äfvensom att de andra sällskaperna, hvilka
alla inse bebofvet af pengar, komma att del-
taga i det allmänna petitionerandet hos Kongl.
Maj:t. g
Nu uppstår den frågan: är det. förenligt
med husböllningssällskapetnas ändamål. såsom
kommunala stiftelser, att de. göra sin verk-
samhet beroende af det understöd de få från
landets hufvudstyrelse?
Enligt vår tanka är denna frågaaf den hög-
sta vigt för hushållningssällskapernas framtid.
Förvandlas dessa sällskaper liksom allt annat
till: statens -nådehjon, ha: de, också förlorat
möjligheten att erhålla den egna sjelfständig-
het, som är sjelfva lifselementet för kommu-
nala inrättningar, och de öfvergå då till-be-
roende och obetydliga kugghjul i statens stora
centralisationsverk. De blifva -ett nytt medel
för regeringen, att genom penningeutdelningar
hålla folket i beroende af sitt godtycke; på
samma gång som de blifva -en ny anledning
att öka -statsutgifterna, eller. med andrå ord
krofioutskylderna. -
Detta är en betänklig sida af saken, och vi
skulle derföre gerna se, att hushållningssäll-
skaperna kunde inrätta sig så, att-de ej intogo
plats bland hela den öfriga skaran af begä-
rande, kring statens kassakistor.
I ett fritt samhälle är det, enligt vår åsigt,
för ingen del lämpligt att staten blir en all-
män förläggare för alla större nyttiga företag.
En dylik förläggare förvandlas: förr eller sed-
nare till despot, och om vi vilja hemta exem-
pel utifrån, kunna vi i detta hänseende åbe-
ropa ställningen i Frankrike. -
. De inrättningar, som skola skötas af folket,
skola äfven utan statens mellankomst af fol-
ket bekostas, och detta bör kunna ske desto
heldre, som folket i alla. fall är den som: i
sista hand får bestå alltsammans,
Kommunala utgifter böra således bestridas
genom kommunala afgifter elier sammanskott.
Detta är det enligt principen rättas s
Men då vi jännu icke ega en sådan. organi-.
sation, att. nödiga medel på detta sätt kunna
för ifrågakomna ändafnål. beredas, torde de:
flesta lägga mindre vigt på sättet för pengar-
nes anskaffande, blott de komma hushålls-
sällskaperna. till. godo, och - ropet på statsan-
slag lärer. väl i detta såsom i andra fall svår-
ligen kunna förekommas,
Det skulle emellertid vara önskvärdt, att
vederbörande togo i öfvervägande, om- icke
ifrågasatta medel kunde erhållas på sådant sätt,
att de med en viss procent utgingo af någon
afgift som för statsverket upptages från jord-
brukarne.. De fingo då -emottaga. sina egna
pengar till .befordrande af sitt bästa, . och de
skulle derigenom synas mindre beroende af
statens frikostighet. Hushållningssällskaperna
hade så!edes räddat något af en sjelfständig
existens och icke stängt vägen för sig till en
bättre framtid.
Vi skulle i detta hänseende vilja föreslå,
att vissa procent af den i hvarje län uppburna
brärivinsskatten ställdes till hushållningssälls
skapernas disposition, för att ranvändas till
jordbrukets befrämjande. Anslagen blefvo väl
härigenom mycket olika för de särskilda lä-
nen; men det böra de ju i alla fall blifva,
och skulle något län erhålla för litet belopp,
kunde väl ersättning från annat håll beredas.
Kan nögön annan uttänka en mera lämplig
afgift för berörde ändamål än bränvinsskatten,
sa Källa vi ej på vårt förslag. Det är fram-
stäldt endast för att fästa hushållningesällska-
pernas uppmärksamhet derpå,-att de böra så
litet som - möjligt tigga om statens. biständ,
och att de-såtedes, om anslag skola begäras,
helst böra söka att få någon viss andel i ex
eller annan afgift. från deras egna territorier,
hvarigenom anslagot ErKåller utseende mera
af-en kommunälskatt än ar elt understöd från
statens kassor. -Vi tro. också att representa-
tionen skall, om en sådan. utväg väljes, blifva
mera friköstig: än eljest komme ätt blifva fallet.
— Frågan om hvad den offentliga pressens
värdighet bjuder och förbjuder har emellan
088. och vår politiska antagonist Svenska Tid-
ningen blifvit föremål för en strid, som vi
frukta länder allmänheten - till föga uppbyg-
gelse; det oaktadt äro vi nödsakade att ännu
för några ögonblick fortsätta den till följe af
en utmaning i dagens nummer af vår veder-
deloman.
Vi hade vågat göra Svenska Tidningen upp-
märksam på vådan att underrubriken sinsörnidty
emottaga tillvitelser af den art, som innehållas:
i tvenne med nafnet Algrån undertecknade
ochi Sv. Tidningen införda- artiklars Derpå
svarar. vår motståndare: Man måste sakna de
första begreppen omen tidnings kall för att
kländra intagandet af en insänd artikel, emes-
dan dess tankar rörande en allmän fråga ej
behaga.s Är det en: allmän: fråga att ned-
sätta en förening af högt aktningsvärda med-
borgare, som lörlöst egnat sin tid och sin
möda åt en enligt Sv. TT. sjelf så högst väl-
örande inrättning som sparbanker,? — Vi-
are heter det: Redaktionen lägget ingen cen-
sur på insändares. skrifter; så framt de icke
RR