MYLNensS UVUSOISaR, UGC WarnSSson ansag for log: aktiga, sälunda skulle skrifvit och spridit sädan smärdeskrift, somCarlssons heder och ära, goda nämn och rykte rörde; — dels ock d:r Brandelius särskildt för det han skulle i-sämma sak angifvit Carlsson hos konungens befallningshafvande. i Säväl kyrkoherden Mellin som doktor: Brandelius förklarade, att de, hvad anginge. deras tillkännagifI vanden i tidningarna, enligt tryckfrihetslagens uttryckliga stadgande, icke ens finge derför ansvara; hvaremot Carlsson yrkade, att de mätte stä till ansvar gemensamt med ansvarige -utgifvarne af Aftonbladet och Dagbladet, hvilka CO: begärde att få i sammanhang med denna sak instämma. Rätten förkla. Irade sig likväl icke kunna upptaga första delen af! I mälet säsom oriktigt instämdt, hvaremot detsamma, Isävidt det rörde d:r Brandelii till Kon:s befallningshåfvande ingifne rapporter, uppsköts på åtta dagar. — Vid fortsatt ransakning ä samma afdelning med kronoarbetskarlarne Sandberg och Lundgren upplyste I borgmästaren Mellbin, att en bröstnäl af guld, den I Sandberg erkänt sig hafva ftörsält till en fabriksarTbetare vid Gustafsberg, igenkändes aäf notarien Husberg säsom varande honom fränstulen vid: samma tillfälle-som en mängd andra, från Sandberg förut an: hällne effekter. Sandberg föregaf hu, under synbar förlägenhet, att han vid ett tillfälle ä Norra Tivoli fätt nålen i pant af ett fruntimmer för till henne utlänade: pehningar. : nsenene Ransakningen. om Fru Natt och Dags bedrägerier. )Sedan hr dokter.Blachet uti. aflemnadt intyg förklarat at: häktade. Natt och Dägvore.sä sjuk att hon icke kunde till förhör inställas, fortsattes dock i gär polisförhör med de -inkalläde personerna, hvilka berättade: tibjor Åkerbjelm, att hån kort efter tilltalade Natt och Dags mans död blifvit af henne anmodad att vara sig behjelplig för lyftande af ett arf som hon hade att utbekomma åf sin afl. mans slägtingar. Handlingarne; hvarpä dessa hennes anspråk grundade sig, hade visserligen varit äkta; men ombudsmannaskapet hade dock kostat majoren 500 rår, utan att erhälla en skilling af det förgäfves päräknade arfvet. pan Johan Blomstrand, angifvare i målet, var nu tillstädes, sedan han mäst inkallas vid äfyentyraf hemtnibg. Han älägges förklara när bän börjät och hvad ban ätgjort uti Natt och Dags. affärer, och tagande en allvarsam och vigtig min.på sig, började han ett pompöst föredrag. Uti December månad sistl. är hade fru N. och D. infunnit sig uti Hans bostad Ja 49 vid Regeringsgatan och frägat efter hr notärief, som vid tillfället ej vär Hemma, Efter flere besök hade -hon dock lyckats träffa honom. Fru N. och D. hade dä uppvisat ätskilliga arfsdokumehter och begärtBlom I strands råd uti valet åf god man för bennes stora arfs) lyftände och förvaltande. Hon hade. vidtalat förrel viktualiehandlaren Öberg, som förklarat.sig benägen! emottaga förtroendet. För all del, lemna ej affären) uti O:s händer,; bade B. dä yttrat; han är visserli ) gen en-bra-karl, men en jurist bör frun Ba öch det en som är känd uti äffarslifvets. Konrgr. sekter Ragnar Agardh bade då af B. blifvit töreslägen, och till honom vände sig nu den rika arftagerskan. Nägra dagar derefter hade fru N: öch Di: åter besökt sin rädgifvare och yttråt att bon visserligen besökt hr Agardb, som icke varit obenägen att emottaga förtroendet, men hade begärt det höga Honorariet af5 procent, säledes 5000 rdr för sitt besvärr Herre Gud, lilla frå Noch D., hade då B. yttrat, hvad betyda 5 procent för frun, som har ätt lyffa 100,000 rdr bko; jag anser det vara en smäsak., Sedan frv N. och D. beståmdt förklärat ätt hon icke ville ha mera att göra med Agardh, bade Bromstrand börjat att-föreslå ätskillige äffärstnän. Flere häde derunder blifvit föreslägne, hvårunder frå N. och D. yt tråt: den som kommer i valet, kommer i qvalet. Hr grosshandlaren Aspelif ville N, och D. gerba vänds sig tillymen hr stadsmäklaren Hölm bade slutligen at de föreslägne blifvit den lycklige, och att framförs förfrågan om han vore villig åtaga sig uppdragetyätog sig B., ty han kände rosständlären Wilcke, -hvilker vore slägt med hr Holm. Fru N. och D. hade, sedan B. förklarat att valet nu fallit på Stockholms förnämste aftärsinad, mycket glad at Fen Då gen derpå bade B. Begifvit sig till hr Wilcko, hvilker efter inhemtande af de förhoppningsfulla upplysnin gar B. lemnade om den rika arftagerskan, anmodade korom att återkomma en annan dag ätföljd åf sir skyddling.7-En vacker dag hade B. i sällskap med fru N.-och D.-infunnit-sig hos lir Willeke--ochderstädes introducerat henne. Dokumenternå hade till hr W. blifrit lemnade och enligt hvad -B. hade, sig bekant, hade grosshandlaren i ätskilliga poster lemna: betydliga förskotter. B:häde visserligen kort derpt blifvit förvissåd om att N: och D:s förehafvande evdast vore bedrägeri; Men tillspord HYarförestam ick: då gebast ammält förhållandet, svärade han: sjäg vill först ha säkra bevis.p : Sockerbruksarbetarehustrun Ahlsson. N. och D. hade är 1840 bott i sämma hus som bon, och , der: uber ön däg inkommit till Henne med ett kort-föra framfödt gössebarn som hon änmodat heline att mo betalting värda, Inom en mänads, til hade barnet aflidit och blifvit begrafvet i Adolf Fredriks kyrko. gärd. År 1842 då N. och D. bott hös trädgärdsmästareenkan Gimberg: håde hon, utaån att förut deröm : hafvå gjort tillsägelses en nätt Mellan kl. 2 och i kommit till Ahlsson, och klagat öfver tandverk.. Siutligen hade N.och D. dock ytfrat att Kon skulle föd: barn och förlössäiögen hade endast A. förrättat. Kl. 4 hade ett lefvande,fliekebarn blifvit. framfödtioch:klt 7: hade N. och Dx redan baft krafter att ätervänd: tillsin bostad. På fråga af-lirs polismästaren hvar detta barn. tägit vägen, svarade Å. Belt hastigt: tir Adolf Fredkiks kyrkogird försfös.! Barnet hadelik. söm det förra aflidit inom en månads tid och blifvi begrafvet. Sedan dess bade N? och D: icke mer besökt henne: Ransaknivgen uppsköts i FTbijad FEN och D:s tillfrisknande tills om thorsdäg: Särskitat bör UPplySsEs att det fedän är näSstan styrkt att Grejcbr icke har rivgate del uti N. och D:s bedrägerier, utan tvertom; blifvit af hesbe bedragen på betydliga summor. Grejner lärer, nemligen haft arfsmedel att disponera och i förhoppning att.bli gift med Natt och Dag och. erhålla det stora -arfvet hade. Grejne lefvat friskt undan och försträckt sin fästmö medd. penningar. Med Grejner hår hon äfven baftbearn.4 så att man nu har reda påicke mindfexn 3:5e bang oåktadt N. och D. vid polisförhöret Uppgaf att Hör icke baft mer än det-barn -bon-sammmahanät Mer . sin man. Åtskillige af G:s bekanta håde, för ätt Tädda honom ur: N: och D:s klor, tidigt en morger fört honom om börd på ett ängfartyg för att. komma. till sin hemort Westeräs, och vid Riddareholmsbamnen hade N. och D., underrättad om s-afresan;. bör-s jat skrika-och pästå att G:.vore henfestroloftade och sökte förmå kaptenen att icke-läta honom medfölja. Grejner skall-ni kalläs: at: om thörsdag ätta daga inställa sig uti poliskanimarens — v — I gär förekoni 1 poliskammaren en Högst tger angifvelse. Skrudderidtbetären ör Nygrens; hvil ken varit ansvarig för tidölfigeh sFölkets Röst, hade genom kommissionären Ludvig Jacobsson utverkat sis stämning till rädbusrätten ä vice notarien Franz Sjö berg, med yrkande att Sjöberg mätfö åläggas ätt till). honom utbetala. 218 rår rgs; somNygren ieke kunna: utbekomma: Af. Sjöberg. . Fordran utgjordes dels för 138 dagars fängelse å Längkolmen; för hvars utider gäende Nygren, enligt kontrakt, blifvit berättigad at: uppbära 1 rår rgs för hvarje dag, uch dels förliqvic af tidniogsnummer, som Sjöbörg utgifvit på Nygren: tillständsbref.. Mälet förekom sistl. tisdag inför rädhusrättens 3:dje afdelning, då Jacobsson åflemnade fullmakt, hvilken Nygren i vittnens närvärd under tecknat med sitt bomärke, emedan tidningsutgifrarer icke ens kan skrifväå sitt namn. Säsom ombud förl: Sjöberg uppträdde en renskrifvare Löfgren, hvilker pusiod att Sjöberg ingått förlikning med Nygren;l: ; föm sädant icke kunde stvrkas, så ålades Si.