söka transport till annån lägenhet, och kasta sig i fremmande verksamhets. Enda verksamma sättet för detta ändamåis vinnande är att införa någorlunda jemnlikhet i pastoraternas storlek och löneförmåner, samt att upphäfva alla ståndsskilnader inom presterskapet. Ianan denna sak blifvit reglerad och svenska kyrkoförfattningen i flera väsendtliga deiar omskapad, skall man förgäfves söka korrektiver emot transportsökandet. Vi anse det ock för ett grymt hån af Svenska Tidningen att, så länge lagen sanktionerar transportsökandet, utpeka de prester, som ,immerfort fika efter mer,, enär detta egentligen träffar de fattigare och skuldsatte, som genom vrånga beföordringslagar ofta sett sig ända till ålderdomen beröfvade en inkomst, tillräcklig att derigenom kunna göra rätt för sig och infria de län, man ofta alltsedan studenttiden måst belasta sig med för sin examens afläggande, och hvilka ofta blifvit ökade under ringa lönevilkor, för att ej nämna enhvars billiga önskan att kunna aflägga något för hustru och barn. Man ser också transportsökandet florera högre upp, der det är mera klandervärdt; men saken hjelpes ej med palliativer, utan endast genom en grundlig reform af hela vårt kyrkoväsende. Så länge befordringslagarne endast afse presterskapets och icke församlingarner bästa, kan man ej hoppas något af partiella reformer. Hvad i öfrigt klandret af transportsökandet beträffar, kunna vi ej underlåta att omnämns det allmänna ogillande vi erfarit öfver ett Upsala domkapitels egenmäktiga tilltag, att mot tydlig lag utesluta kyrkoherden Kolmodin från ett ansökt förslagsrum, endast på grund aj hans högre ålder. Då hela befordringslagen är grundad endast på meriter, och man de aldrig ifrågasatt något afseende på församlingarnes förmån, måste det väcka förundran at se en sådan lex in casu nu framhållen. Då som man förmodar, afsigten var att i likhe med Svenska Tidningens åsigt pstäfja, transportsökandet och hvitmena en fläck af vå kyrkoförfattning, kan man icke undgå att anmärka, att tidpunkten var ganska illa vald. helst samma Upsala domkapitels majoritet som så strängt bedömt kyrkoherden Kolmodin, samtidigt mangrannt befanns vara transportsökande till och fikande efter det ledige domprosteriet och således i vida högre grac träffas af Svenska Tidningens anmärkningar än de anspråkslösare arbetarne i vingården Det tyckes ock vara nog mycket begärdt att endast det lägre och mera behöfvande pre sterskapet skall genom försakelser höja stån dets anseende och undvika pett föga tjenlig efterdöme för andra verldsligt sinnade,, un der det prelaterna opåtaldt rikta sig med verlds ligt gods och verldsliga företräden.