sig om efter en rysk-österrikisk besättning. (Starkt
bifall och skratt.) Då skall England hafva upphört
att vara England; då mä vi af blygsel skyla vära an-
leten. Men dessa invändningar äro ett förtal mot
I folkandan. Regeringen skall blott appellera till na-
tionen; den skall icke göra det förgäfves. (Bifall.)
Han förklarade derpå ändamälet med sin mission vara,
att ordet lokal uteslötes ur billen.
Milnes Gibson tviflade ej på engelsmäns, skottars och
irländares tapperhet. Emellertid ansäg han hela krigs-
larmet som en partimanöver, och det var för honom
vigtigast att öfverskottet af statsinkomsterna använ-
des att minska skattebördorna och icke bortslösades
på uniformer, blod och sär. Skall det finnas en mi-
lis, röstar han för den lokala. Lord John Russell sva-
rade, att regeringen icke kunde företaga nägon vä-
sentlig förändring med billen, då den fattat sitt be-
slut efter en mogen öfverläggning. Utstrykes ordet
lokal, så kunde kommittåpresidenten och lord Palmer-
ston inlemna en ny bill om en regulier milis, hvil-
ken lorden i denna händelse skulle taga sig friheten
att bekämpa (skratt). DIsraeli sade: Detta är det
underligaste tal jag hört. Regeringen framkommer
med en ny ätgärd, och vill förhindra huset att fritt
dömma deröfver genom det hotet, att i detta fall ka-
sta hela ansvaret derför på andra. Lord G. Grey
försvarade premierministern; han har blifvit missför-
städd; lord Palmerston hade kunnat föreslå modifika-
tioner; i det stället framkommer han med en spritt
ny bill. Deedes, Herbert och Thomson försvarade a-
mendementet, och Hume regeringens bill, som han
föredrog säsom det minsta af två onda ting. Fox
Maule och Charteris ansträngde sig af alla krafter att
försvara billen, under husets idkeliga rop på omröst-
ning, som slutligen skedde vid halffullt hus och utföll
sä, att lord Palmerstons amendement antogs med 136
röster mot 125. Lord J. Russell förklarade då, att
regeringen efter denna omröstning icke kunde pätaga
sig ansvaret för billen. Lord Palmerston uppsteg un-
der starkt bifall och syntes mycket öfverraskad. Han
begrep icke huru regeringen kunde för ett ögonblick-
ligt och tillfälligt nederlag bortkasta en hel ätgärd,
som var sä moget öfverlagd. Lord Russell svarade,
att han mäste betrakta voteringen säsom ett miss-
troendevotum från majoritetens sida, och ätertog sitt
förslag, att lord Palmerston och kommittåpresidenten
skulle inlemna billen. Sir B. Hall beklagade icke
mindre lord Russells svar än lord Palmerstons oppo-
sition. Han hörde icke till dem som mera fruktade
en protektionist-ministere än en fransk invasion. Lät
blott protektionisterne sätta sig vid styret, sä skulle
det nog snart visa sig huru längt de komme. Han
hoppades derföre att lord Russell, på samma gäng
han uppgaf billen, äfven skulle vara konstitutionell
nog att nedlägga sin portfölj.
Lord John Russell trodde att man icke lätt skulle
kunna tolka hans ord på nägot annat sätt. Hade
han icke förut uttryckt sig nog tydligt, sä ville han
säga: Vi hafva ej husets förtroende och vilja derföre
aftacka. Öfverraskningen var allmän; huset upplöste
sig i små grupper och en stor del aflägsnade sig. Hu-
set ajournerades till följande mändag.
En half timma sedan lord J. Russell gifvit
underhuset tillkänna sitt afträdande från rege-
ringen, säges protektionistpartiet hafva skic-
kat bud till lord Derby, hvilket dock motsä-
ges i Globe. Allahanda rykten korsade hvar-
andra. Några sade att lord Aberdeen och
m:r Gladstone fått i uppdrag att bilda en ny
ministör. Man antager i allmänhet att re-
geringen sje!f önskat att falla för frågan om
milisen, i akt och mening att derigenom undgå
en långt hårdare och smärtsammare dödsstöt
i sammanhang med frågorna om reformbillen,
kafferkriget eller lord Granvilles administration.
De föregående parlaraentsförhandlingarna
hafva förnämligast rört sig kring tillståndet il
Irland, inskränkningen af krogarnes antal il
Skottland samt ett lagförslag till reglerandel
af grefskapsskatten. Från Cork berättas att
6 krigsskepp af Tajofiottan inlupit i der-
varande hamn, de andra voro ännu ejisigte.
Denna flottas stationering i de brittiska ka-
nalvattnen upptages i allmänhet med stort bi-
fall. Från Irland komma oupphörligt oroande
rykten. Hatet och våldsamheten mot jord-
ägarne tilltaga; märkvärdigt nog hotas äfven
de katolska andlige af bandmännen med dö-
den, ehuru de förre jast varit de som mest
underblåst de agrariska våldsgerningarne.
Från Manchester skrifves om arbetsfrågan,
under den 17 Februari: ,Verkstäderna fyllas!
småningom, om också icke med samma ar-
betare som förr. Många nya arbetare hafva
kommit från Skottland. Af 46 firmor i Man-
chester arbeta för närvarande 24 med fullal
händer, 21 äro sysselsatta till hälften; blott
en enda verkstad är ännu tillsluten.v
Sinnesstämningen på börsen är tryckt såväl
genom ministerombytet, som genom krigsryk-
ten. Ännu talar man om ett plötsligt anfall
från Frankrike i Belgien, och man säger attl
konungen är beredd att fly till Antwerpen,
hvilket ock är starkt provianteradt och satt i
försvarstillstind. Så mycket eller litet san-
ning dessa rykten än må innehålla; så myc-
ket är säkert att regeringen rustar i tysthet,
och att mycket mer i denna väg sker än hvad
som officiellt omtålas. Isynnerhet anställas
betydande värfningar, och i Portsmouth in-
träffa dagligen skaror af matroser för alt be-l
manna de der liggande segelfärdiga skeppen.
Emellertid är man särdeles : tillfredsställd
med de underrättelser, som med sista posten
ingingo från Amerika. Man är glad att ickel
hafva missräknat sig i den förhoppning att, i
fall England ensamt måste bestå striden medl
sin kontinentalfiende, hr J nathan är bered-
villig att komma det till hjelp. Man säger
till och med att matroser blifvit engelska re-
geringen erbjudna från Washington.
Enligt telegrafdepesch från London af den
23 Februari har lord Derby, som fått i upp-
drag att bilda den nya ministeren, i sitt ka-l
binett upptagit följande personer: lord Mal-
mesbury (utrikesminister), Walpole, DIsraeli,
sir Edvard Sugdon, grefve Hardwich och her-
tigen af Northumberland, alla deciderade To-
tries.
SPANIEN.
Det berättas, att från flera provinser rege-!
ringen fått sig tillsända proklamationer, som
blifvit seqvestrerade, och som haft afsvende
på en möjlig förändring i Spaniens regering.
Dessa proklamationer hade ankommit till pro-
vinserna den 2 Februari, samma dag som
Merinos mordförsök skedde.
Ena depesch från Madrid af den 18 Febr.
kl. 5 e. m,. förmäler att drottningen, ledsagad
af konungen, företagit besöket i kyrkan Ato-
cha, och att allt gått lyckligt för sig.
Tua Sfnist skvriföaan fy Madsd under den