söka transport till annån lägenhet, och kasta
sig i fremmande verksamhets. Enda verk-
samma sättet för detta ändamåis vinnande är
att införa någorlunda jemnlikhet i pastorater-
nas storlek och löneförmåner, samt att upp-
häfva alla ståndsskilnader inom presterskapet.
Ianan denna sak blifvit reglerad och sven-
ska kyrkoförfattningen i flera väsendtliga de-
iar omskapad, skall man förgäfves söka kor-
rektiver emot transportsökandet. Vi anse det
ock för ett grymt hån af Svenska Tidningen
att, så länge lagen sanktionerar transportsö-
kandet, utpeka de prester, som ,immerfort fika
efter mer,, enär detta egentligen träffar de fat-
tigare och skuldsatte, som genom vrånga be-
föordringslagar ofta sett sig ända till ålderdomen
beröfvade en inkomst, tillräcklig att derige-
nom kunna göra rätt för sig och infria de
län, man ofta alltsedan studenttiden måst be-
lasta sig med för sin examens afläggande, och
hvilka ofta blifvit ökade under ringa lönevil-
kor, för att ej nämna enhvars billiga önskan
att kunna aflägga något för hustru och barn.
Man ser också transportsökandet florera högre
upp, der det är mera klandervärdt; men sa-
ken hjelpes ej med palliativer, utan endast
genom en grundlig reform af hela vårt kyrko-
väsende. Så länge befordringslagarne endast
afse presterskapets och icke församlingarner
bästa, kan man ej hoppas något af partiella
reformer.
Hvad i öfrigt klandret af transportsökandet
beträffar, kunna vi ej underlåta att omnämns
det allmänna ogillande vi erfarit öfver ett Up-
sala domkapitels egenmäktiga tilltag, att mot
tydlig lag utesluta kyrkoherden Kolmodin från
ett ansökt förslagsrum, endast på grund aj
hans högre ålder. Då hela befordringslagen
är grundad endast på meriter, och man de
aldrig ifrågasatt något afseende på församlin-
garnes förmån, måste det väcka förundran at
se en sådan lex in casu nu framhållen. Då
som man förmodar, afsigten var att i likhe
med Svenska Tidningens åsigt pstäfja, trans-
portsökandet och hvitmena en fläck af vå
kyrkoförfattning, kan man icke undgå att an-
märka, att tidpunkten var ganska illa vald.
helst samma Upsala domkapitels majoritet
som så strängt bedömt kyrkoherden Kolmo-
din, samtidigt mangrannt befanns vara trans-
portsökande till och fikande efter det ledige
domprosteriet och således i vida högre grac
träffas af Svenska Tidningens anmärkningar
än de anspråkslösare arbetarne i vingården
Det tyckes ock vara nog mycket begärdt
att endast det lägre och mera behöfvande pre
sterskapet skall genom försakelser höja stån
dets anseende och undvika pett föga tjenlig
efterdöme för andra verldsligt sinnade,, un
der det prelaterna opåtaldt rikta sig med verlds
ligt gods och verldsliga företräden.