I gär förevar inför k. befallningshafvande samman-
trädet med kommitterade ifrän socknarne, för att hö-
ras öfver de bidrag, som de kunde vara villiga att
lemna till organiserandet af en allmän arbetsinrätt-
ning för Öfre Fryksdalen. . Sammanträdet var ganska
talrikt bevistadt och diskussionen sakrik och upply-
sande; men ändamälet vann ingen egentlig framgång.
Visserligen förklarade sig rätt många socknar villiga
till bidrag; men flertalet afslog allt dyl-kt, under fö-
respegling af den egna tryckande fattigvärden. Emel-
lertid beslöts, att inrättningon ändock skulle sättas i
gäng med de nu beviljade medlen, med tillhjelp af
någon mindre del utaf hvad som insamlas ifrån an-
dra orter och möjligen erhållande statsbidrag, och att
antaga de ttade stadgarne för inrättningen; men
allt detta blifver ändock en småsak i förhällande till
behofvet för det stora måäiets ernäende: att bereda
der olyckliga bygden en verklig och varaktig lyftning
från ekonomiskt och moraliskt förfall. Sannt är dock,
att man vid närmare päseende af saken funnit mä-
lets ernående inom en icke alltför aflägsen tid före-
nådt med sä enorma kostnader (öfver 100,000 rår
bko fördelade på 4 å 5 år), att det öfverstiger pro-
vinsens krafter, hvarföre det icke synes årerstå annan
förhoppning om en ljusare framtid för dessa bygder,
än civilisationens gradvisa närmande ditåt, hvarföre
lättade kommunikationer med lyckligare trakter blifva
ett hufvudvilkor.
I sammanhang härmed anse vi oss böra nämna,
att den storartade välgörenhet för de olyckliga sock-
narne, som nu uppenbarar sig öfverallt i landet, vid
detta sammanträde fann ett lika allmänt som rättvist
erkännande, hvarföre det beslöts att söka motsvära
den ädla afsigten genom att hälla en verksam kon-
troll öfver medlens behöriga och ändamålsenliga an-
vändande, till hvilket ändamål man uppdrog ät 3:ne
aktade och för allmänt gagn nitiske män i länet att
ifrån alla de socknar, som af understödsmedlen er-
hälla anslag, framdeles infordra -fattigvärdsstyrelser-
nas redogörelser öfver användandet, för att dem re-
videra, och i händelse sädant skulle anses nödigt, på
stället, efter utlysande sockenstämmor, kontrollera.
Vi äro öfvertygade att denna underrättelse för de
ädla gifvarne skall blifva välkommen — dä de der-
igenom kunna vara förvissade att medlen blifva så
väl använda, som omständigheterna medgifva.
— Man läser i Fahlu tidning:
Yttranden rörande föreslagne ändringar i kongl.
brefvet den 17 Aug. 1804, beträffande rättighe-
ten att sälja obesutenhet till hvilken som helst
samt att erhålla lagfart och fasta å sådana smärre
Jjorddelar, som icke innefatta besutenhet, hafva
blifvit infordrade från alla länets socknar med un-
dantag at Näsgärds och Westerbergslags fögderier,
samt från hrr kronofogdar, häradshöfdingar och che-
fen för storskiftesverket i länet; och äro de, som in-
kommit, af följande innehäll:
Inom Kopparbergs, Säthers, Ofvansiljans och We-
sterdals fögderier hafva samtlige socknemenigheter
enhälligt och på det högsta tillstyrkt de af rikets stän-
der, till förmän för mindre jordbrukare, föreslagna
ändringarne. Säsom mindre väsendtliga tillägg till
dessa yttranden märkas: Thorsångs socknemäns, att
sobesuten jordegare i en besutenhet skall vara skyl-
dig att-först erbjuda den, som hafver hufvudnumern
i besutenheten, att lösa jorddelen; men. att denna
jorddel förut uppskattas och värderas efter mätisman-
naordom, och om icke hufvudmannen för numern an-
ser sig kunna eller vilja jorden lösa, hatve då obe-
suten rättighet att försälja sin jorddel till hvilken som
helstv; Sofie-Magdalene församlings, att, till- före-
kommande af obehörigt intrång, det bör fortfarande
vara förvägradt en hvar, som icke förut inom sock-
nen eger jord, att der inköpa någon obesuten hem-
mansdel, samt Wenjans, att förändringen önskades,
till dess storskiftet öfvergått socknen, hvilket möjli-
gen kunde gifva anledning till andra förhällanden.
I tillstyrkandena hafva så väl kronofogdarne i nämnde
fögderier, som styresmannen för storskiftesverket och
f. f. domhafvandena, v. häradshöfdingen Callerholm
och borgmästaren Rydberg, instämt (från härådshöf-
dingarne Molin och Myrtin lära utlåtanden ännu icke
vara inkomne). j
Inom Nedansiljans fögderi har deremot den me-
ningsskiljaktighet egt rum, att medan Leksands, Rätt-
viks och Ore socknemän på det amplaste förordat än-
dringen, bar man i Ål väl önskat oinskränkt försälj-
ningsfrihet för obesutenhet, men icke funnit nyttigt
och till jordbrukets förkofran ländande, attlagfart och
fasta derå finge meddelas; och i Bjursås bar man helt
och hället -afstyrkt all förändring i storskiftesförfatt-
ningarne och 1804 års kongl. bref. A båda ställena
hafva utförliga skäl och grunder för den yttrade obe-
nägenbeten blifvit framlagda; men kronofogden i or-
ten, hvilken för sin del funnit reformen gagnelig, har
ansett dessa så litet öfvertygande, att det tvärtom
nts konom, söm Om allmogen icke gjort sig reda
för hvad rätta meningen med den föreslagna förän-
dringen är, eller hvad dermed äsyftas, utan samman-
blandat lösningsfrågan med bördsfrägan, om hvilken
förstnämnda aldrig någon förändring är ifrägasatt,
föke betänkände hvarken hvad förmän det medför för
en hvar som köper jord, att genom förvärfvande afl:
faga ständ derä vara fredad för börd, som här i or-l;
fen ofta ifrågakommer 10 å 20 är och äfven längre
efter sedan köp skedde, ej heller de mänga oredor,
som sålunda uppstå; då arfvingar så sent komma och
göra sin bördsrätt gällande,. Den enda inskränk-
njng, kronofogdens embetsutlåtande förordar, är, attl
vingen mä ega rätt sälja, af sin arfsandel i besuten-
Beten eller numret, mindre delar af jorden än hela
arfslotten., äfvensom att icke mindre än !, eller ,
besutenhet bör få säljas och fastas, då fräga är attl
någon frivilligt vill frånsälja någon del afsin besutna
jord:;
j — En jemn vinterkyla,- utan vidare nederbörd, bar
under de sistförflutna fjorton dagarne gynnat allmo-
gens körslor häromkring. Dock har koltillförseln till
bruk och bergverk lidit betydlig minskning genom
svärigheten att ur de af snö öfverfyllda skogarne fram-
forsla kolen, af hvilka för öfrigt, till följe af dep
regniga väderleken i höstas, jemväl förrådet är min-
dre än vanligt. Dock har — en frukt af bergslags-
rivilegierna — priset ä denna nödvändighetsvara icke
för härvarande bergsmän uppgått till mera än 3 rdr
36 sk. rgs pr stig, medan samma qvantum vid kring-
liggande bruk betalas med 4 å 5 rdr.
— Vi meddela ur Westmanlands tidning
följande:
Sala d. 1 Mars. Förlidne fredagsmorgön omkring
kl. 2 väcktes vi här af de hemska brandsignalerna.
Elden hade utbrutit vid den nära staden belägna
Jacob Matts Qvarn, i ett konstmästar Skröder tillhö-
rigt hus för bresiljetillverkning och grynmalning:.
Genom den snara ankomsten af folk och sprutor,
emte den vid dylika tillfällen härstädes vanliga rask-
olen och beredvilligheten hos de tillstädeskomna samt
framför allt det lugna vädret, lyckades det att rädda
den tätt intill det antända huset belägna qvarnen och
öfriga byggnader, så att endast ofvannämnde -hus
blef lågornas rof. Om eldens uppkomst känner man
ännu icke det ringaste. Emellertid har en stor för-
lust, uppgående, som det säges, till:5000 rår, häri:
genom drabbat hr Skröder. Det nedbrunna huset var
för få är sedan nybygdt med all den solidite, ända-
målsenlighet och prydlighet, som utmärka hr Skrö-
ders byggnader. Olyckligtvis var det ej brandför-
gökradt. Med glädje erfar man, att hr Skröder,
saktadt denna nedslående motgäng, ernar till en
början genast föranstalta fortsättning af sin bresilje-
tillverkning,
ed