BELLA H.)
OCTAVE FEUILLET.
,Men så låt mig höra hvad han sades, bad
Herv och kokade af sin genomvåta kappa.
Nå, general, sade han, utan smicker, så
har ni der så dugtiga grenadierer, dragoner
och andra, att jag aldrig sett bättre folk ens
bland reguliera trupper.
Jag har ändå flera att tillbjuda er, min
herre, som jag ej känner, svarade medbor-
garen Humbert; ni har sjelf dugtiga gossar,
och ni tycks ej vara den sämsta ibland dem.,
Det var bra taladt på ömse håll, sade
Hervå allvarsamt; men hvar äro de blå eller
deras arme för närvarande? :
Ja, hvar den är, se det är just knuten att
vetan, återtog - hussaren. Ni kan tänka er,
min officer, att allt försvunnit: infanteri, ka-
valleri, kanonerna som de tagit af oss, ammu-
nition, allt är som vore det sjunket under jor-
den. Ingen menniska har sett det, ingen vet
hvar det är. Man har ingen kunskap derom.
Landet ser alldeles lugnt ut och ingen fiende
syns till; men det låter så ibåligt under föt-
terna, alldeles liksom man ginge på en un-
derjordisk håla. - Följer ni ej med 08s nu,
officer ?n
Nej, varade Herve. Adjö, min vän; du
kan nu fara din väg; se här har du litet till
att värma upp dig för.
Hussaren förde sin ena. hand till kasken;
bre 2 andra tog hart det si Herve
Ihjöd hon ch derpå galopperade ban
stöds om, och derpå galopp
En half timme derefter steg Hervå af sin
häst, utan för porten till ett värdshus vid
landsvägen straxt utanför Ploermel; dess yttre
var helt anspråklöst, endast förskönadt, som
alltid var vanligt, med en krans af äpleträds-
vistar. Sedan Pelven bedt en liten gosse
med träskor, som skyggt och misstroget
betraktade honom, hålla sin häst, ingick han
i köket, der trenne bönder sutto framför en
stor spisel, pratande ifrigt och halfhögt ;sins
emellan. De uppstego genast, liksom af vörd-
nad, och slutade diskursen; sedan närmade
5) Se Å.B. N:is 37, 39, 40, 41, 43—45, 47, 49,
50, 52, 53, 55—57.