rade med hans grofva yllekläder, simpla skjorta
och klumpiga Halfstöflor. Hans hand var be-
väpnad med ett slags piska, som utgjordes af
en käpp af jem, försedd med en läderrem.
I det hela såg han ut som en hästhandlare
på landet, hvilken reser omkring i sitt yrke,
om mån undantager några vissa småsaker,
som alltid skulle väcka misstroende hos en
skarpsinnig observatör.
När han red ut från Ploermel, hade han
mött några bondflickor, som skulle bära mjölk
till staden; -de vände sig om sedan de besva-
rat hans ere och sågo efter honom med
okonstlad förundran; men sedan han passe-
rat en slät ljunghed, ryktbar bland landets
hjelteminnen, syntes ingen lefvande varelse i
ans väg, De få boningar han råkade på voro
alla tillstängda och öde, liksom hade pesten
härjat der och tillbommat: deras portar. Uti
denna sällsamma enslighet, midtibland en na-
tur, som öfverallt bar spår af menniskohän-
der, fattades den resande af den högtidligt
sorgsna känsla, som man vanligtvis erfar då
man befinner sig på en kyrkogård. Med denna
känsla blandade sig äfven någon oro, ty tid
efter annan reste den unga mannen sig i sa-
deln för att se öfver till ett fält, skiljdt från
heden medelst en vild häck. Likvisst, ehuru
han flera gånger trott sig upptäcka menskliga
varelser smygande långt bort emellan buskarne,
ade han dock alltid kommit till den öfver-
Vftelsen att hans öga bedragits af en syn-
villa,
Hans förvåning tilltog och en isning genom-
for bans hjerta, då han kom ner till en liten
stad, belägen vid en brusande ström, och fann
den öde. Husen voro ännu i sitt förra skick,
utan spår till förhärjelse; men intet tecken tili
rök syntes i någon skorsten, intet anlete i
fönstren, intet buller inom bostaden. Den
resande hörde endast hästskornas återljudande
mot gatornas dåliga stenlöggning. Han frå-
ne sig sjelf, hvar väl de sjuka, gubbarne,
arnen voro, och han tänkte med fasa på
den förfärliga styrka uti åsigter, öfvertygelser
och - känslor, som fördrat och erhållit en-så
våldsam och enbällig uppoffring; bans ögon
spejade med sorglig nygnighet tvärt igenom
de halföppna dörrarne in på de ötvergifna eid-
städerna, de tysta vägåstnerna och verkstä-
derna, barnets tomma vagga bredvid morfa-
drens hvilstol och den tysta spinnrocken, alla