Men vi förbise dock icke att den största varsamhet måste iakttagas vid utförandet af ens reform, som mer eller mindre direkt inverkar la på omkring 50.000 jordbrukares ekonomiska ej ställning, och vi äro långt ifrån att tilltro oss sjelfva äga förmåga att kunna behörigen öf-li verväga alla de omständigheter, som . härvid s böra komma i betraktande. Vi uppmana dersio före alla upplysta fosterlandsvänner, att hvar få och en inom sin krets medverka till utredande och pröfning af frågans detaljer, och vi emothi taga med tacksamhet alla de upplysningar, p Öh -rättelser, som lemnas oss,: väl vetandelh att sanningen i en så beskaffad praktisk fråga!p som denna icke vinnes utan genom mångsidig pröfning. ; Sedan vi fördt vidrört dels nödvändigheten af en reform af vär bränvinshandtering och dels nyttan af reformens genomförande i liberal riktning, öfvergå vi nu till utförbarheten af en så beskaffad reform. Mången som erkänner skadligheten af vår bränvinsindustri, anser dock hela landtekonomien vara så djupt fästad vid nuvarande bränvinsmonopol och den vinst detta tillskyndar jordbrukarne, att någon större rubbning deri icke kan ske, utan stor förlust, till och med min för landtbruket. Således skulle Sverges hufvudnäring, åkerbruket, icke kunna ega bestånd, om icke svenska nationens största lagt, fylleriet, kom åkerbruket till hjelp! Våra laster skulle således vara vår räddning, och om de förra upphörde, skulle vi vara förlorade. Sådana äro de motsägelser hvartill vi blif. vit förda af det nu rådande, af. representation och regering omhuldade systemet! Och dessa motsägelser finnas icke blott i åsigterna och lagarna, de finnas: äfven förverkligade i de yttre förhållandena: En ond frukt vexer ej på ett godt träd, och ett system, som föranleder dylika motsägelser, kan ej vara godt. Att vilja allt framgent grunda vår landtekonomi på detta system är derföre uppenbart ett misstag; och det lönar icke mödan att viljalt påstå att detta misstag ej kan rättas, såvidalj man ej lyckas att låta sanningen undanträn-ly gas af de gröfsta fördomar. Enredan vunnen erfarenhet synes ocksålt tydligen ådagalägga detta misstag. Om husbehofsbränningen vore ett nödvändigt ondt för våra landtbrukare; hura ha då så många af dem de sednare åren kunnat dermed upphöra? År 1826 uppgick de taxerade bränvinspannomas antal till 172,586, om tillsammans 3,583,253 kannor, men år 1836 var pannornas antal ej mer än 120,907 om 2,555,111 k:r och tio år sednare, år 1846, hade antalet nedgått till.54,629 pannor om mindre än en million kannor. -Jemväl sedermera ha brännerierna minskats och 1849 var: pannornas antal 51,146. ; Således ha på 23 år ej mindre än 121.440 brännerier upphört, hvilket vill säga detsamma som att lika många jordbrukare frivilligt, af ekonomiska eller moraliska anledningar, afstått från begagnandet af sina andelar i bränvinsmonopolet, som dock skall vara en nödvändighet för jordbrukets bestånd. Denna minskning har inträffat bland -de mindre brännerierna, som infiehafvag af allmogen, och minskningen visar således att ailt hvad man föregifvit om behofvet för jordbrukarne att med andras. uteslutande idka sin lilla husbehofsbränning saknar grund. Oaktadt förenämnde minskning bland brännerierna, är deras antal hos oss utomordentligt stort. I Preussen funnos 15,333 brännerier år 1841, och sedan dess har antalet aftagit; i Norge var deras antal 641 är 1845 och i Belgien hade de sistlidet år nedgått till 558. Är det då rimligt, att Sverge har 50,000? Men då vi här sysselsätta oss med utförbarheten af bränvinsbrännings-rättighetens skiljande från jorden, måste vi egentligen lägga å vigt på två omständigheter: den ena, att ill samma mån som landtmannen vid en merals utbredd civilisation och en friare handel er-6 håller flera tillfällen att afsätta sina produkter, kan han lättare undvara sådana konstlade io medel för deras realiserande, som den nu s.k. 3 husbehofsbränningen; och den andra; att dåjf jorden beröfvas den uteslutande rättigheten till denna handterings utöfvande och den derefter kommer att förvandlas till en af jordbruket oberoende fabriksrörelse, kan den erlägga 4 en mångdubbelt högre skatt än för närvaran-l de, samt medel derigenom beredas; att: genomi8 skattelindring eller på annat lämpligt sätt skaffa! jorden någon ersättning :för det. forlorade bränvinsmonopolet: d å Vi ha förut yttrat, att priserna å de större ln europeiska marknadsplatserna utöfva ett allt-ir mera märkbart inflytande på värdet af vårajö landtmannaprodukter, och som förbrukningenijt af dem stiger ej blott i följd af entilltagandejn folkmängd, utan äfven ännu mera genom den I friare handelsomsättningen och en stigande civilisation, som bland annat gå derpå ut, att folkmassorna må, såsom man uttrycker sig, väta sig mättas, blir följden deraf att landtmannavarorna erhålla jemnare och högre priser, än då hvart land var ioskränkt mera till sin egen konsumtion, och den talrikare delen af befolkningen dessutom var nödsakad att åtnöja sig med det aldra oumbärligaste för lifvets uppehälle. I alla de länder, der mensklighetens förädling ej hämmas af tyranniska lagar, erhåller det menskliga arbetet såsom sådant ett-stiN e g I e Vv f e Vv ande värde, och följden är att arbetarne blifva!g i tillfälle att fullständigare förse sig med lef-n mnadermadel. hvarpå jordbruket åter vinner en!p