yHvem är der? hvem ropar mig?. sade han. Jag, min herre. Var god och dröj ett ögonbiick, jag ber er, svarade Hervå, i det han påskyndade sina steg. Ahal detär den förbannade officeren, mumlade fremlingen. Derefter höjde han på axlarne med förtryte:se och påskyndade sin gång, så att Herve omöjligt kunde hinna opp honom, utan -såg sig tvungen att afstå från det önskade samtalet. Nej, sade den unga mannen för sig sjelf, under det han återvände till heden, aldrig ha en sömnlös natts mest oerhörda fantasier så rört mitt sinne och framtedt sådana bilder. Bellah den stolta, den kyska Bellah på knä för en man, emottagande ... hvad säger jag? förekommande hans smekningar er och detta en stund då hennes läppar ännu voro darrande efter den bekännelse hon nyss gjort en annan! Bellah, borttorkande en komediantskas med en lättsinnig älskogsdockas hand! instone, o min Gud, har jag nu blifvit lugn .-z Och den unga mannens hand fördes konvulsiviskt till bröstet; han framtog den hvita plymen, ett p t minne af ett lyckligare ögonblick, slet i stycken och kastade bitarne för vinden. Efter denna exekution in effigie, närmade sig Hervå den nästan utslocknade bivuakelden och lade sig på några stegs afstånd från Francis. Nedtyngd af trötthet, ångest och bekymmer, fick sömnen slutligen makt med hans upprörda sinnen, och vid dagens första stråJar måste den punktlige Bruidoux väcka sin befälbafvare ur hans djupa slummer. Några minuter derefter kom lilla Andrea åter upp på höjden; hon öfverfor hela slätten med en bliek, och då hon såg den öde, uppgaf hon ett genomträngande smärtans rop;