STUVUKHULMM, den 29 FCRrualk 3.
Att Svenska Tidningen finner det vara svart
som vi förklarat vara hvitt, är fullkomligt i
sin ordning, med afseende å den ställning vår
konservative yrkesbroder intagit. Det har så-
ledes icke heller å vår sida väckt någon för-
undran, att han ansett den tilltagande fastig-
hetshandeln på landet -sorglig, sedan vi i
denna handel, sådan den här i-allmänhet. ut-
bildat sig, funnit bevis på en naturlig utveck-
ling till en lyckligare framtid : för vårt jord-
bruk. Men hvad som deremot väckt vår för-
undran är, att Svenska Tidningen, som i sin
första helsning till allmänheten högtidligen
förklarat, att tidningen hade till sitt främsta
ändamål att höja tidningspressens- både vär-
dighet och värde från det förfall; hvari tid-
ningarne, enligt yrkesbrodrens förmenande,
skola råkat, bland annat genom orättvisa mot
politiska motståndare,, ; nu; i sammanhang med
sina sorgliga utgjutelser öfver den tilltagande
fastighetshandeln; :behagat helt och hållet för-
vränga vår framställhing i ämnet samt tillägga
oss yttranden och syftemål, som icke finnas i
vår uppsats och som till och med äro allde-
les stridande emot densammas innehåll.
På grund af dylika HKopdiktade yttranden
och syftemål har Svenska Tidningen derefter
utfarit emot de opåkallade förrädiska rådgif-
varne, som med rädikalismens vanliga Oför
stånd och lättsinne säga: ssäljen (realiseren)
edra små hemmansdelar; j saknen de egen-
skaper, som för yrket äro nödvändiga, etc.,
förklarande att de förrädiska rådgifvarne,
lömma att tillägga, att detta för mången le-
der till fattighuset, till fattigbaracken,, hvar-
efter omedelbart yttras: ,dit (till fattigbaracken)
leder vägen oundvikligen för hela skaror ai
fäderneslandets ännuw besutna allmoge, om ra-
dikalismens förderfliga missvisningar följas.
Finnes väl till allt detta ringaste anledning
i Aftonbladets artikel angående fastighetshan-
deln? Ha vi uppmanat den besutna allmo-
gen, eller någon annan fastighetsegare, af
hvad stånd eller klass som helst, att försälja
sin jord? Vi ha ju, hvad allmogen vidkom-
mer, tvärtom såsom en lycklig företeelse
framhållit, att allmogen. varit i tilifälle attun-
der de sista tolf åren föröka sin fasta egen-
dom med ett belopp: af fyra å fem millioner
riksdaler Bkoj hvilken egendom . ridderskapet
och adeln under tiden afbändt sig. Och för
öfrigt ha vi antydt, att det är en lycka, att
de som vilja och kunna: på allvar egna sig åt
landtmännaindustriens blifva: egare af jord-
egendomarne. ;
Mäånne Svenska Tidfingen tror sig genom
en dylik rättvisa mot politiska motståndare
kunna verka för sitt ;främsta ändamål, hö-
jandet af tidningspressens värdighet och värde
från förfall?
Men vi få ej räkna så noga med dennayr-
kesbroder. Han är i flera fall en gynnad arf-
tagare efter den aflidne Tiden, och då får
han väl äfven finna sig vid att, honorera. en
del af denna sednares; af honom sjelf i lifstiden
alltid punktligt uppfyllda förbindelser; Till
dessa hörde, enligt hvad en mångårig erfa-
renhet utvisat, att icke försumma något till-j
fälle att om sina politiska motståndare sartt
deras åsigter och yttranden hopfoga hvarje-
handa dikter och på grund deraf nedsvärta
dem. Detta är dem gamla konservativa tak-
tiken, till pressens ss. k. moraliska förbätt-
ring, och denna taktik synes vara ett heligt
arf, som framför allt annat bibehålles, hurul.
än för öfrigt den konservativa tidningsfamil-!
jen utgrenar sig. Den kan således icke hel-
ler befinnas oförenlig med det främsta ända-
målet., utan är just ett af de verksammaste
medlen som skola föra dit. ;
Efter dennå belysning. torde- def ej väraj
värdt satt sysselsätta sig med någon närmarg
granskning af hvad-Svenska: Tidningen förl
öfrigt anförer emot oss eller om sjelfva fastigz
betshandelm. Det sytes alltsammans vara be
räknadt på att betordra tidningens främstaj
ändamål,, sådant vi här nyss: antydt det:
Vi vilja blott erinra att då vår konserva-
tive yrkesbroder - finner grunden till den
förökade egendomshandeln å ena sidan ibe-
hofbet eller dtättsinnet;--och: å den andrwvi ett
vinningsbegär, :som visserligen mången gång
är Jofligt, men ock stundom alltför egennyt-
figtb, bar han härigenom emot adeln, som är
den enda ståndsklass. hvilken sålt mera än
den köpt, framkastat anklagelser som vi från
detta- håll icke hade- väntat. . Men då-adeln.
såsom-den säljande; får hålla till godo talet
om lättsinne, ock behof, få den andra si-
dans män, d. v. s., de som köpt adelns egen-
domar, också emottaga tillviteisen om ett allt-
för: egennyttigt: vinningsbegär.
Hvad - denna tillvitelse- vidkommer,; ha-vi
svårt att fatta dess rätta betydelse; ty att
köpa egendömar för ätt derpå göra vinst, an-
ses i allmänhet icke för bevis på någon öfver-
drifven egennytta eller något. mindre lofligt
vinningsbegär. Ett -vinningsbegär,;- som: är
alltför, egennyttigt; skall -väl emedlertid vara
ett sådant, der -egennyttati besegrar hederns
och rättvisans fordringar, och är detta me-
ningen, så få vi medgifva att Svenska Tid-
ningen har lika ditet. sparat på sina hugg emot
de ofrälse egendomsköparne som emot: de
adeligesäljarne. De ha såväl å neran som å
vandra, sidan fått uppbära yttringarne af det
dåliga humör, bvari underrättelsen om den
stora. afyttringen af. familjgodsen . försatt; de
gamla rättigheterhas-försvarares
ec S Vw
mm DD m Må Fr M mma FAP et PF OG DD et
nn Ten Uien.
— Aftonbladet meddelade sistlidne måndag
en artikel ur- Götheborgs Handelstidning, an-
gående en middag irGötheborg för grefve von
Rosen... Nämnde berättelse var åtföljd af nå-
gra Handelstidningens egna reflexioner, hvilka