honom stördes ej tystnaden af annat än grä-
sets susning och insekternas svaga. surrande:
på den torra heden, eller någon gång genom
odornas -qväkande i ett närbeläget kärr.
måningom van vid det sällsämma i denna
nästan fantastiska ens:ighet, midt uti en be-
bodd trakt, öpphörde han att vidare syssel-
sätta sina tankar dermed och förföll snart i
ett drömmande tillstånd. Just somhan höll
på att uppnå spetsen! af en kulle, uppför hvil-
ken hans häst med möda lyckats bana sig
väg, väckte ett butler lik en grens afbrytan--
de hans uppmärksamhet; han såg dit, hvar-
ifrån bullret tycktes komma, men han såg
endast en grupp stora bokträd som beherr-
skade: höjden, den han nu uppnått. Som han
d kunde upptäcka någonting misstänkt under
essa träd eller uti den gröna massa som
deras sammanflätade grenar bildade, återtog
han. lugnt sin ridt; men, då ban: färdats un-
gefär tuo steg, så hördes åter ettsåkta buller
som kom honom att vända sig tillbaka, ock
hamn träffades nu af et öfverraskande syn:
han såg inom en ram af löfett mennisko-
ansigte, hvar-ena öga var tillslutet: och det
andra tindrande af en vild eld; sedan, län-
gre ner mynningen af er bössa hvilande på
en trädgren och måttad med en förfärande
säkerhet.
Hvad nu! min gosse !, skrek ryttaren, vär
det-här som man brukar skjuta ner Vens
deerna ?p j
Aha! det var en annan saky, sade man-
nen upp i bokträdet, i det han höjde sin
bössa och halföppnade sitt slutna öga; ifall
jag får fråga, så, säg mig, hvad klockan är?
Denna fråga, så enkel den än syntes, oroade
dock betydligt den kringresande smyghand-
laren: han tänkte genast, att man fordrade
af honom en lösen, denhan: ej kunde. gifva,
och denna aning öfvergiek snart till fullviss-
het-då han, efter denna ögonblickliga tvekan,
såg att mannen åter tillslöt sitt öga och bös-
san åter sattes i dess horigontela läge.
Du skall vålla en olycka; min gössex,
sade hån då med den kallblodiga Oförskräckt-
bet som en ytlterlig förestående fara ibland
väcker hos störa själar, och en olycka söm
du kanske får ångra hela ditt lif och äfven
i en anrän verld måhända. Jag kommer från
Anjou: huru kan du väl begära att jag skall
känna till er lösen? Se sål fortfor bän i eå