vore utlyst, anmodat fru Barsuglia att dagen derpå, som var en söndag, ätfölja henne till Storkyrkan för att efter aftonsängens slut närvara vid vigseln. Sedan N. och D. klädt sig hos fru B. hade de båda på eftermiddagen begifvit sig frän norr till den väåning ä Köpmangatan, som brudgummen rangerat i ordning. Vid ditkomsten hade denne legat och sofvit; men sent omsider, efter något kort enskildt samtal-med bruden, håde han klädt sig och, förande bruden under armen, begifvit sig uti fru B:s sällskap till kyrkan. På vägen dit hade fru B. frågat bruden hvarest öfrige bröllopsgäster sig befunno, men derpå fått det svarat: Tyst frun! de äro redan förut i kyrkan. De hade dock så sent anländt till kyrkan att kyrkvaktarn hällit på att stänga dörrarne, hvarföre de återvändt hem. Der hade notarien N. o. D. börjat orda om att hans fästmö lofvat att före vigseln hennes i Uddevalla boende moder, skulle konima upp till Stockholm så att fästmöns arf utgörande 6000 rdr bko kunde fö lyftas. Tilltalade N. o. D. hade då blifvit sjuk och qvarstannat öfver natten hos sin fästman. Hon-hade då varit hafvande med ett barn som nägra mänader derefter framföddes. Dagen derpä eller på mändagen hade N. o. D. infunnit sig hos fru B. och i glädtig ton yttrat: Nu är det gjordt; vi hafva i dag efter morgonbönen lätit viga Oss,. Sedan dess hade fru B. efter erhållen kunskap om hennes utsväfvande lefnad icke vidare samtalat med henne. Trädgårdsmästaren Gimbergs hustru. Under vintern är 1841 hade N. och D. lyckats att genoms.lögnaktiga uppgifter få inflytta uti vittnets bostad: och derunder lurat G. på flera hundrade rdr, allt under förevisande af dokumenter, hvilka talade om arf som som tillfallit henne. En dag hade hon kommit hem och medfört -ett med svart sigill försedt bref samt yttrat: Gud ske lof, nu Kan jag göra hvar menniska rätt, ty min moder är nu död... På vären 1842 hade N. och D., som vid förra förhöret uppgifvit att hon icke framfödt mer än det med hennes man sammanaflade barn; åter framfödt ett barn, oaktadt hon dervid burit sig lika fintligt ät som i öfriga affärer. En natt håde hon beklagat sig öfver tandvärk och begärt att en af hustru G:s tjensteflickor mätte tillåtas ätfölja henne till en tanddoktor för tandens uttagande. Oaktadt hustru G. föreställt henne det mera passande att skicka efter en fältskär, hade N. och D. dock lyckats förmå G. att tillåta sin piga ätfölja henne: NY, och D. hade derefter i sällskap med pigan begifvit sig till ett hus vid Badstugugatan å norr, dit hon ngätt och anmodat flickan gå hem. Kl. 7 på morsonen hade N. och D. äterkommit hem igen och, klagande öfver hufvudvärk, lagt sig till sängs. Hustru G. hade icke misstänkt nägot, men nägon id derefter hade en af hennes pigor ä gatan träffat en hustru Ahlssön som haft på sig en pigan fränstulen shawl. Tillfrågad hvarifrån hon erhällit densamma, hade ÅA. svarat: jag har fätt den af fru N. o. D. då hon om natten hos mig födde barnet,. Hvart barnet tagit vägen är ännu ej bekant, men deremot applyste fru G. att N.:o. D. är 1843 blifvit af henne inför poliskammaren tilltalad för stöld af. 3:ne par lakan, af hvilka N. o. D. ät sig förfärdigat linnen. Polismästaren Bergman hade dock nedlagt ätalet. Nu önskade hustru G. icke nägot högre än att N. o. D. mätte få lön för sina gerningar. Skolläraren Björkroth hördes derefter och berättade, att han genom Grejmer lärt känna fru N. 0. D., och vore fullt öfvertygad att denne liksom alla andra blifvit lurad af N. o. D. Atminstone hade hon, enligt hvad vittnet egde sig bekant. lyckats ätkomma 1300 rdr, allt under löfte till Grejmer, att, en gäng gift med N. o. D., blifva egare af 191,000 rdr banko. Med Grejmer hade hon äfven är 1848 sammanaflat ett barn, som blifvit framfödt hos den beryktade barnmorskan Löwenmark, och hade, såsom N. o. D. uppgifvit, barnet hos L. aflidit. På tillfrågan om B. bört omtalas, att N: o. D.; under sitt hafvande tillständ intagit verkande medel för fostrets fördritvande, svarade han sig väl hört sädant omtalas, men ej sjelf sett det. Att Grejmer blifvit narrad intygades äfven af vid förhöret närvaramde handlanden Kabhlin, som uppgaf att G. för närv. vistades i Enköping, anställd som bokhällare vid ett bränneri. : Diversehandlaren C. J. Norström hade icke haft mer att skaffa med N. o. D. än att hon anmodatl: konom att afskrifva nägra handlingar; men han hade, l. såsom han yttrade sig, ej velat skrifva något falskt. . Angifvaren i detta mäl Blomstrand var äfven i dagicke närvarande utan skulle han af förekommen anledning kallas att om måndag, vid äfventyr af hemt-: ning infinna sig då äfven. fru N. o. D. i händelsel: loktorn icke anser sådant för hennes helsa och lifj!l skadligt kommer att från häktet upphemtas. N. o. D. är bevakad af 2:ne häktade qvinspersoner, emedan hon yttrat sig-sinnad afhända sig lifvet. — I Carlskrona Veckoblad, för den 25 dennes läses följande upprörande. -berättelse: ,Nyligen omnämndes 1 Åenna tidning, att en stjufmoder stod inför polisens skrank, tilltalad för misshandling och vanvärd af sina stjufbarn, särdeles en sjuk gosse om 2!, ärs älder, Det. omtalades äfven att de vittnen, som i poliskammaren uppgäfvo nägot, iq som egentligen skulle kunna anses graverande för den onaturliga stjufmodern, dock icke framställde saken så, som de kringlöpande berättelserna omtalade den, hvilket icke heller var wnderligt, då vittnena hördes utan: föregående ed. Denna sak är till sin natur af beskaffenhet, att.icke böra mnedtystas och, dä man dessutom öppet tagit den tilltalades försvar och förklarat hela saken vara en uppspunnen lögn af ilskan, hatet och afundsjukan, hafva vi törsöktatt få förhållandet utredt. Vi hafva derföre talat ed de personer, som särskildt med intresse omfat .; de beklagånsvärda barnen, och dessa personer, ofinnande sig på en så upphöjd ståndpunkt inor samhället och ätnjutande-en så allmän högakto ag, att deras yttranden mäste ega vitsord, hafva förklarat, atticke allenast det förr omnämnda min?4barnet, utan äfven dess tvenne äldre syskon 35,ro genom vanvård och svält så usla, alt ohyrar kröp i sömmarne på det af smuts: svarta linne; som af drogs dem, då de togos ifrån stjufmodren. Äfvemled.s hafva vi talat med den läkare, som nu vårdar barnen, och han har förklarat, att då håret koriklpptes på de tvenne äldre. barnen, föreföll deb honom som hade deras hufvuden varit betäckta ef en enda sårkaka, men vid skrapandet derpå lossnade Stycken af den förmenta sårkakan och befunnos vara — ohyra; han har ock tillkännagifvit det vara sin bestämda öfvertygelse, att tårnas afruttnande på det minsta barnet är en följd af kallbrand, uppkommen genom svält och vanskötsel. För egen del kunna vi tillägga, att vi sjelfve sett barnen bäde i deras stjufmoders hem och der de nu befinna sig, och dervid anmärkt, hvad de tvenne äldre beträffa, att de, som i sitt eget hem syntes sjukliga, bleka och afmagrade, samt bäfvande af fruktan, nu deremot: börja visa sig friska, rödkindade och glada, och hvad den lilla gossen beträffar, som hemma säg ut, som om döden redan hade setat på hans läppar, och dessutom ständigt pep och ropade på mat, nu deremot med glädje räckte sina små utmagrade armar mot sin nya fostermor och öfverhopade. henge med barnsliga smekningar, samt med strälande ögon och leende min lekte med en ät honom räckt klocka, utan att under en hel timma en enda gäng klaga eller begära mat; tvärtom vägrade han att förtära hvad man bjöd honom. — ——-— BLANDADE ÄMNEN, ; j Jj IS LA ok bla pr ,Skånska Telegrafens) : Red. har från en vän fått sig tillsöndt följande poem af Rune