arrak, iognac, intordt branvin, Kalle, socker,
sirup och vin för minst 200,0830 rår bko, eller
omkring 5 rdr bko för hvarje på ön lefvande
— Ett enskildt bref från London med da-
gens post låter förstå, att de krigiska rustnin-
garne i England såväl som det af lord Palmer-
ston framkallade votum af underhuset, som
föranledt den Russellska ministerens afgång
och som i en viss mening var ännu mera kri-
giskt än ministeren ville hafva det, skola hafva
något sammanhang med Louis Napoleons
stämplingar i Belgien, hvarest hans emissarier
sägas vara ifrigt sysselsatta att förbereda sin-
nena på landets sammansmältning med Frank-
rike och att till och med bilda en samman-
svärjning för detta ändamål.
— Om tidningarnas utrymme medgåfve att
med en mera fullständig uppmärksamhet följa
polismålen här i hufvudstaden, så skulle man
deraf ganska ofta kunna hemta anledning till
allvarsamma betraktelser öfver det stora be-
hof af reformer i åtskilliga af våra lagar,
hvilkas tillämpning nu ej sällan lemna
bevis på sanningen af det väikända uttrycket:
summum jus, summa injuria.
Men äfven med det inskränkta utrymme
som pressen nu kan lemna åt polis- och
domstolsförhandlingarna, förekomma stundom
blott inom en enda vecka flera sådana saker,
hvilka rättvist påkalla anmärkningar om i
flera hänseenden än alltför hårda, än obehö-
rigt slappa lagar. Vi skole nu blott från de
sista dagarna 1 korthet framtaga några sådana
exempel.
I thorsdags blef en arbetskarl Jansen vid
rådhusrättens 3:dje afdelning förvunnen att
hafva med knif huggit en annan i ansigtet;
och för denna förbrytelse pliktar han enligt
lag icke mer än 23 rdr 16 skillingar banko.
Om deremot någon som bevisligen blifvit re-
tad af en polisbetjent, slår till denne med ett
paraply, såsom häromdagen tilldrog sig vid
Humlegården med en person som ansattes
af polisen för det hans hund gick lös, så
bötar han 66 rdr 32 skillingar banko, eller
skall i brist af böter afstraffas med högsta
kroppsplikt 28 dygns fängelse vid vatten och
bröd; och märk väl, i sådana mål gifves åt
polisbetjeningens egen angifvelse, när den
besvärjes, fullt vitsord äfven mot andra par-
tens nekande.
En snickare vid namn Wrethman är ankla-
gad och äfven bevist att hafva så misshand-
lat sin hustru, att fara var för lifvet och att
hon på länge ej ens kunnat komma upp inför
domstolen. Hustrun har likväl den beskedlig-
heten att förlåta honom hans brott, och de flytta
åter tillsammans, Kort derefter spörjes det
att snickaren, som för öfrigt enligt rappor-
terna är mycket begifven på fylleri, å nyo
bemött hustrun på det grymmaste sätt, allt för
en pigas skull som undertiden varit i huset,
och hvaröfver hustrun haft det mest giltiga
skäl att beklaga sig. Hustrun och hennes
bodmamsell hafva till och med måst fly ur
huset och söka tak öfver hufvudet i ett snic-
karen tillhörigt likkistmagasin, der de tillbragt
natten i hvar sin likkista. Nu vill hustrun
skiljas. Men hvad säger lagen härom? Så-
dant kan icke gå för sig utan de mest chi-
kanösa omgångar af varningsgrader och ny
anmälan till domstol, hvilket för en brydd och
kanske oftast medellös qvinna är förenadt
med både kostnad och chikan, som mång-
faldiga gånger tvingar henne att hellre under-
kasta sig det svåraste lidande. Det är gan-
ska billigt, att en viss varsamhet i fråga om
äktenskapsskilnad må äga rum, då barn fin-
nas i äktenskapet; men vår lag är i dessa
fall likväl alltför orimlig. Hvad slags helgd
kan det gifva familjelifvet och hvilka exem-
pel för uppfostran, om barnen se föräldrarne
slåss, eller att den ena makan misshandlas
handgripligt af den andra? Finnas åter icke
barn i äktenskapet, så kunna vi icke förstå
hvad slags rimlig fromma i något afseende
kan uppstå deraf, att lagen tvingar tvenne
personer att lefva tillsammans emot sin vilja:
Vi talade nyss om det drakoniska ansvaret
för våld emot polisbetjening, nemligen på det
sätt som det nu tillämpas. Det flera gånger
omförmälda målet mellan traktören Carlsson
och numera afsatte poliskonstapeln Waxell
utgör i detta afseende ett talande exempel.
Nyssnämnde Waxell kommer en dag in till
Carlsson på hans näringsställe och uppför sig
der, enligt Carlssons påstående så otidigt,
att Carlsson nödgas köra ut honom med våld
utan att likväl skada honom. Waxell stäm-
mer Carlsson, som, utan afseende på de skäl
Iban framställt för att rättfärdiga sig för det
han måste med handkraft befria sig från
Waxell, dömes att böta 80 rdr bko, eller i
Ibrist af tillgång, till 28 dygns fängelse vid
lvatten och bröd. Kort derefter visar det sig
laf andra omständigheter att Waxell är så
opassande och dumdristig i utöfningen af sin
Itjenst, att han måste skiljas derifrån, hvilket
Carlsson ej har reda på. Waxell kommer
härpå efter någon tid, åtföljd af en annan per-
son, och fordrar böterna af Carlsson, som,
troende att W- ännu är i tjensteutöfning, äf-
Iven betalar dem, hvilket för honom troligen
ej lät sig göra utan svårighet. Men W. hade
ej rätt att uppbära böterna, och Carlsson blir
således fordrad andra gången. Nu nödgas den
stackars mannen i nådeväg söka Konungen,
för att slippa betala böterna två gånger.
I Man kan ingalunda säga, att den dönfande
-I myndigheten här handlat på något sätt olag-
ligt; men exemplet visar emedlertid huru nyt:
ttigt det vore, om en större varsamhet ägde
rum vid undersökningen i sådana frågo
ii der polisbetjeningen sjeif får vittna i eger
isak, äfvensom en något mindre sträng tolk
rjning af författningens ordalydelse, som hand.
lar om den händelse. då rättens betjente öf