Alm, häktade och tilltalade att hafva i nästlidne Ja-
nuari mänad föröfvat inbrottsstöld uti huset N:o 67
vid Regeringsgatan. Enär, på sätt förut blifvit nämndt,
man haft anledning förmoda, att häktade Lindgren
icke uppgifvit sitt rätta namn, utan vore tillförene
för stöld straftad, bade rätten, för att vinna upplys-
fing härutinnan, låtit från norra korrektionsinrättnin-
gen inkalla arbetsföreständerskan Charlotta Chave,
vaktfrun Christina Nordström och. korrektionshjonet
Anna Christina Österberg, hvilka alla uti Lindgren
igenkände en å inrättningen tillförene intagen, för
andra resan stöld straffad qvinna vid namn Lovisa
Catharina Lindström. Tvenne andra händelsevis vid
förhöret närvarande personer tillkäntagåfvo, att de
mycket väl kände den tilltalade: att hennes rätta
namn vore Lovisa Lindström: och att hon, innan hon
bäktades, haft sin bostad hos sin moder uti huset N:o
5 vid Badstugatsbacke ä Norrmalm, uti hvilket hus
den ena varit och ännu är boende. Lindströms fäst-
man, hvilken hon föregifvit vara bortrest öfver vin-
tern och frän hvilken bon sagt sig hafva uti bref
från Helsingör emottagit penningar, lärer, efter hvad
en af ofvannämnde personer upplyste, icke hafva lem-
nat staden, utan skall ännu finnas qvar härstädes.
Sedan alla dessa upplysningar om Lindgrens före-
gående lefnad vunnits, gjordes L. uppmärksam derpäå,
att hon vid alla de föregäende förhören försökt leda
rätten bakom ljuset i afseende på hennes person, och
tillfrågades om hon icke sjelf insäge, att det vore för
henne bäst att sanningsenligt uppgifva hvilken hon
i sjelfva verket vore och för hvilka brott hon under-
gätt bestraffning; men L. fortfor till en början att,
detta oaktadt, härdnackadt vidhälla sin förra uppgift,
att hon icke haft annat namn, än Carolina Lindgren,
och att hon aldrig tillförene varit för brott tilltalad
eller straffad. Sedan rätten derpå beslutat att till
en annan dag läta uppkalla L:s moder och föregifna
fästman, förklarade L. sig vilja, om den vid förhöret
närvarande allmänheten finge afträda, sanningsenligt
uppgitva hvem hon vore och berättade dä, att hon
vore född i Sölfvitsborg är 1828 och kommit Kit till
staden redan vid 10 ärs ålder, hvarefter hon under-
gätt bestraffning för första och andra resan stöld samt
sedermera ären 1846—1848 varit ä norra korrektions-
inrättningea intagen. Sedan hon derifrän blifvit fri-
gifven, har hon vistats hemma hon sin mor, hade
aldrig under nämnde tid varit för brott tilltalad och
förnekade att hafva föröfvat eller ens afvetat ifråga-
varande stöld, förrän hon blef häktad och till förhör
i poliskammaren :inställd ; och vidhöll L. sin uppgift,
att hon ä Ladugärdslandstorget af renbällningskarlen
Sundqvist emottagit silfret, för att i banken belänas.
— Vid samma afdelning dömdes förra korrektions-
hjonet Maria Fredrika Lind, som varit tilltalad att
hafva frän korrektionisten Kimlund, hvilken, liten till
växten och puckelryggig, allmänneligen lärer kallas
Cupido,, olofligen tillgripit varor till värde af tvä
rår 5 sk. 4 rst. banko, att för förskingring af anför-
trodt gods till ofvannämnde värde, böta hälften deraf
eller undergå deremot svarande 4 dagars fängelse vid
vatten och bröd.
— I går natt lyckades det att förekomma en djert
inbrottsstöld äfvensom på bar gerning gripa tjuf-
varne, som vorö förut för stöld straffade ynglingarne
C. A. Wahlström och Hedenström. Vaktmästaren
vid Maria fattighus Holmberg hade omkring kl. 12
i går natt ämnat sig in till sin bostad, men hört bul-
tande och sett ljus brinna uti en af salubodarne, be-
lägna i kyrkmuren. Kort derpå anträfftade H. polis-
kommissarien Hammarberg och tvenne i hans sällskap
varande herrar, och för hvilka han upptäckte sin
misstanke att inbrott höll på att föröfvas i boden.
Konstaplarne Holmen och Björklund jemte 2:ne extra
konstaplar hade dä blifvit af kommissarien anbefallde
att ätfölja honom till den anvisade boden, dä buller
förmärktes derinne. Då genom Holmbergs föranstal-
tande lyktor blifvit hemtade, och tjufvarne hörde sig
vara upptäckta, släckte de ljuset; dörren till -enkan
Söderbergs bod öppnades, dä Hedenström genast an-
träffades. Wablström fann man gömd uti en tunna,
som stod i en inre bod. Stenmuren, som utgör skil-
naden mellan dessa bodar och: viktualiehandlaren
Fallstedts salubod, hade tjufvarne medelst begagnande
af en större s. k. kofot af jern söktgenombryta, men
icke lyckats få bort mera än en sten. För trenne är
sedan hade stöld blifvit töröfvad i hr Fahlstedts bod,
då tjufvårne gått samma väg som nu. Wahlström,
som för 14 dagar sedan på sin broders förbön kom
på fri fot, var nu inställd, men Hedenström rappor-
terades vära sjuk i häktet. W., oaktadtgripen ä bar
gerning, uppdukade en läng historia för att ädaga-
lägga sin oskuld. Han hade varit ute i nägot ärende
i sällskap med Hedenström, och då de icke kommit
in der de bodde, hade de omkring kl. 11 klättrat öf-
ver muren, för att å kyrkogärden söka nattlogis. De
hade äfven varit så lyckliga att, väl inkomna på
kyrkogärden, finna enkan Söderbergs bod öppen. De
hade dit ingätt och lagt sig att sofva; Wahlström i
en tunna, i hvilken han, såsom han yttrade sig, sot-
vit ganska godt intill dess poliskonstaplarne störde
hans sömn, W, var mycket angelägen att äterfå en
honom vid häktandet fråntagen srusdosa, men hr po-
lismästaren nekade bifall till en slik begäran, under
förklarande: Vi skola nog dra försorg om att du på
bästa vis blir uppsnusad,. — Målet uppsköts. till om
tisdag. ;
Ransakningen med fru Natt och Dag.
I dag fortsattes, i närvaro af hr öfverstäthällaren
grefve Hamilton, ransakningen angäende fru N. o,
D:s bedrägerier. Då mälet påropades, anmälde kom-
missarien Thomasson, att då han i dag-päå f. m. in-
ställt sig ä stadshushäktets sjukrum, hvarest. N. 0. D.
är förvarad, hade hon skrikit och stormat förfärligt,
under förklaring att hon vore rysligt illa sjukp.
Sedan sistl. onsdag hade hon icke förtärt annat än
vatten, och vid de tillfällen dä stadsläkaren hr d:r
Blachet infunnit sig hos henne hade hon utfarit i
oqvädinsord.
De till. i dag, för upplysningars meddelande, in-
kallade personer blefvo pu hörde och berättade:
Gipsgjutaren Notini: Enkan N. o.:D. hade sistl.
sommar inkommit i vittnets bostad och begärt få flytta
till honom. Då hon redan före sitt giftermäl bott
hos Notini, hade han gifvit henne tillätelse att dit
flytta. Hr N. hade dock under tiden, såsom kan
yttrade sig, funnit att bon talade mycken osanning:
hon hade visat papper på ett betydligt arf, och un-
der löfte att framdeles betala dubbelt igen hade hon
begärt få låna penningar. j
Som Notini icke kunde läsa svenska språket, hade
N. o. D. uppläst dokumenterna,; som bestyrkta hen:
nes arfsanspräk. MNotini hade förklarat, att han skulle
betänka sig på svar ä den framställda begäran; mer
dels deraf, att en mängd personer dagligen sökte
henne för att utkräfva liqvid för fordringar af N. o.
D., och dels deraf, att gipsgjutaren Barsuglia på a!
N. gjord förfrågan förklarat. henve vara en bedra-
gerska, hade Notini, sedan N.o. D. i 6 veckors tid,
utan att hafva betalt en skilling, bott och spisat hos
honom, kört henne på porten. Hr Notini berättade
äfven, på derom af hr polismästaren framställd fråga,
att N. o. D. äfven mängfaldiga gänger infunnit sig
Ihos pastorn vid härvarande katolska församling Ber-
Inard, och under föregifvande att vara sinnad öfvera;
till katolska trosbekännelsen sökt genom förevisande
jaf de falska arfsdokumenterna tillnarra sig penningar;
men sedan Notini upplyst. pastor B. om hennes van-
del, hade visiterna blifvit inställda.
Gipsgjutaren Barsuglias hustru: Hustru Natt och
!Dag-hade logerat hos vittnet innan hon blef gift. Ål
1835 hade hon, under namn af mamsell Pettersson,
sysselsatt sig med hattsömnad och på rekommendeatior
af fru Flory flyttat till. vittnet; mot öfverenskoramelse
att ärligen ett för allt erlägga 200 rår rgås, —Under
itiden hade hon gjort bekantskap med vice notarien
Natt och Dag, och helt tvärt hade det en gäng blif
svit I Storkyrkan lyst för dem. Notarien hade. dock
läterkallat lysningen. Nägra månad r derefter hade
RA ER