föreläsningar och offentliga könstsamlingar,
som vore tillgängliga för en större allmänhet,
har en insändare framställt några dylika önsk-
ningar i afseende på de musikaliska nöjenas
öppnande för den stora del af allmänheten,
som ej har råd att besöka de egentliga kon-
certerna. Vi dela fullkomligt insändarens öf-
vertygelse om musikens förträfflighet -såsoml
bildningsmedel, och vi tro äfven att det me-
del han föreslagit, nemligen att till ett lin-
drigt pris sälja biljetter till repetitionerna, är
ganska praktikabelt, såvida dessa repetitioner
hållas .på sådana aftontimmar, då den publik,
för hvilken de beräknades, ej vore upptagen
af arbete, som den eljest måste försumma.
Den musikaliska undervisningens upptagandel
såsom ett stående läroämne i folk- och ele-
mentarskolor kan ej annat än medföra de bä-
sta följder, och vi hysa den lifligaste hög-
aktning för de män, hvilkas vackra bemö-l
danden gå derpå ut-att göra sångens och ton-
konstens gåfva till en allt större allmänhets
egendom.
Efter att hafva ordat om det bildande inflytan- .
det af offentliga samlingar fortfar insändaren:
Det var likväl icke dessa arter af skön konst —l
mäleri och skulptur — hvarom insändaren för när-
varande ville tala. Det finnes en konst, hvars infly-
tande såsom bildningsmedel mähända är ännu mera
vidsträckt än dessas, och hvärs förmäga att föräd-
lande inverka pä menniskosinnet är lika stark. Det
är tonernas sköna konst. Hvem kan bestrida den
välgörande inverkan, som t. ex. bildandet af säng-
föreningar utöfvat på de arbetande klasserna? Huru
ofta har ej ynglingen blifvit ryckt från oädla tids
fördrif och förderfliga nöjen, derigenom att han egt
tillfälle att tillsammans med kamrater och jemnäriga
använda sina lediga stunder på uppötvandet af de
musikaliska anlag, naturen hos honom nedlagt?
Hvarje vän af upplysning och sedlighet är skyldig
lNflig erkänsla ät de män, som med lika mycken
oegennytta som nit arbetat på bildandet af sädana
föreningar.
Det finnes numera ingen, som förnekar, att icke
äfven musiken är ett bildningsmedel, och. när man
insett detta, önskar man ock, att äfven detta bild-
ningsmedel mätte göras så allmänt verkande som
möjligt. Genom de omnämnda sängföreningarne har
mycket blifvit gjordt i denna riktning, men ännu
mera kan och bör göras. De störste -mästares, en
Beethovens, en Mozarts, en Haydns, en Mendelssohn-
Bartholdys, skönaste skapelser äro ännu för det mesta
helt och hället obekanta för den större delen af all-
mänhbeten. Möjligen har man på teatern hört en
elle annan af Mozarts operor, men detta är också
alt. Konsertsalarne, der den gediegnaste musiken
unåer- sednaste tider trifvits bäst, äro stängda för
alla dem, som ej hafva räd att betala nägra timmars
musikalisk njutning med en riksdaler banko — och
de som ej hafva räd dertill, äro ganska tälrika:
Högst sällan har Stockholms publik bjudits på en
njutningsrikare afton i musikaliskt hänseende än den,
då kongl. hofkapellet hade sin sednaste konsert; ochl.
säkert medförde till sitt hem alla de, som voro lyck-
liga nog att kunna bevista denna konsert, minnet af
en af deras angenämaste och skönaste stunder. Med
uppriktig glädje har man förnummit, att kongl. kof-
kapellet lofvat att snart gifva denna konsert än en
gäng och den tacksamhet, allmänheten redan genom
detta löfte blir kongl. hofkapellet skyldig, skulle ökas
oändligt mycket, om man kunde hoppas, att kongl.
hofkapellet ville genom en nedsatt enireafgift under-
fätta möjligheten för de mindre bemedlade att blifva
delaktiga af en så oskattbar njutning. — Måhända
är den åsigten temligen allmän, att hufvudsakligen
Blott de s. k. högre klasserna äro mäktiga af rent!
esthetiska njutningar, och att deremot den fattigare
delen af folket saknar all känsla för det, som ligger
utom det lägre empiriska lifvets område, eller att en
sådan känsla, om den verkligen förefinnes, genom
dessa klassers samhällsställning och uppfostran för-
blifvit outvecklad eller kanske förqväfts. Huru orig-
tig är icke en sädan föreställning! Vi hafva alltför
mänga bevis på det djupa sinne för det sköna i all-
mänhet och särskildt det musikaliska sinne, som fin-
nes hos vär nation, för att ens ett ögonblick vilja bi-
träda en sådan tanke. Deremot saknas tyvärr allt
för ofta tillfälle att utbilda konstsinnet för dem, som
ega ett sådant, och det är just till beredande af sä-
dana tillfällen vi hemställa, om 6j inträdesbiljetterna
till våra musikaliska fester kunde hällas till ett bil-
ligare pris, aldrahelst ingen ekonomisk förlust deri-
genom skulle uppkomma, då ett mängdubbelt antal
biljetter i sädant fall utan tvifvel skulle säljas. 1 ut-
Jandet, åtminstone i England, hällas ofta konserter
uti stora lokaler, inför ett oerhördt auditorrum och
mot den billigaste inträdesafgift. Och likväl är det
:kändt att det musikaliska sinnet icke är på längt när
så allmänt hos engelsmännen som hos svenskarne.
Det är derföre insändarens välgrundade öfvertygelse,
att sådana konserter skulle bära sig äfven hos oss,
ej blott utan förlust, utan med lika säker vinst för
tillställarne sjelfva i ekonomiskt hänseende som för
allmänheten i estetiskt. Ville blott kongl. hofkapel-
let göra början härmed samt arrangera sin stundande
konsert nti en större lokal och till ett nedsatt inträ-
despris, så skulle troligen ideen vinna efterföljd.
Skylle likväl dessa önskningar lemnas utan allt af-
seende, sä föreslå vi ännu en utväg, hvarigenom sam-
ma ändamål kunde vinnas och utan all svärighet.
Denna utväg är, att allmänheten lemnas tillträde till
de generairepetitioner, som pläga föregå konserterna,
på så sött att biljetter säldes till dem likasom till
sjelfva konserten, ehuru till ett billigt nedsatt pris.
Insändaren bar flera år å rad öfvervarit generalrepe-
titionen af Haydns oratorium Skapelsen, hvilket bru-
kar gifvas Långfredagen, och kan bevittna, att sar
2ongen vid dessa tillfällen varit lika väl fylld som
mågonsin under sjelfva konserten ech åhörarne samt-
Egen lika intresserade och belåtna med sin afton.
Fjll dessa repetitioner säldes biljetter å 16 sk. bko,
d. v. s. blott en tredjedel eller fjerdedel af priset
för konsertbiljetterna, och ehuru dessa repetitioner,
efter insändarens förmenande, alldeles icke blifvit be-
kantgjorda genom annonser i tidningarne, var tillop-
pet af ähörare sä starkt, att man mäste i god tid
skaffa sig biljett för alt ej gä miste derom, Om
kongl. hofkapellet täcktes vidtaga samma arranger
ment vid sin otäligt afbidade konsert, behöfver det
;således ej frukta att sakna ähbörare, snarare kan det
komma i förlägenhet att finna . lämplig lokal. Ej
heller blir allmänheten obeläten, att blott få böra en
eneralrepetition, då ingen, som gär på en konsert
ir musikens skull — och de, somej göra det, kunna
gerna vara derifrån — lärer missiycka om t. ex.
berrar exekutörer vid tillföllet ieke skulle vara klädda
i svarta frackar, eller salongen ieke skulle vara sä
biljant eklärerad som vanligt. 7;
Dä, tilfölje af de äsigter-om de sköna konsterna
säsom allmänt bildningsmedel, hvilka red. af Afton-
bladet visat sig hylla, insändaren är Ööfvertygad, att.
red. äfven hvad musiken särskildt beträffar erkänner
denna bildande förmäga, och följaktligen instämmer
med honom uti de önskningar för detta bildningsme-
dels största möjliga tillgänglighet, som han här ut-
talat, boppas insändaren, att redaktionen genom in-
förandet i tidningen, antingen af en egen artikel el-
ler ock af insändarens, benäget söker medverka. till
dess önskningars realiserande. Redaktionen skulle
derigenom göra sig i hög grad förbunden hela den
4alrika klass af Stockholms allmänhet, som är fattig
på mynt men rik på känsla för det sköna, och sär
skildt ins. såsom för tillfället varande dess
: Representant.
MEESE