BA NN RN AA
le sig under stora sinnrika evolutioner så.
småningom dörren, medan Hervå gjorde vär-
linnan några likgiltiga frågor, och försvunno
snart en i sender, under det de kastade min-
dre vänliga blickar på den republikanska uni-
formen. Värdinnan, en fyratioårig matrona;
groflemmad och rödblommig, tycktes ej hel-;
ler i början med godt öga se den hedervärda;
kund, som himlen och stormvädret sände,
henne; men, bevekt af den unga mannens;
hyggliga utseende, och den belefvenhet med
hvilken han uttryckte sig, jemnades så små-
ningom rynkorna i hennes mulna anlete till
ett småleende, och hon svarade, att hon sä-
kert skulle göra allt som stod i hennes makt,
så att den unga adelsmannen, den värdige med-
borgaren ville hon säga, ej skulle ångra det
han tagit in hos henne.
Under detattvärdinhanställdeiordning qvälls-
vard åt honom, tog Hervå plats på en af bänkar-
ne som stodo nära spiseln, och, medan han lät i
sina utanstöflor och sin kappa torka framför el-
deri,försökte han att få veta hvad mantänkte der;
på orten, hvartill den tystlåtna matronan. sya-
rade, att det var just inga nyheter söm lö-
nade mödan att upprepa, att dessutom nog
hvar och en visste hvad som borde omtalas
eller förtigas, att man aldrig borde förmycket
krafsa i maten; eller tala för mycket om mnat-
ten, och hvad henne beträffade, med den goda
Gudens bistånd, hvar och en visste att hon
alltid haft mera böjelse för att stoppa till sin
mun än att lemna sin tunga någon frihet att
förtala sig. Väl aktande sig att strida med
henne öfver denna punkt, hvilken likväl kuns
nat bestridas, svarade Herv,det han var blott
en vanlig resande,-att han visst ej tänkt på
att locka någon, hemlighet ur hennes mun,
och att han endast önskade veta, om det vän-
tades några rojalistiska. trupper till Pioermel.
Ora han skulle sätta tro till värdshuswärdin-
nans försäkringar, så fanns det ej ens en skyrat
till en sådan förmodan, och de republikanska
ryttarne, som han mött, hade säkerligen blif-
vit skrämda af sin egen vålnad; hvarom den
unga krigaren också lätteligen öfvertygade sig,
ty han hade ofta gett de tappraste soldater
gifva vika för en oförklarlig panisk förskräc-
kelse. 7 i vi
Under det han åt qvällsvard, försökte han
likväl att återkomma i med sin försig-
tiga värdinna han börjäde med att kompli-