BELLAH. OCTAVE FEUILLET. Generalens rynkade panna, den ofrivilliga skälfningen i hans läppar, vittnade om att han ej utan en svår inre strid böjde sig under det! ok som konventets tunga hand tryckte på hans hufvud. Han reste sig omsider och återtog med ett tvunget leende: Jag skulle allt tycka om att likt kolaren vara herre i mitt hus. Dessutom, om en ögon-blicklig rörelse, måhända ursäktlig, kommitl mig att glömma den vördnad jag är skyldig nationalkonventet och alla dess ledamöter, så betygar jag härmed min ledsnad deröfver. Du tyckes hafva tillryggalagt en lång väg, medborgare; bringar du mig några nya ordres ?v Nej, men nyheter. vOch af hvad för slag ? Jag skulle säga att de voro goda om jag bedömde dem efter min egenkärleks inskränkta synpunkt ty de stadfästa alla mina förutsägelser, de rättvisa alla mina förkastade råd. Du har stora snillegåfvor, medborgaregeneral, men du är ung. Riddaretidens illusioner passa ej för revolutionstider. Borgarekronorna fHätas ej af qvinnobänder. Din själ ör upphöjd och stor, jag upprepar det, men den är alltför känslig för en bedräglig popularitets smicker. Den som lägger handen vid det revoJutionära arbetet, den måste besluta sig att med lugn höra sitt namn förbannas, blott häns verk är godt, Du har ej velat höra mig; du bar velat underhandla der man endast borde slåss, läka der man skonlöst borde afbugga; jag sade dig då att alla dina ord om fredlig ) Se A.B. N:is 37, 39, 40, 41, 43—45, 47, 49 50, 52 och 53. i