig i t var