frågan för ett bestämdt yttrande förekom, in-
skränkte sig till en önskan.
De skattdragande böra besinna, att om de
gifva sina yttranden i ämnet denna form, önsk-
nirgarnes, komma statsmakterna vid en fram-
deles skeende slutlig pröfning af den stora
reformangelägenheten att sakna en mera be-
stämd ledning i afseende på de skattdragandes
åsigter. Aro dessa blott önskningar, färdiga
att ingå på hvad som helst, kunna så beskaf-
fade äsigter icke tjena till någon upplysning
om folkets verkliga tänkesätt i frågan. — -
Vi böra kanske äfven omtala, att förhand-
Jingarne vid ifrågavarande provinsmöte börja-
des dermed, att länets höfding, under ett
uppmuntrande ochvärdigt tal, till närvarande
f. d. riksdagsfullmäktigen Peter Claesson från
Tostorp öfverlemnade den medalj i guld, af
5:te storieken, med pårkrift: för medborgerlig
förtjensta, som Kongl. Maj:t i nåder til:agt
Peter Claesson att i grönt band bäras å brö-
stet.
Derefter företogos åtskilliga frågor, först
angående lasaretternes och- kurhusens i länet
förvaltning och dernäst dens. k. arbetshusfon-
dens förvaltning och revision, m. m.; och
sedan de deputerade lyckligen och väl genom-
gått sin kurs i lasaretts-, kurhus- och arbets-
hus -affärerna företogs, enligt den gamla re-
geln, att gömma det bästa till sist, skatteför-
enklingsfrägan. Men den efterföljdes dock
af en ytterligare förhandling, nemligen en
som hr landshöfdingen gaf de dupe-
rade.
Häraf finner man, att de deputerade i Elfs-
borgs län varit särdeles raska, som kunde
medhbinna så många och vigtiga angelägenhe-
ter innan middagen intogs. Vidare inhemtas,
att länets höfding förstår att på ett habilt sätt
leda sakerna, och det af honom begagnade
tillfället att öppna dagens förhandlingar med
att påhänga en af folkets deputerade en guld-
medalj såsom vredermäle af kunglig nåd, lem-
nar ett exempel som torde ofta böra efterföl-
jas vid sammankomster: med folkets depute-
rade. Vid riksdagarne borde kanske hvar-
enda session inom bondeståndet öppnas med
någon dylik högtidlig akt.
— Uti )Wermländska Korrespondenten har
fråga blifvit framstäld derom, huruvida det
kan anses -öfverensstämmande med kristliga
rättsprinciper, att, på sätt gällande föreskrifter
om prestbetyg förmå, ,ett begånget felsteg
skall fortfarande qvarstå och framdragas, så-
som en offentlig skam för den felande, utan
afseende på dennes moraliska förbättring och
allvarliga sträfvande, att, medelst ett godt
uppförande, komma verlden att förgäta ett
stapplande på dygdens vägv.
För att visa hurusom lagbudet hvilar på ett
förföljelsebegär samt uppträder fiendtligt emot
sjelfva försoningsidgen, meddelar nämnde tid-
ning följande:
För omkring 14 är tillbaka blef en yngling inom
en viss provins i medlersta Sverige öfverbevist om att
hafva deltagit uti en stöld. Egentligen tilldrog sig
härmed så, att ynglingen, då 17 är gammal, blef af
sin i orten boende illa beryktade svåger öfvertalad
att vara honom behjelplig vid ett inbrott hos en af
grannarne samt hotad att, i händelse af vägran, blifva
sönderslagen. Fruktan härför, och möjligen förespeg-
lingen att få utbyta fattigdomens elände mot öfver-
Hödets lugna och bepriså ie lycka, verkade i förening
att förleda fattigmansberoet, Inabrottet verkställdes,
men lyckades ej bättre, än att tjufvarne blefvo gripna
på bar gerning, lagförda och dömda.
Yoglingen antecknades då i kyrkoboken såsom straf-
fad för stöld.
Egaren till det torp,der brottslingens föräldrar bod-
de, tyckte sig hos den fallna varelsen förmä ka flera
goda, ehuru outvecklade anlag, och beslöt att med-
verka till dess äterupprättelse. Han kallade ynglin-
gen till sig, förmanade honom samt gaf honom en
plats i sitt hus. Genom en noga tillsyn och hällen i
jemnt arbete, blef den unge missdädaren snart ett
exempel af flit, ordning och goda seder, samt qvar-
stannade 9 år på stället, då Husbonden hos en afsina
vänner skaffade honom en fördelaktigare tjeast. Der
räckte vistandet i 5 är, men upphörde derefter i.an-
seende till egendomens försäljning. Rekommenderad
af sin husbonde, blef tjenaren erbjuden en rättare-
plats i nästgränsande län. Som afftlyttningen fordra-
des af nye husbonden att ske i största hast, med-
hanns icke att uttaga prestbevis, utan skulle detta per
posto bekommas. Attesten skickades också nägra
veckor derefter och innehöll, att den ifrågavarande
personen var straffad för stöld.
Husbonden, som icke anat en sådan fläck uti sin
rättares antecedentia,och mähända af falsk rättskänsla
ej trodde det tillständigt att från annor ort efterskrifva
en somtjuf bränmärkt person — afskedade med nä-
gra riksdaler sin tjenare, under föregift att det an-
tecknade brottet skulle i hans folks ögon alltid stämpla
fremlingen säsom en missdådare, och alltså inverka
menligt på arbetets gäng.
Med detta afskedspass mäste vandringen företagas
ät hemorten — der kyrkoherhen i församlingen, för-
soningslärans tolk, hade, i enlighet med ett lagbud, of-
fentligen förkunnat: att ett lagligt beifradt och be-
straftadt felsteg aldrig kan utplänas.- Fjorton ärs al-
drig afbruten rättskaffenhet hade säledes ej varit till-
räcklig att börttaga anteckningen af en timmas ung-
domsförvillelse.
Werntländska Korrespondenten öftverlemnar
derefter till de rättslärdes bepröfvanden, om
det ej vore mera lämpligt att en viss tid blefve
bestämd för ett brotts qvarstående i kyrkbo-
ken eller för detsammas framdragande i prest-
beviset, såvida brottslingen under hela tiden
uppfört sig oklandradt samt visat en allvarlig
häg för en förbättrad kristlig vandel.
Denna fråga är verkligen af den vigt, att
äfven vi vilja derpå fästa allmänna uppmärk-
samheten ; men vi tro icke att densamma kan
lösas på det sätt som här ofvan blifvit an-
tydt. ;
Enligt vår åsigt kunna felstegen och- brot-
ten icke utplånas genom ett nedtystande: af
sanningeny hvilket till och med i de flesta fall
icke skulle lyckas; ty hvad prestbevisen för-
tege skulle ryktet i ännu svårare dager fram-
hålla. Må sätedes de officiella betygen icke
fen - mv Ar I - ÅN
ya SA OO LL RO Sv et