MYLNensS UVUSOISaR, UGC WarnSSson ansag for log:
aktiga, sälunda skulle skrifvit och spridit sädan smär-
deskrift, som- Carlssons heder och ära, goda nämn
och rykte rörde; — dels ock d:r Brandelius särskildt
för det han skulle i-sämma sak angifvit Carlsson hos
konungens befallningshafvande. i
Säväl kyrkoherden Mellin som doktor: Brandelius
förklarade, att de, hvad anginge. deras tillkännagif-
I vanden i tidningarna, enligt tryckfrihetslagens ut-
tryckliga stadgande, icke ens finge derför ansvara;
hvaremot Carlsson yrkade, att de mätte stä till an-
svar gemensamt med ansvarige -utgifvarne af Afton-
bladet och Dagbladet, hvilka CO: begärde att få i sam-
manhang med denna sak instämma. Rätten förkla.
Irade sig likväl icke kunna upptaga första delen af!
I mälet säsom oriktigt instämdt, hvaremot detsamma,
Isävidt det rörde d:r Brandelii till Kon:s befallnings-
håfvande ingifne rapporter, uppsköts på åtta dagar.
— Vid fortsatt ransakning ä samma afdelning med
kronoarbetskarlarne Sandberg och Lundgren upplyste
I borgmästaren Mellbin, att en bröstnäl af guld, den
I Sandberg erkänt sig hafva ftörsält till en fabriksar-
Tbetare vid Gustafsberg, igenkändes aäf notarien Hus-
berg säsom varande honom fränstulen vid: samma till-
fälle-som en mängd andra, från Sandberg förut an:
hällne effekter. Sandberg föregaf hu, under synbar
förlägenhet, att han vid ett tillfälle ä Norra Tivoli
fätt nålen i pant af ett fruntimmer för till henne ut-
länade: pehningar. :
nsenene
Ransakningen. om Fru Natt och Dags bedrägerier.
)- Sedan hr dokter.Blachet uti. aflemnadt intyg för-
klarat at: häktade. Natt och Dägvore.sä sjuk att hon
icke kunde till förhör inställas, fortsattes dock i gär
polisförhör med de -inkalläde personerna, hvilka be-
rättade: tibjor Åkerbjelm, att hån kort efter tilltalade
Natt och Dags mans död blifvit af henne anmodad
att vara sig behjelplig för lyftande af ett arf som
hon hade att utbekomma åf sin afl. mans släg-
tingar. Handlingarne; hvarpä dessa hennes anspråk
grundade sig, hade visserligen varit äkta; men om-
budsmannaskapet hade dock kostat majoren 500 rår,
utan att erhälla en skilling af det förgäfves päräk-
nade arfvet. pan
Johan Blomstrand, angifvare i målet, var nu till-
städes, sedan han mäst inkallas vid äfyentyraf hemt-
nibg. Han älägges förklara när bän börjät och hvad
ban ätgjort uti Natt och Dags. affärer, och tagande
en allvarsam och vigtig min.på sig, började han ett
pompöst föredrag. Uti December månad sistl. är hade
fru N. och D. infunnit sig uti Hans bostad Ja 49 vid
Regeringsgatan och frägat efter hr notärief, som vid
tillfället ej vär Hemma, Efter flere besök hade -hon
dock lyckats träffa honom. Fru N. och D. hade dä
uppvisat ätskilliga arfsdokumehter och begärt- Blom I
strands råd uti valet åf god man för bennes stora arfs)
lyftände och förvaltande. Hon hade. vidtalat förrel
viktualiehandlaren Öberg, som förklarat.sig benägen!
emottaga förtroendet. För all del, lemna ej affären)
uti O:s händer,; bade B. dä yttrat; han är visserli )
gen en-bra-karl, men en jurist bör frun Ba öch det
en som är känd uti äffarslifvets. Konrgr. sekter Rag-
nar Agardh bade då af B. blifvit töreslägen, och till
honom vände sig nu den rika arftagerskan. Nägra
dagar derefter hade fru N: öch Di: åter besökt sin
rädgifvare och yttråt att bon visserligen besökt hr
Agardb, som icke varit obenägen att emottaga för-
troendet, men hade begärt det höga Honorariet af5
procent, säledes 5000 rdr för sitt besvärr Herre Gud,
lilla frå Noch D., hade då B. yttrat, hvad be-
tyda 5 procent för frun, som har ätt lyffa 100,000
rdr bko; jag anser det vara en smäsak., Sedan frv
N. och D. beståmdt förklärat ätt hon icke ville ha
mera att göra med Agardh, bade Bromstrand börjat
att-föreslå ätskillige äffärstnän. - Flere häde derun-
der blifvit föreslägne, hvårunder frå N. och D. yt
tråt: den som kommer i valet, kommer i qvalet.
Hr grosshandlaren Aspelif ville N, och D. gerba vänds
sig tillymen hr stadsmäklaren Hölm bade slutligen at
de föreslägne blifvit den lycklige, och att framförs
förfrågan om han vore villig åtaga sig uppdragetyätog
sig B., ty han kände rosständlären Wilcke, -hvilker
vore slägt med hr Holm. Fru N. och D. hade, se-
dan B. förklarat att valet nu fallit på Stockholms
förnämste aftärsinad, mycket glad at Fen Då
gen derpå bade B. Begifvit sig till hr Wilcko, hvilker
efter inhemtande af de förhoppningsfulla upplysnin
gar B. lemnade om den rika arftagerskan, anmodade
korom att återkomma en annan dag ätföljd åf sir
skyddling.7-En vacker dag hade B. i sällskap med
fru N.-och D.-infunnit-sig hos lir Willeke--och- der-
städes introducerat henne. Dokumenternå hade till
hr W. blifrit lemnade och enligt hvad -B. hade, sig
bekant, hade grosshandlaren i ätskilliga poster lemna:
betydliga förskotter. B:häde visserligen kort derpt
blifvit förvissåd om att N: och D:s förehafvande ev-
dast vore bedrägeri; Men tillspord HYarförestam ick:
då gebast ammält förhållandet, svärade han: sjäg vill
först ha säkra bevis.p :
Sockerbruksarbetarehustrun Ahlsson. N. och D.
hade är 1840 bott i sämma hus som bon, och , der:
uber ön däg inkommit till Henne med ett kort-föra
framfödt gössebarn som hon änmodat heline att mo
betalting värda, Inom en mänads, til hade barnet
aflidit och blifvit begrafvet i Adolf Fredriks kyrko.
gärd. År 1842 då N. och D. bott hös trädgärdsmä- -
stareenkan Gimberg: håde hon, utaån att förut deröm :
hafvå gjort tillsägelses en nätt Mellan kl. 2 och i
kommit till Ahlsson, och klagat öfver tandverk.. Siut-
ligen hade N.och D. dock ytfrat att Kon skulle föd:
barn och förlössäiögen hade endast A. förrättat. Kl.
4 hade ett lefvande,fliekebarn blifvit. framfödtioch:klt
7: hade N. och Dx redan baft krafter att ätervänd:
tillsin bostad. På fråga af-lirs polismästaren hvar
detta barn. tägit vägen, svarade Å. Belt hastigt: tir
Adolf Fredkiks kyrkogird försfös.! Barnet hadelik.
söm det förra aflidit inom en månads tid och blifvi
begrafvet. Sedan dess bade N? och D: icke mer be-
sökt henne: - Ransaknivgen uppsköts i FTbijad FEN
och D:s tillfrisknande tills om thorsdäg: Särskitat
bör UPplySsEs att det fedän är näSstan styrkt att Grej-
cbr icke har rivgate del uti N. och D:s bedrägerier,
utan tvertom; blifvit af hesbe bedragen på betydliga
summor. Grejner lärer, nemligen haft arfsmedel att
disponera och i förhoppning att.bli gift med Natt
och Dag och. erhålla det stora -arfvet hade. Grejne
lefvat friskt undan och försträckt sin fästmö medd.
penningar. Med Grejner hår hon äfven baft- bearn.4
så att man nu har reda påicke mindfexn 3:5e bang
oåktadt N. och D. vid polisförhöret Uppgaf att Hör
icke baft mer än det-barn -bon-sammmahanät Mer .
sin man. Åtskillige af G:s bekanta håde, för ätt
Tädda honom ur: N: och D:s klor, tidigt en morger
fört honom om börd på ett ängfartyg för att. komma.
till sin hemort Westeräs, och vid Riddareholmsbam-
nen hade N. och D., underrättad om s-afresan;. bör-s
jat skrika-och pästå att G:.vore henfestroloftade och
sökte förmå kaptenen att icke-läta honom medfölja.
Grejner skall-ni kalläs: at: om thörsdag ätta daga
inställa sig uti poliskanimarens- — v
— I gär förekoni 1 poliskammaren en Högst tger
angifvelse. - Skrudderidtbetären ör Nygrens; hvil
ken varit ansvarig för tidölfigeh sFölkets Röst, hade
genom kommissionären Ludvig Jacobsson utverkat sis
stämning till rädbusrätten ä vice notarien Franz Sjö
berg, med yrkande att Sjöberg mätfö åläggas ätt till).
honom utbetala. 218 rår rgs; som- Nygren ieke kunna:
utbekomma: Af. Sjöberg. . Fordran utgjordes dels för
138 dagars fängelse å Längkolmen; för hvars utider
gäende Nygren, enligt kontrakt, blifvit berättigad at:
uppbära 1 rår rgs för hvarje dag, uch dels förliqvic
af tidniogsnummer, som Sjöbörg utgifvit på Nygren:
tillständsbref.. Mälet förekom sistl. tisdag inför
rädhusrättens 3:dje afdelning, då Jacobsson åflemnade
fullmakt, hvilken Nygren i vittnens närvärd under
tecknat med sitt bomärke, emedan tidningsutgifrarer
icke ens kan skrifväå sitt namn. Säsom ombud förl:
Sjöberg uppträdde en renskrifvare Löfgren, hvilker
pusiod att Sjöberg ingått förlikning med Nygren;l:
; föm sädant icke kunde stvrkas, så ålades Si.