an nnnnd
Generallöjtnanten Gustaf Peyron.
NEKROLOG.
Icke en stor, men en ovanlig personlighet
ar fäderneslandet förlorat, då friherre Pey-
con vid en ålder af nära sjuttio år bortgick ur ti-
den. Vid en hastig blick på hans långa bana
upptäcker man utan svårighet att rastlös verk-
samhet och ett ädelt, menniskovänligt hjerta
utgjorde de två hufvudfaktorerna af hans egen-
skaper. Härstammande från en gammal och
ansedd fransysk slägt egde han allt det fran-
ska lynnets liflighet och eld. När han om-
fattat en ide eller ett ämne, införlifvade han
sig dermed och handlade sedan med den
energi och kraft, att han vanligen hunnit nå-
sot resultat, medan personer med det tröga!
nordiska lynnet ännu funderade på början.
Från dessa hufvuddrag i friherre Peyrons
skaplynne kan man förklara de hufvudsakli-
saste omständigheterna i hans lefnadsöden.
Han gjorde hastig och stor lycka genom sin
kraft och liflighet, han var af alla älskad ge-
nom sitt för alla varma hjerta.
Friherre Peyron egde den sällsynta förmå-
gan att hastigt försätta sig in i nya förhål-
landen och med dem göra sig hemmastadd
och förtrogen. Detta bevisas bäst af det sätt
hvarpå han beklädde så många, så betydande
och så olikartade offentliga uppdrag. Han
tjenade sitt fädernesland icke blott såsom kri-
gare utan äfren såsom administrativ embets-
man och diplomat. Huru han fullgjorde sina
uppdrag i militäriskt och diplomatiskt hänse-
ende utvisas deraf att dessa uppdrag förnya-
des med ständigt vidgad verkningskrets af den
öfverhet, hvars intressen det var att dessa
uppdrag väl utfördes, Hurudan friherre Pey-
ron såsom civil embetsman var, torde bäst
förklaras af ett drag, hvilket är alltför bety-
delsefullt, för att hållas undan allmänhetens
kännedom. Såsom landshöfding i Nyköpings
län gjorde friherre Peyron sig så älskad, att
allmogen kände honom under namn af den
gode landshöfdingen och det hände mer än
en gång att bönder kommo och begärde före-
träde hos honom endast för att få se den
gode landshöfdingen.
Också var friherre Peyron mycket angelä-
gen att inom länet undanrödja alla anlednin-
gar till missbelåtenhet. När han varit nöd-
sakad att, till enskildas skada, tillämpa någon
af de många orimliga administrativa författ-
ningar, hvarpå vi hafva så rik tillgång, och
frågan slutligen blifvit dragen under regerin-
gens pröfning, hände det stundom atthan till
denna tidning insände af honom sjelf förfat-
tade artiklar, för att hos regeringen åstad-
komma ändring i sina egna beslut. Vi tro
oss icke träda grannlagenheten för nära då vi
offentliggöra detta vackra drag af friherre Pey-
rons omtanka för invånarne 1 det län, hvar-
öfver han var styresman.
Friherre Peyron egde hvad mången i värt
land saknar: humanitet. Det var hans för all
bildning öppna själ, hans varma hjerta, som
framkallade denna humanitet, hvilken bar de
frukter vi nu omnämnt. En annan följd af
friherre Peyrons humanitet var att han, oak-
tadt han var fänrik redan vid 11 års ålder och
oaktadt han vid 15 års ålder fördes såsom
krigsfånge till England och sedan växte upp
under krig, dock var alldeles fri från denna
exklusiva militär-anda, som var synnerligen
allmän och förherrskande just vid den tid fri-
herre Peyron erfor lifvets djupaste intryck
och som ännu hos mången här i landet lef-
ver qvar. na
Formen af en nekrolog, som på en tidnings
blad måste rymmas bredvid mångfalden af
andra ämnen, nödgar oss att afbryta dessa
ledande reflexioner, för att upprepa facta,
Men innan vi taga farväl af friherre Peyrons
minne, vilja vi erinra att hans verksamhet
lyftade honom från en ringa början till rikets
högsta värdigheter och att hans sista handling
här i lifvet var, att sjuk och lidande, person-
ligen infinna sig på denna tidnings byrå, för
att aflemna en gäfva åt de nödlidandei Werm-
land.
Det var under denna vandring som han på
hemvägen gjorde ett fall på en af hufvudsta-
dens trottoirer, hvarpå döden följde.
Nedanstående uppgifter om frib. Peyrons
lefradsöden äro hufvudsakligen hemtade ur
Sv. Tidningen:
Friherre Peyron var född 1783. Föräldrarna voro
svenska envoygen i Hamburg Claes Peyron och Mag-
åalena v. Brienen af en bolländsk slögt. Han blef enligt
Iden tidens sed fåndrik 1794 (vid 11 ärs älder) vid
amiralitetet, 1795 kadett vid Carlberg, 1797 fåndrik
vid det svenska gardet, 1798 såsom kadett på en sjö-
expedition, der fregatten uppbringades, förd till Eng-
I