Alm, häktade och tilltalade att hafva i nästlidne Januari mänad föröfvat inbrottsstöld uti huset N:o 67 vid Regeringsgatan. Enär, på sätt förut blifvit nämndt, man haft anledning förmoda, att häktade Lindgren icke uppgifvit sitt rätta namn, utan vore tillförene för stöld straftad, bade rätten, för att vinna upplysfing härutinnan, låtit från norra korrektionsinrättningen inkalla arbetsföreständerskan Charlotta Chave, vaktfrun Christina Nordström och. korrektionshjonet Anna Christina Österberg, hvilka alla uti Lindgren igenkände en å inrättningen tillförene intagen, för andra resan stöld straffad qvinna vid namn Lovisa Catharina Lindström. Tvenne andra händelsevis vid förhöret närvarande personer tillkäntagåfvo, att de mycket väl kände den tilltalade: att hennes rätta namn vore Lovisa Lindström: och att hon, innan hon bäktades, haft sin bostad hos sin moder uti huset N:o 5 vid Badstugatsbacke ä Norrmalm, uti hvilket hus den ena varit och ännu är boende. Lindströms fästman, hvilken hon föregifvit vara bortrest öfver vintern och frän hvilken bon sagt sig hafva uti bref från Helsingör emottagit penningar, lärer, efter hvad en af ofvannämnde personer upplyste, icke hafva lemnat staden, utan skall ännu finnas qvar härstädes. Sedan alla dessa upplysningar om Lindgrens föregående lefnad vunnits, gjordes L. uppmärksam derpäå, att hon vid alla de föregäende förhören försökt leda rätten bakom ljuset i afseende på hennes person, och tillfrågades om hon icke sjelf insäge, att det vore för henne bäst att sanningsenligt uppgifva hvilken hon i sjelfva verket vore och för hvilka brott hon undergätt bestraffning; men L. fortfor till en början att, detta oaktadt, härdnackadt vidhälla sin förra uppgift, att hon icke haft annat namn, än Carolina Lindgren, och att hon aldrig tillförene varit för brott tilltalad eller straffad. Sedan rätten derpå beslutat att till en annan dag läta uppkalla L:s moder och föregifna fästman, förklarade L. sig vilja, om den vid förhöret närvarande allmänheten finge afträda, sanningsenligt uppgitva hvem hon vore och berättade dä, att hon vore född i Sölfvitsborg är 1828 och kommit Kit till staden redan vid 10 ärs ålder, hvarefter hon undergätt bestraffning för första och andra resan stöld samt sedermera ären 1846—1848 varit ä norra korrektionsinrättningea intagen. Sedan hon derifrän blifvit frigifven, har hon vistats hemma hon sin mor, hade aldrig under nämnde tid varit för brott tilltalad och förnekade att hafva föröfvat eller ens afvetat ifrågavarande stöld, förrän hon blef häktad och till förhör i poliskammaren :inställd ; och vidhöll L. sin uppgift, att hon ä Ladugärdslandstorget af renbällningskarlen Sundqvist emottagit silfret, för att i banken belänas. — Vid samma afdelning dömdes förra korrektionshjonet Maria Fredrika Lind, som varit tilltalad att hafva frän korrektionisten Kimlund, hvilken, liten till växten och puckelryggig, allmänneligen lärer kallas Cupido,, olofligen tillgripit varor till värde af tvä rår 5 sk. 4 rst. banko, att för förskingring af anförtrodt gods till ofvannämnde värde, böta hälften deraf eller undergå deremot svarande 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. — I går natt lyckades det att förekomma en djert inbrottsstöld äfvensom på bar gerning gripa tjufvarne, som vorö förut för stöld straffade ynglingarne C. A. Wahlström och Hedenström. Vaktmästaren vid Maria fattighus Holmberg hade omkring kl. 12 i går natt ämnat sig in till sin bostad, men hört bultande och sett ljus brinna uti en af salubodarne, belägna i kyrkmuren. Kort derpå anträfftade H. poliskommissarien Hammarberg och tvenne i hans sällskap varande herrar, och för hvilka han upptäckte sin misstanke att inbrott höll på att föröfvas i boden. Konstaplarne Holmen och Björklund jemte 2:ne extra konstaplar hade dä blifvit af kommissarien anbefallde att ätfölja honom till den anvisade boden, dä buller förmärktes derinne. Då genom Holmbergs föranstaltande lyktor blifvit hemtade, och tjufvarne hörde sig vara upptäckta, släckte de ljuset; dörren till -enkan Söderbergs bod öppnades, dä Hedenström genast anträffades. Wablström fann man gömd uti en tunna, som stod i en inre bod. Stenmuren, som utgör skilnaden mellan dessa bodar och: viktualiehandlaren Fallstedts salubod, hade tjufvarne medelst begagnande af en större s. k. kofot af jern söktgenombryta, men icke lyckats få bort mera än en sten. För trenne är sedan hade stöld blifvit töröfvad i hr Fahlstedts bod, då tjufvårne gått samma väg som nu. Wahlström, som för 14 dagar sedan på sin broders förbön kom på fri fot, var nu inställd, men Hedenström rapporterades vära sjuk i häktet. W., oaktadtgripen ä bar gerning, uppdukade en läng historia för att ädagalägga sin oskuld. Han hade varit ute i nägot ärende i sällskap med Hedenström, och då de icke kommit in der de bodde, hade de omkring kl. 11 klättrat öfver muren, för att å kyrkogärden söka nattlogis. De hade äfven varit så lyckliga att, väl inkomna på kyrkogärden, finna enkan Söderbergs bod öppen. De hade dit ingätt och lagt sig att sofva; Wahlström i en tunna, i hvilken han, såsom han yttrade sig, sotvit ganska godt intill dess poliskonstaplarne störde hans sömn, W, var mycket angelägen att äterfå en honom vid häktandet fråntagen srusdosa, men hr polismästaren nekade bifall till en slik begäran, under förklarande: Vi skola nog dra försorg om att du på bästa vis blir uppsnusad,. — Målet uppsköts. till om tisdag. ; Ransakningen med fru Natt och Dag. I dag fortsattes, i närvaro af hr öfverstäthällaren grefve Hamilton, ransakningen angäende fru N. o, D:s bedrägerier. Då mälet påropades, anmälde kommissarien Thomasson, att då han i dag-päå f. m. inställt sig ä stadshushäktets sjukrum, hvarest. N. 0. D. är förvarad, hade hon skrikit och stormat förfärligt, under förklaring att hon vore rysligt illa sjukp. Sedan sistl. onsdag hade hon icke förtärt annat än vatten, och vid de tillfällen dä stadsläkaren hr d:r Blachet infunnit sig hos henne hade hon utfarit i oqvädinsord. De till. i dag, för upplysningars meddelande, inkallade personer blefvo pu hörde och berättade: Gipsgjutaren Notini: Enkan N. o.:D. hade sistl. sommar inkommit i vittnets bostad och begärt få flytta till honom. Då hon redan före sitt giftermäl bott hos Notini, hade han gifvit henne tillätelse att dit flytta. Hr N. hade dock under tiden, såsom kan yttrade sig, funnit att bon talade mycken osanning: hon hade visat papper på ett betydligt arf, och under löfte att framdeles betala dubbelt igen hade hon begärt få låna penningar. j Som Notini icke kunde läsa svenska språket, hade N. o. D. uppläst dokumenterna,; som bestyrkta hen: nes arfsanspräk. MNotini hade förklarat, att han skulle betänka sig på svar ä den framställda begäran; mer dels deraf, att en mängd personer dagligen sökte henne för att utkräfva liqvid för fordringar af N. o. D., och dels deraf, att gipsgjutaren Barsuglia på a! N. gjord förfrågan förklarat. henve vara en bedragerska, hade Notini, sedan N.o. D. i 6 veckors tid, utan att hafva betalt en skilling, bott och spisat hos honom, kört henne på porten. Hr Notini berättade äfven, på derom af hr polismästaren framställd fråga, att N. o. D. äfven mängfaldiga gänger infunnit sig Ihos pastorn vid härvarande katolska församling BerInard, och under föregifvande att vara sinnad öfvera; till katolska trosbekännelsen sökt genom förevisande jaf de falska arfsdokumenterna tillnarra sig penningar; men sedan Notini upplyst. pastor B. om hennes vandel, hade visiterna blifvit inställda. Gipsgjutaren Barsuglias hustru: Hustru Natt och !Dag-hade logerat hos vittnet innan hon blef gift. Ål 1835 hade hon, under namn af mamsell Pettersson, sysselsatt sig med hattsömnad och på rekommendeatior af fru Flory flyttat till. vittnet; mot öfverenskoramelse att ärligen ett för allt erlägga 200 rår rgås, —Under itiden hade hon gjort bekantskap med vice notarien Natt och Dag, och helt tvärt hade det en gäng blif svit I Storkyrkan lyst för dem. Notarien hade. dock läterkallat lysningen. Nägra månad r derefter hade RA ER