föreläsningar och offentliga könstsamlingar, som vore tillgängliga för en större allmänhet, har en insändare framställt några dylika önskningar i afseende på de musikaliska nöjenas öppnande för den stora del af allmänheten, som ej har råd att besöka de egentliga koncerterna. Vi dela fullkomligt insändarens öfvertygelse om musikens förträfflighet -såsoml bildningsmedel, och vi tro äfven att det medel han föreslagit, nemligen att till ett lindrigt pris sälja biljetter till repetitionerna, är ganska praktikabelt, såvida dessa repetitioner hållas .på sådana aftontimmar, då den publik, för hvilken de beräknades, ej vore upptagen af arbete, som den eljest måste försumma. Den musikaliska undervisningens upptagandel såsom ett stående läroämne i folkoch elementarskolor kan ej annat än medföra de bästa följder, och vi hysa den lifligaste högaktning för de män, hvilkas vackra bemö-l danden gå derpå ut-att göra sångens och tonkonstens gåfva till en allt större allmänhets egendom. Efter att hafva ordat om det bildande inflytan. det af offentliga samlingar fortfar insändaren: Det var likväl icke dessa arter af skön konst —l mäleri och skulptur — hvarom insändaren för närvarande ville tala. Det finnes en konst, hvars inflytande såsom bildningsmedel mähända är ännu mera vidsträckt än dessas, och hvärs förmäga att förädlande inverka pä menniskosinnet är lika stark. Det är tonernas sköna konst. Hvem kan bestrida den välgörande inverkan, som t. ex. bildandet af sängföreningar utöfvat på de arbetande klasserna? Huru ofta har ej ynglingen blifvit ryckt från oädla tids fördrif och förderfliga nöjen, derigenom att han egt tillfälle att tillsammans med kamrater och jemnäriga använda sina lediga stunder på uppötvandet af de musikaliska anlag, naturen hos honom nedlagt? Hvarje vän af upplysning och sedlighet är skyldig lNflig erkänsla ät de män, som med lika mycken oegennytta som nit arbetat på bildandet af sädana föreningar. Det finnes numera ingen, som förnekar, att icke äfven musiken är ett bildningsmedel, och. när man insett detta, önskar man ock, att äfven detta bildningsmedel mätte göras så allmänt verkande som möjligt. Genom de omnämnda sängföreningarne har mycket blifvit gjordt i denna riktning, men ännu mera kan och bör göras. De störste -mästares, en Beethovens, en Mozarts, en Haydns, en MendelssohnBartholdys, skönaste skapelser äro ännu för det mesta helt och hället obekanta för den större delen af allmänhbeten. Möjligen har man på teatern hört en elle annan af Mozarts operor, men detta är också alt. Konsertsalarne, der den gediegnaste musiken unåersednaste tider trifvits bäst, äro stängda för alla dem, som ej hafva räd att betala nägra timmars musikalisk njutning med en riksdaler banko — och de som ej hafva räd dertill, äro ganska tälrika: Högst sällan har Stockholms publik bjudits på en njutningsrikare afton i musikaliskt hänseende än den, då kongl. hofkapellet hade sin sednaste konsert; ochl. säkert medförde till sitt hem alla de, som voro lyckliga nog att kunna bevista denna konsert, minnet af en af deras angenämaste och skönaste stunder. Med uppriktig glädje har man förnummit, att kongl. kofkapellet lofvat att snart gifva denna konsert än en gäng och den tacksamhet, allmänheten redan genom detta löfte blir kongl. hofkapellet skyldig, skulle ökas oändligt mycket, om man kunde hoppas, att kongl. hofkapellet ville genom en nedsatt enireafgift underfätta möjligheten för de mindre bemedlade att blifva delaktiga af en så oskattbar njutning. — Måhända är den åsigten temligen allmän, att hufvudsakligen Blott de s. k. högre klasserna äro mäktiga af rent! esthetiska njutningar, och att deremot den fattigare delen af folket saknar all känsla för det, som ligger utom det lägre empiriska lifvets område, eller att en sådan känsla, om den verkligen förefinnes, genom dessa klassers samhällsställning och uppfostran förblifvit outvecklad eller kanske förqväfts. Huru origtig är icke en sädan föreställning! Vi hafva alltför mänga bevis på det djupa sinne för det sköna i allmänhet och särskildt det musikaliska sinne, som finnes hos vär nation, för att ens ett ögonblick vilja biträda en sådan tanke. Deremot saknas tyvärr allt för ofta tillfälle att utbilda konstsinnet för dem, som ega ett sådant, och det är just till beredande af sädana tillfällen vi hemställa, om 6j inträdesbiljetterna till våra musikaliska fester kunde hällas till ett billigare pris, aldrahelst ingen ekonomisk förlust derigenom skulle uppkomma, då ett mängdubbelt antal biljetter i sädant fall utan tvifvel skulle säljas. 1 utJandet, åtminstone i England, hällas ofta konserter uti stora lokaler, inför ett oerhördt auditorrum och mot den billigaste inträdesafgift. Och likväl är det :kändt att det musikaliska sinnet icke är på längt när så allmänt hos engelsmännen som hos svenskarne. Det är derföre insändarens välgrundade öfvertygelse, att sådana konserter skulle bära sig äfven hos oss, ej blott utan förlust, utan med lika säker vinst för tillställarne sjelfva i ekonomiskt hänseende som för allmänheten i estetiskt. Ville blott kongl. hofkapellet göra början härmed samt arrangera sin stundande konsert nti en större lokal och till ett nedsatt inträdespris, så skulle troligen ideen vinna efterföljd. Skylle likväl dessa önskningar lemnas utan allt afseende, sä föreslå vi ännu en utväg, hvarigenom samma ändamål kunde vinnas och utan all svärighet. Denna utväg är, att allmänheten lemnas tillträde till de generairepetitioner, som pläga föregå konserterna, på så sött att biljetter säldes till dem likasom till sjelfva konserten, ehuru till ett billigt nedsatt pris. Insändaren bar flera år å rad öfvervarit generalrepetitionen af Haydns oratorium Skapelsen, hvilket brukar gifvas Långfredagen, och kan bevittna, att sar 2ongen vid dessa tillfällen varit lika väl fylld som mågonsin under sjelfva konserten ech åhörarne samtEgen lika intresserade och belåtna med sin afton. Fjll dessa repetitioner säldes biljetter å 16 sk. bko, d. v. s. blott en tredjedel eller fjerdedel af priset för konsertbiljetterna, och ehuru dessa repetitioner, efter insändarens förmenande, alldeles icke blifvit bekantgjorda genom annonser i tidningarne, var tilloppet af ähörare sä starkt, att man mäste i god tid skaffa sig biljett för alt ej gä miste derom, Om kongl. hofkapellet täcktes vidtaga samma arranger ment vid sin otäligt afbidade konsert, behöfver det ;således ej frukta att sakna ähbörare, snarare kan det komma i förlägenhet att finna . lämplig lokal. Ej heller blir allmänheten obeläten, att blott få böra en eneralrepetition, då ingen, som gär på en konsert ir musikens skull — och de, somej göra det, kunna gerna vara derifrån — lärer missiycka om t. ex. berrar exekutörer vid tillföllet ieke skulle vara klädda i svarta frackar, eller salongen ieke skulle vara sä biljant eklärerad som vanligt. 7; Dä, tilfölje af de äsigter-om de sköna konsterna säsom allmänt bildningsmedel, hvilka red. af Aftonbladet visat sig hylla, insändaren är Ööfvertygad, att. red. äfven hvad musiken särskildt beträffar erkänner denna bildande förmäga, och följaktligen instämmer med honom uti de önskningar för detta bildningsmedels största möjliga tillgänglighet, som han här uttalat, boppas insändaren, att redaktionen genom införandet i tidningen, antingen af en egen artikel eller ock af insändarens, benäget söker medverka. till dess önskningars realiserande. Redaktionen skulle derigenom göra sig i hög grad förbunden hela den 4alrika klass af Stockholms allmänhet, som är fattig på mynt men rik på känsla för det sköna, och sär skildt ins. såsom för tillfället varande dess : Representant. MEESE