- Röplik;xt os ög
I Posttidningen för i gär afton har vär anmärknin
emot Carl Mooörs, utrop då han nedstöter Franz i tor
net blifvit föremål för en längre artikel, som vi skynd
samligen anhälla att med nägra ord få besvara. Rec
i Posttidningen icke blott förmenar, utan pästäår full
och fast, att Schiller sjelf är fader till den klandrad
frasen, men vederlägger sig slutligea sjelf på det al
dra naivaste vis i verlden. Vi bekänna att vi i bör
jan, genom den säkerhet hvarmed Posttidnings-rec:!
ville päbörda Schiller berörde utrop i den hos oss häfd
vunna formen, förvänades till den grad, att vi trodd
oss knappast läsa rätt innantill. Vi ihågkommo väl
att redan Horatius talar om att Homerus emellanä
slumrar, att Milton -satte mera värde på sitt sPara
dise regained än på sitt Paradise lost och Tass
likaledes lärer högre skattat sitt Gerusalemme con
qvistata, än sitt Gerusalemme liberata, ätt Newtoi
en gäng företog sig att kommentera Johannes Uppenbå
relse, jemte mänga andra det menskliga snillets sorglig:
aberrationer; men att få höra påstås det Schiller sjel
skulle hafva så förnedråt och förderfvat sin Carl Moor
se derom hade vi aldrig drömt! Också kunde der
värde rec. i P.T. hafva besparat oss hela denna vä
förväning om han blott i början framdragit det tyska
citatet, som blott är ett nytt bevis på den gåmla sat
sen, att gär en författare vill ändra och förbättra sit
verk, han vanligen endast försämrar det. Carl.säge
efter denna version: Fahr in die HöHe; Robersobn
Ich vergebe dir Bruder! hvarigenom. den himmels
vida skilnad med den svenska öfversättningen upp
står, att Carl här först öppet och oförtäckt uttala
sin förfärliga straffdörh, och sedan; blott upplysande
tillägger att han förläter Franz som broder, elle
alldeles detsamma vi i vär förra uppsats förutsatte vara
meningen med den svenska frasen, hvilken just genon
att först innehälla det försohande: Jag förratet dög
broder,, och derpä det plötsliga afbrottet: sFaår til
afgrundens innebär en diametralt motsatt andemMenin
till den tyska, samt år och förblifrer uttrycket af en
rå vilddjursfröjd. :
Vi tro att omdömet öfver ifrågavarande punkt bö
vara ganska lätt för hvarje med nägorlunda klar upp
fattning och sund logik begäfvad menniska, och upp
repa slutligen, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt
ännu en gäng hvad vi sist yttrade, att om Schille
hört sin Carl Moor så lägga sina ord som förr ho:
oss i meraberörde scn; ban sköllö, efförit djupt miss
bag, eller som värt figurliga tstesätt lydde: har
skulle dervid hafvå vändt sig i grafven.s ST