Åtgärden är alltför anmärkningsvärd, för attlem-
nas helt och hället utan alla anmärkningar. Visser-
ligen har regeringen egenteligen blott godkänt rikets
ständers framställning i ämnet, men saken visar sä-
ledes, icke blott hura illa den närvarande riksförsam-
lingen förstär och uppfattar folkets naturliga rättig-
heter, utan äfven huru reg. utöfvar sina prerogativer,
då den utan allt betänkande uppoftrar en gifven lag
och hyllar godtycket. Under inflytandet af en riks-
församling och en reg., som gemensamt söka, icke
en fast och rigtig princip för sina handlingar utan —
principlöshet, skola landets affärer räka i oordning, dess
ekonomi hemfalla under småinteressenas intriger, och
aationalvinsten blifva — misstroende. Af alla lagar
viitna inga så mycket om en vacklande politik och
tlen moral, som godtyckets. Af rikets ständer, så
som de nu äro sammansatta, hafva vi aldrig väntat
oss särdeles mycket; men af reg., som dock bör ega
aägon slags enhet och gerna se att godtycket sä litet
som möjligt får insteg, i landsorterne, väntade vi dock
mera, än att den skulle sanktionera den nu omnämnda
förändringen i handelsordningen.