I gär förevar inför k. befallningshafvande sammanträdet med kommitterade ifrän socknarne, för att höras öfver de bidrag, som de kunde vara villiga att lemna till organiserandet af en allmän arbetsinrättning för Öfre Fryksdalen. . Sammanträdet var ganska talrikt bevistadt och diskussionen sakrik och upplysande; men ändamälet vann ingen egentlig framgång. Visserligen förklarade sig rätt många socknar villiga till bidrag; men flertalet afslog allt dyl-kt, under förespegling af den egna tryckande fattigvärden. Emellertid beslöts, att inrättningon ändock skulle sättas i gäng med de nu beviljade medlen, med tillhjelp af någon mindre del utaf hvad som insamlas ifrån andra orter och möjligen erhållande statsbidrag, och att antaga de ttade stadgarne för inrättningen; men allt detta blifver ändock en småsak i förhällande till behofvet för det stora måäiets ernäende: att bereda der olyckliga bygden en verklig och varaktig lyftning från ekonomiskt och moraliskt förfall. Sannt är dock, att man vid närmare päseende af saken funnit mälets ernående inom en icke alltför aflägsen tid förenådt med sä enorma kostnader (öfver 100,000 rår bko fördelade på 4 å 5 år), att det öfverstiger provinsens krafter, hvarföre det icke synes årerstå annan förhoppning om en ljusare framtid för dessa bygder, än civilisationens gradvisa närmande ditåt, hvarföre lättade kommunikationer med lyckligare trakter blifva ett hufvudvilkor. I sammanhang härmed anse vi oss böra nämna, att den storartade välgörenhet för de olyckliga socknarne, som nu uppenbarar sig öfverallt i landet, vid detta sammanträde fann ett lika allmänt som rättvist erkännande, hvarföre det beslöts att söka motsvära den ädla afsigten genom att hälla en verksam kontroll öfver medlens behöriga och ändamålsenliga användande, till hvilket ändamål man uppdrog ät 3:ne aktade och för allmänt gagn nitiske män i länet att ifrån alla de socknar, som af understödsmedlen erhälla anslag, framdeles infordra -fattigvärdsstyrelsernas redogörelser öfver användandet, för att dem revidera, och i händelse sädant skulle anses nödigt, på stället, efter utlysande sockenstämmor, kontrollera. Vi äro öfvertygade att denna underrättelse för de ädla gifvarne skall blifva välkommen — dä de derigenom kunna vara förvissade att medlen blifva så väl använda, som omständigheterna medgifva. — Man läser i Fahlu tidning: Yttranden rörande föreslagne ändringar i kongl. brefvet den 17 Aug. 1804, beträffande rättigheten att sälja obesutenhet till hvilken som helst samt att erhålla lagfart och fasta å sådana smärre Jjorddelar, som icke innefatta besutenhet, hafva blifvit infordrade från alla länets socknar med undantag at Näsgärds och Westerbergslags fögderier, samt från hrr kronofogdar, häradshöfdingar och chefen för storskiftesverket i länet; och äro de, som inkommit, af följande innehäll: Inom Kopparbergs, Säthers, Ofvansiljans och Westerdals fögderier hafva samtlige socknemenigheter enhälligt och på det högsta tillstyrkt de af rikets ständer, till förmän för mindre jordbrukare, föreslagna ändringarne. Säsom mindre väsendtliga tillägg till dessa yttranden märkas: Thorsångs socknemäns, att sobesuten jordegare i en besutenhet skall vara skyldig att-först erbjuda den, som hafver hufvudnumern i besutenheten, att lösa jorddelen; men. att denna jorddel förut uppskattas och värderas efter mätismannaordom, och om icke hufvudmannen för numern anser sig kunna eller vilja jorden lösa, hatve då obesuten rättighet att försälja sin jorddel till hvilken som helstv; Sofie-Magdalene församlings, att, tillförekommande af obehörigt intrång, det bör fortfarande vara förvägradt en hvar, som icke förut inom socknen eger jord, att der inköpa någon obesuten hemmansdel, samt Wenjans, att förändringen önskades, till dess storskiftet öfvergått socknen, hvilket möjligen kunde gifva anledning till andra förhällanden. I tillstyrkandena hafva så väl kronofogdarne i nämnde fögderier, som styresmannen för storskiftesverket och f. f. domhafvandena, v. häradshöfdingen Callerholm och borgmästaren Rydberg, instämt (från härådshöfdingarne Molin och Myrtin lära utlåtanden ännu icke vara inkomne). j Inom Nedansiljans fögderi har deremot den meningsskiljaktighet egt rum, att medan Leksands, Rättviks och Ore socknemän på det amplaste förordat ändringen, bar man i Ål väl önskat oinskränkt försäljningsfrihet för obesutenhet, men icke funnit nyttigt och till jordbrukets förkofran ländande, attlagfart och fasta derå finge meddelas; och i Bjursås bar man helt och hället -afstyrkt all förändring i storskiftesförfattningarne och 1804 års kongl. bref. A båda ställena hafva utförliga skäl och grunder för den yttrade obenägenbeten blifvit framlagda; men kronofogden i orten, hvilken för sin del funnit reformen gagnelig, har ansett dessa så litet öfvertygande, att det tvärtom nts konom, söm Om allmogen icke gjort sig reda för hvad rätta meningen med den föreslagna förändringen är, eller hvad dermed äsyftas, utan sammanblandat lösningsfrågan med bördsfrägan, om hvilken förstnämnda aldrig någon förändring är ifrägasatt, föke betänkände hvarken hvad förmän det medför för en hvar som köper jord, att genom förvärfvande afl: faga ständ derä vara fredad för börd, som här i or-l; fen ofta ifrågakommer 10 å 20 är och äfven längre efter sedan köp skedde, ej heller de mänga oredor, som sålunda uppstå; då arfvingar så sent komma och göra sin bördsrätt gällande,. Den enda inskränknjng, kronofogdens embetsutlåtande förordar, är, attl vingen mä ega rätt sälja, af sin arfsandel i besutenBeten eller numret, mindre delar af jorden än hela arfslotten., äfvensom att icke mindre än !, eller , besutenhet bör få säljas och fastas, då fräga är attl någon frivilligt vill frånsälja någon del afsin besutna jord:; j — En jemn vinterkyla,utan vidare nederbörd, bar under de sistförflutna fjorton dagarne gynnat allmogens körslor häromkring. Dock har koltillförseln till bruk och bergverk lidit betydlig minskning genom svärigheten att ur de af snö öfverfyllda skogarne framforsla kolen, af hvilka för öfrigt, till följe af dep regniga väderleken i höstas, jemväl förrådet är mindre än vanligt. Dock har — en frukt af bergslagsrivilegierna — priset ä denna nödvändighetsvara icke för härvarande bergsmän uppgått till mera än 3 rdr 36 sk. rgs pr stig, medan samma qvantum vid kringliggande bruk betalas med 4 å 5 rdr. — Vi meddela ur Westmanlands tidning följande: Sala d. 1 Mars. Förlidne fredagsmorgön omkring kl. 2 väcktes vi här af de hemska brandsignalerna. Elden hade utbrutit vid den nära staden belägna Jacob Matts Qvarn, i ett konstmästar Skröder tillhörigt hus för bresiljetillverkning och grynmalning:. Genom den snara ankomsten af folk och sprutor, emte den vid dylika tillfällen härstädes vanliga raskolen och beredvilligheten hos de tillstädeskomna samt framför allt det lugna vädret, lyckades det att rädda den tätt intill det antända huset belägna qvarnen och öfriga byggnader, så att endast ofvannämnde -hus blef lågornas rof. Om eldens uppkomst känner man ännu icke det ringaste. Emellertid har en stor förlust, uppgående, som det säges, till:5000 rår, häri: genom drabbat hr Skröder. Det nedbrunna huset var för få är sedan nybygdt med all den solidite, ändamålsenlighet och prydlighet, som utmärka hr Skröders byggnader. Olyckligtvis var det ej brandförgökradt. Med glädje erfar man, att hr Skröder, saktadt denna nedslående motgäng, ernar till en början genast föranstalta fortsättning af sin bresiljetillverkning, ed