Röplik;xt os ög I Posttidningen för i gär afton har vär anmärknin emot Carl Mooörs, utrop då han nedstöter Franz i tor net blifvit föremål för en längre artikel, som vi skynd samligen anhälla att med nägra ord få besvara. Rec i Posttidningen icke blott förmenar, utan pästäår full och fast, att Schiller sjelf är fader till den klandrad frasen, men vederlägger sig slutligea sjelf på det al dra naivaste vis i verlden. Vi bekänna att vi i bör jan, genom den säkerhet hvarmed Posttidnings-rec:! ville päbörda Schiller berörde utrop i den hos oss häfd vunna formen, förvänades till den grad, att vi trodd oss knappast läsa rätt innantill. Vi ihågkommo väl att redan Horatius talar om att Homerus emellanä slumrar, att Milton -satte mera värde på sitt sPara dise regained än på sitt Paradise lost och Tass likaledes lärer högre skattat sitt Gerusalemme con qvistata, än sitt Gerusalemme liberata, ätt Newtoi en gäng företog sig att kommentera Johannes Uppenbå relse, jemte mänga andra det menskliga snillets sorglig: aberrationer; men att få höra påstås det Schiller sjel skulle hafva så förnedråt och förderfvat sin Carl Moor se derom hade vi aldrig drömt! Också kunde der värde rec. i P.T. hafva besparat oss hela denna vä förväning om han blott i början framdragit det tyska citatet, som blott är ett nytt bevis på den gåmla sat sen, att gär en författare vill ändra och förbättra sit verk, han vanligen endast försämrar det. Carl.säge efter denna version: Fahr in die HöHe; Robersobn Ich vergebe dir Bruder! hvarigenom. den himmels vida skilnad med den svenska öfversättningen upp står, att Carl här först öppet och oförtäckt uttala sin förfärliga straffdörh, och sedan; blott upplysande tillägger att han förläter Franz som broder, elle alldeles detsamma vi i vär förra uppsats förutsatte vara meningen med den svenska frasen, hvilken just genon att först innehälla det försohande: Jag förratet dög broder,, och derpä det plötsliga afbrottet: sFaår til afgrundens innebär en diametralt motsatt andemMenin till den tyska, samt år och förblifrer uttrycket af en rå vilddjursfröjd. : Vi tro att omdömet öfver ifrågavarande punkt bö vara ganska lätt för hvarje med nägorlunda klar upp fattning och sund logik begäfvad menniska, och upp repa slutligen, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt ännu en gäng hvad vi sist yttrade, att om Schille hört sin Carl Moor så lägga sina ord som förr ho: oss i meraberörde scn; ban sköllö, efförit djupt miss bag, eller som värt figurliga tstesätt lydde: har skulle dervid hafvå vändt sig i grafven.s ST