Men vi förbise dock icke att den största
varsamhet måste iakttagas vid utförandet af ens
reform, som mer eller mindre direkt inverkar la
på omkring 50.000 jordbrukares ekonomiska ej
ställning, och vi äro långt ifrån att tilltro oss
sjelfva äga förmåga att kunna behörigen öf-li
verväga alla de omständigheter, som . härvid s
böra komma i betraktande. Vi uppmana dersio
före alla upplysta fosterlandsvänner, att hvar få
och en inom sin krets medverka till utredande
och pröfning af frågans detaljer, och vi emot- hi
taga med tacksamhet alla de upplysningar, p
Öh -rättelser, som lemnas oss,: väl vetandelh
att sanningen i en så beskaffad praktisk fråga!p
som denna icke vinnes utan genom mångsi-
dig pröfning. ;
Sedan vi fördt vidrört dels nödvändigheten
af en reform af vär bränvinshandtering och
dels nyttan af reformens genomförande i li-
beral riktning, öfvergå vi nu till utförbarheten
af en så beskaffad reform.
Mången som erkänner skadligheten af vår
bränvinsindustri, anser dock hela landtekono-
mien vara så djupt fästad vid nuvarande brän-
vinsmonopol och den vinst detta tillskyndar
jordbrukarne, att någon större rubbning deri
icke kan ske, utan stor förlust, till och med
min för landtbruket.
Således skulle Sverges hufvudnäring, åker-
bruket, icke kunna ega bestånd, om icke sven-
ska nationens största lagt, fylleriet, kom åker-
bruket till hjelp! Våra laster skulle således
vara vår räddning, och om de förra upphörde,
skulle vi vara förlorade.
Sådana äro de motsägelser hvartill vi blif.
vit förda af det nu rådande, af. representation
och regering omhuldade systemet! Och dessa
motsägelser finnas icke blott i åsigterna och
lagarna, de finnas: äfven förverkligade i de
yttre förhållandena:
En ond frukt vexer ej på ett godt träd,
och ett system, som föranleder dylika motsä-
gelser, kan ej vara godt.
Att vilja allt framgent grunda vår landteko-
nomi på detta system är derföre uppenbart ett
misstag; och det lönar icke mödan att viljalt
påstå att detta misstag ej kan rättas, såvidalj
man ej lyckas att låta sanningen undanträn-ly
gas af de gröfsta fördomar.
En- redan vunnen erfarenhet synes ocksålt
tydligen ådagalägga detta misstag.
Om husbehofsbränningen vore ett nödvän-
digt ondt för våra landtbrukare; hura ha då
så många af dem de sednare åren kunnat der-
med upphöra?
År 1826 uppgick de taxerade bränvinspan-
nomas antal till 172,586, om tillsammans
3,583,253 kannor, men år 1836 var pannor-
nas antal ej mer än 120,907 om 2,555,111 k:r
och tio år sednare, år 1846, hade antalet ned-
gått till.54,629 pannor om mindre än en mil-
lion kannor. -Jemväl sedermera ha bränne-
rierna minskats och 1849 var: pannornas an-
tal 51,146. ;
Således ha på 23 år ej mindre än 121.440
brännerier upphört, hvilket vill säga detsam-
ma som att lika många jordbrukare frivilligt,
af ekonomiska eller moraliska anledningar,
afstått från begagnandet af sina andelar i brän-
vinsmonopolet, som dock skall vara en nöd-
vändighet för jordbrukets bestånd.
Denna - minskning har inträffat bland -de
mindre brännerierna, som infiehafvag af all-
mogen, och minskningen visar således att ailt
hvad man föregifvit om behofvet för jordbru-
karne att med andras. uteslutande idka sin lilla
husbehofsbränning saknar grund.
Oaktadt förenämnde minskning bland brän-
nerierna, är deras antal hos oss utomordent-
ligt stort. I Preussen funnos 15,333 bränne-
rier år 1841, och sedan dess har antalet af-
tagit; i Norge var deras antal 641 är 1845
och i Belgien hade de sistlidet år nedgått
till 558. Är det då rimligt, att Sverge har
50,000?
Men då vi här sysselsätta oss med utför-
barheten af bränvinsbrännings-rättighetens skil-
jande från jorden, måste vi egentligen lägga å
vigt på två omständigheter: den ena, att ill
samma mån som landtmannen vid en merals
utbredd civilisation och en friare handel er-6
håller flera tillfällen att afsätta sina produk-
ter, kan han lättare undvara sådana konstlade io
medel för deras realiserande, som den nu s.k. 3
husbehofsbränningen; och den andra; att dåjf
jorden beröfvas den uteslutande rättigheten till
denna handterings utöfvande och den deref-
ter kommer att förvandlas till en af jordbru-
ket oberoende fabriksrörelse, kan den erlägga 4
en mångdubbelt högre skatt än för närvaran-l
de, samt medel derigenom beredas; att: genomi8
skattelindring eller på annat lämpligt sätt skaffa!
jorden någon ersättning :för det. forlorade brän-
vinsmonopolet: d å
Vi ha förut yttrat, att priserna å de större ln
europeiska marknadsplatserna utöfva ett allt-ir
mera märkbart inflytande på värdet af vårajö
landtmannaprodukter, och som förbrukningenijt
af dem stiger ej blott i följd af entilltagandejn
folkmängd, utan äfven ännu mera genom den I
friare handelsomsättningen och en stigande
civilisation, som bland annat gå derpå ut, att
folkmassorna må, såsom man uttrycker sig,
väta sig mättas, blir följden deraf att landt-
mannavarorna erhålla jemnare och högre pri-
ser, än då hvart land var ioskränkt mera till
sin egen konsumtion, och den talrikare delen
af befolkningen dessutom var nödsakad att
åtnöja sig med det aldra oumbärligaste för
lifvets uppehälle.
I alla de länder, der mensklighetens föräd-
ling ej hämmas af tyranniska lagar, erhåller
det menskliga arbetet såsom sådant ett-sti-
N
e
g
I
e
Vv
f
e
Vv
ande värde, och följden är att arbetarne blifva!g
i tillfälle att fullständigare förse sig med lef-n
mnadermadel. hvarpå jordbruket åter vinner en!p