sig om efter en rysk-österrikisk besättning. (Starkt bifall och skratt.) Då skall England hafva upphört att vara England; då mä vi af blygsel skyla vära anleten. Men dessa invändningar äro ett förtal mot I folkandan. Regeringen skall blott appellera till nationen; den skall icke göra det förgäfves. (Bifall.) Han förklarade derpå ändamälet med sin mission vara, att ordet lokal uteslötes ur billen. Milnes Gibson tviflade ej på engelsmäns, skottars och irländares tapperhet. Emellertid ansäg han hela krigslarmet som en partimanöver, och det var för honom vigtigast att öfverskottet af statsinkomsterna användes att minska skattebördorna och icke bortslösades på uniformer, blod och sär. Skall det finnas en milis, röstar han för den lokala. Lord John Russell svarade, att regeringen icke kunde företaga nägon väsentlig förändring med billen, då den fattat sitt beslut efter en mogen öfverläggning. Utstrykes ordet lokal, så kunde kommittåpresidenten och lord Palmerston inlemna en ny bill om en regulier milis, hvilken lorden i denna händelse skulle taga sig friheten att bekämpa (skratt). DIsraeli sade: Detta är det underligaste tal jag hört. Regeringen framkommer med en ny ätgärd, och vill förhindra huset att fritt dömma deröfver genom det hotet, att i detta fall kasta hela ansvaret derför på andra. Lord G. Grey försvarade premierministern; han har blifvit missförstädd; lord Palmerston hade kunnat föreslå modifikationer; i det stället framkommer han med en spritt ny bill. Deedes, Herbert och Thomson försvarade amendementet, och Hume regeringens bill, som han föredrog säsom det minsta af två onda ting. Fox Maule och Charteris ansträngde sig af alla krafter att försvara billen, under husets idkeliga rop på omröstning, som slutligen skedde vid halffullt hus och utföll sä, att lord Palmerstons amendement antogs med 136 röster mot 125. Lord J. Russell förklarade då, att regeringen efter denna omröstning icke kunde pätaga sig ansvaret för billen. Lord Palmerston uppsteg under starkt bifall och syntes mycket öfverraskad. Han begrep icke huru regeringen kunde för ett ögonblickligt och tillfälligt nederlag bortkasta en hel ätgärd, som var sä moget öfverlagd. Lord Russell svarade, att han mäste betrakta voteringen säsom ett misstroendevotum från majoritetens sida, och ätertog sitt förslag, att lord Palmerston och kommittåpresidenten skulle inlemna billen. Sir B. Hall beklagade icke mindre lord Russells svar än lord Palmerstons opposition. Han hörde icke till dem som mera fruktade en protektionist-ministere än en fransk invasion. Lät blott protektionisterne sätta sig vid styret, sä skulle det nog snart visa sig huru längt de komme. Han hoppades derföre att lord Russell, på samma gäng han uppgaf billen, äfven skulle vara konstitutionell nog att nedlägga sin portfölj. Lord John Russell trodde att man icke lätt skulle kunna tolka hans ord på nägot annat sätt. Hade han icke förut uttryckt sig nog tydligt, sä ville han säga: Vi hafva ej husets förtroende och vilja derföre aftacka. Öfverraskningen var allmän; huset upplöste sig i små grupper och en stor del aflägsnade sig. Huset ajournerades till följande mändag. En half timma sedan lord J. Russell gifvit underhuset tillkänna sitt afträdande från regeringen, säges protektionistpartiet hafva skickat bud till lord Derby, hvilket dock motsäges i Globe. Allahanda rykten korsade hvarandra. Några sade att lord Aberdeen och m:r Gladstone fått i uppdrag att bilda en ny ministör. Man antager i allmänhet att regeringen sje!f önskat att falla för frågan om milisen, i akt och mening att derigenom undgå en långt hårdare och smärtsammare dödsstöt i sammanhang med frågorna om reformbillen, kafferkriget eller lord Granvilles administration. De föregående parlaraentsförhandlingarna hafva förnämligast rört sig kring tillståndet il Irland, inskränkningen af krogarnes antal il Skottland samt ett lagförslag till reglerandel af grefskapsskatten. Från Cork berättas att 6 krigsskepp af Tajofiottan inlupit i dervarande hamn, de andra voro ännu ejisigte. Denna flottas stationering i de brittiska kanalvattnen upptages i allmänhet med stort bifall. Från Irland komma oupphörligt oroande rykten. Hatet och våldsamheten mot jordägarne tilltaga; märkvärdigt nog hotas äfven de katolska andlige af bandmännen med döden, ehuru de förre jast varit de som mest underblåst de agrariska våldsgerningarne. Från Manchester skrifves om arbetsfrågan, under den 17 Februari: ,Verkstäderna fyllas! småningom, om också icke med samma arbetare som förr. Många nya arbetare hafva kommit från Skottland. Af 46 firmor i Manchester arbeta för närvarande 24 med fullal händer, 21 äro sysselsatta till hälften; blott en enda verkstad är ännu tillsluten.v Sinnesstämningen på börsen är tryckt såväl genom ministerombytet, som genom krigsrykten. Ännu talar man om ett plötsligt anfall från Frankrike i Belgien, och man säger attl konungen är beredd att fly till Antwerpen, hvilket ock är starkt provianteradt och satt i försvarstillstind. Så mycket eller litet sanning dessa rykten än må innehålla; så mycket är säkert att regeringen rustar i tysthet, och att mycket mer i denna väg sker än hvad som officiellt omtålas. Isynnerhet anställas betydande värfningar, och i Portsmouth inträffa dagligen skaror af matroser för alt be-l manna de der liggande segelfärdiga skeppen. Emellertid är man särdeles : tillfredsställd med de underrättelser, som med sista posten ingingo från Amerika. Man är glad att ickel hafva missräknat sig i den förhoppning att, i fall England ensamt måste bestå striden medl sin kontinentalfiende, hr J nathan är beredvillig att komma det till hjelp. Man säger till och med att matroser blifvit engelska regeringen erbjudna från Washington. Enligt telegrafdepesch från London af den 23 Februari har lord Derby, som fått i uppdrag att bilda den nya ministeren, i sitt ka-l binett upptagit följande personer: lord Malmesbury (utrikesminister), Walpole, DIsraeli, sir Edvard Sugdon, grefve Hardwich och hertigen af Northumberland, alla deciderade Totries. SPANIEN. Det berättas, att från flera provinser rege-! ringen fått sig tillsända proklamationer, som blifvit seqvestrerade, och som haft afsvende på en möjlig förändring i Spaniens regering. Dessa proklamationer hade ankommit till provinserna den 2 Februari, samma dag som Merinos mordförsök skedde. Ena depesch från Madrid af den 18 Febr. kl. 5 e. m,. förmäler att drottningen, ledsagad af konungen, företagit besöket i kyrkan Atocha, och att allt gått lyckligt för sig. Tua Sfnist skvriföaan fy Madsd under den